”Lågkonjunktur i ett osäkert läge” – så dystert sammanfattade Svenskt Näringsliv sin konjunkturprognos i december 2024. ”Hushållens köpkraft nyckeln till konjunkturuppgång” – lyder den mer positiva vinkeln i Unionens konjunkturprognos i november 2024.
Medan Unionen trodde på en BNP-utveckling på 2,3 procent uppåt för 2025, så inskränkte sig Svenskt Näringslivs till mer deppiga 1,9 procent.
Skilda världar?
När man läser rubrikerna på fackens och näringslivets konjunkturprognoser är det svårt att tro att de lever i samma värld.
Facken har intresse av att visa på en positiv omgivning för företagen – de har råd att höja lönerna.
Arbetsgivarna i sin tur vill gärna framhålla hur bistert klimatet är – löneökningar kan tvärtom hota företagens fortlevnad.
– Jag tittade för några år sedan på arbetsgivarnas konjunkturrapporter och minns inte exakt men det var rubriker som ”nu blir det sämre”, ”nu blir det sämre” och sedan ”toppen passerad”. Antingen är läget dåligt, eller så är det på väg att bli dåligt, säger Tobias Brännemo, chefsekonom på Unionen.
I tider av avtalsrörelse ville Arbetsvärlden ta reda på om även de faktiska ekonomiska prognoserna skiljer sig åt, eller om det mest handlar om inramning.
Konjunkturinstitutet gör löpande jämförelser av olika prognosbedömningar. Åren 2019-2023 kan vi där se att såväl fack som arbetsgivare överskattade BNP-utvecklingen för nästkommande år. Mest positiva var Unionen, men hack i häl ligger SKR, Sveriges Kommuner och Regioner.
Tredje mest överoptimistiska var Svenskt Näringsliv, medan LO var de som höll sig närmast den snåriga utvecklingen de här åren som inkluderade coronapandemin men också återhämtningen.
Unionen: ”Vi låter inte politiken påverka”
Vi hittar ingen systematisk skillnad under perioden. En bild som både fack och arbetsgivare delar.
– Vi är så pass professionella att vi inte låter politiken påverka vilka prognossiffror vi sätter, säger Tobias Brännemo.
Erik Spector, chefsekonom på Teknikföretagen instämmer.
– Det är klart att det är lite olika siffror mellan fack och arbetsgivare. Men jag tror nog ändå att man ska se båda sidors konjunkturprognoser som ärliga och trovärdiga.
”Man snackar inte ner ekonomin”
Unionens chefsekonom menar att även arbetsgivarna är proffsiga och att skillnaderna främst gäller tonen.
– I avtalsrörelser kan det finnas en underhållande diskrepans där storföretagen i årsredovisningar beskriver sig som bra för att locka investeringar, medan deras arbetsgivarorganisationer istället säger att det är supertufft.
Erik Spector på Teknikföretagen invänder.
– Man får lyfta de utmaningar som finns för företagen i Sverige. Sen ifall enskilda bolag går olika bra så är det inte så konstigt. Just inför en sån här avtalsrörelse handlar det inte om att man på något sätt skulle snacka ner ekonomin, säger han.
”Påmålar oss glädjekalkyler”
Trots att prognoserna tycks vara relativt opartiska så lever misstanken om siffertrix hos det andra laget.
– I avtalsrörelsen påmålar oss arbetsgivarna att vi gör glädjekalkyler. Men för att undvika den kritiken använder vi faktiskt Konjunkturinstitutets siffror. Så det är lite trist med de argumenten, säger Tobias Brännemo.
Erik Spector tycker att skillnaderna i analys främst handlar om när konjunkturen ska vända.
– Jag tycker inte att man ska överdriva skillnaderna. Det viktiga är att vi har en ganska enad syn om en lågkonjunktur och en svag arbetsmarknad men också att vi nu ser tecken på en konjunkturåterhämtning, säger han.
”Mer träffsäkra än bankerna”
Men gör någon sida vassare prognoser än den andra?
Konjunkturinstitutets jämförelse visar möjligen ett litet övertag för fackens prognoser. Unionen har bäst precision på sina BNP-prognoser för nästkommande år om man tittar på medelabsolutfel.
Men tittar vi istället på rotmedelkvadratfelet, ett mått som straffar stora prognosfel mer än medelabsolutfelet, kommer istället Svenskt Näringsliv ut som vinnare under perioden. Unionens resultat dras då ned av en större miss från våren 2022.
Är fack eller arbetsgivare bäst på prognoser?
– Min bild är att vi brukar komma lite bättre ut när det görs jämförelser. Men framförallt har vi det gemensamma att vi båda är mer träffsäkra än till exempel bankerna, säger Tobias Brännemo.
Facken högre i ranking
Ibland kan man se ett fack eller arbetsgivare som skryter med att de är bästa prognosmakare. Men det brukar gälla enstaka år.
Mer långsiktigt är det svårare att göra de här jämförelserna på grund av att organisationerna inte skattar lika många variabler. LO och Unionen ligger ändå bättre i rankningen (rankning 5) än Svenskt Näringsliv och SKR (rankning 6) under 2019-2023.
– Jag tror ju naturligtvis att vår konjunkturanalys är den bästa, säger Erik Spector som gärna vill att Teknikföretagens prognoser kommer in på Konjunkturinstitutets rankning, något de är uteslutna från idag.
”Medlemmarna ska förstå var vi står”
Behöver fack och arbetsgivare göra olika prognoser om resultaten ändå liknar varandra?
– Vi har glädje av det i och med att vi förser förtroendevalda med egen analys. Det ger dem en fördel när de för diskussioner med sina företagsledningar. Sen om 20 organisationer ska göra det två gånger per år kan man kanske undra, säger Tobias Brännemo.
Även hos Teknikarbetsgivarna spelar konjunkturprognoserna en viktig roll internt.
– Vad BNP-tillväxten blir på tiondelen är ju egentligen ointressant. Det viktiga är helhetsbilden för ekonomin. Och att ha den analyskapaciteten på både fack- och arbetsgivare är viktigt. Det handlar också om att förmedla den internt till medlemmarna så att de förstår var vi står någonstans, säger Erik Spector.