Trots att 2,3 miljoner löntagare omfattades att nya avtal under förra året, förlorades inga arbetsdagar på grund av strejk eller lockout i avtalsrörelsen för de 497 avtal som slöts. Det har inte hänt i en så stor avtalsrörelse sedan Medlingsinstitutet instiftades år 2000, och är ett tecken på hur väl den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar, menade Medlingsinstitutets generaldirektör Carina Gunnarsson i dag när årsrapporten om 2017 års lönebildning presenterades.
Det finns dock ett stort undantag från den fredliga avtalsrörelsen: den lokala hamnkonflikten i Göteborg som egentligen rör 2016 års avtalsrörelse. Enligt Medlingsinstitutets statistik förlorades 2 405 arbetsdagar på grund av den konflikten, varav nästan alla – 2 241 dagar – härrör från arbetsgivarnas lockout under försommaren 2017.
Utrymme för långsiktiga frågor
Förra årets avtalsrörelse gav i princip endast treåriga avtal, något som gör att våren 2020 kommer att vara nästa stora och intensiva avtalsperiod. Vilket i sin tur innebär att parterna har möjlighet att ägna tiden fram till 2020 åt mer långsiktiga frågor.
Högkonjunkturen har endast inneburit en ”marginell uppväxling” av löneökningstakten
De treåriga avtalen gav i genomsnitt 6,5 procents utrymme för arbetskostnadsökning under perioden. Hur mycket det kommer att ge löntagarna i praktiken är osäkert. Precis som förra året konstaterar Medlingsinstitutet nu att högkonjunkturen fortfarande endast inneburit en ”marginell uppväxling” av löneökningstakten. Utfallet 2016 var 2,4 procent, och förra året ligger löneökningstakten någonstans mellan 2,5 och 2,6 procent.
Ökningen är något ojämnt fördelad mellan privat och offentlig sektor.
– I privata näringslivet är ökningstakten ännu lite lägre: 2,2 procent, berättar Valter Hultén, makroekonomisk analytiker på Medlingsinstitutet. På offentligsidan finns tydliga effekter av satsningarna på lärar- och undersköterskelönerna, men ökningarna speglar också en stark efterfrågan på arbetskraft.
Vi liknar USA och Tyskland
I jämförelse med andra nordiska länder – som Norge och Finland – har löneökningarna varit betydligt större i Sverige (I Finland var de noll procent), och har mer liknat utvecklingen i USA och Tyskland som båda också har haft en god konjunktur.
Under 20 år, från 1996 och fram till 2016 har vi haft en 60-procentig ökning av reallönerna
Att det saknas något påtagligt tryck på löneökningarna i näringslivet, som Valter Hultén uttrycker det, kan har flera förklaringar. Dels har efterfrågan på Sveriges exportvaror fortfarande hållits tillbaka på grund av konjunkturen utanför landets gränser, dels har de svenska reallöneökningarna varit goda under en lång period, mycket på grund av den låga inflationen.
– Under 20 år, från 1996 och fram till 2016 har vi haft en 60-procentig ökning av reallönerna, säger han. Det är starkare än tjugoårsperioden före 1996 och starkare än i jämförbara länder.
Men reallöneökningen planar ut något, när inflationen nu har stigit upp mot 2 procent under det senaste året. 2017 ser reallöneökningen ut att bli runt 0,7 procent.
Det är svårt att se att lönebildningen har försvårat för svensk konkurrenskraft
Trots reallöneökningarna har Sverige försvarat sin marknadsandel ganska väl, enligt Medlingsinstitutet, i jämförelse med andra jämförbara OECD-länder.
– För oss är det svårt att se att den svenska lönebildningen har försvårat för svensk konkurrenskraft, säger Valter Hultén. Det finns ingen tydlig effekt av högkonjunkturen på lönerna, och kostnadsutvecklingen i industrin är förenlig med en sjunkande arbetskostnadsandel under de senaste åren.
Lönespridningen ökade tydligt i Sverige under åren 1995–2001. Därefter planade det ut under en period, och nu finns återigen en viss ökning – främst i den nedre delen av lönenivåerna och bland kvinnor i de högre lönenivåerna.
– Det har delvis att göra med att fler kvinnor finns i chefs- och ledningsarbeten nu, menar John Ekberg, statistikansvarig på Medlingsinstitutet.
Bättre löneutveckling för dem som stannar hos samma arbetsgivare
Samtidigt visar en fördjupning i Medlingsinstitutets rapport att personalomsättning dämpar löneutvecklingen i ekonomin – de som lämnar en arbetsplats är ofta äldre och har i genomsnitt högre lön än de som nyanställs.
Det möjliggör en bättre löneutveckling för de som arbetar kvar hos arbetsgivarna. Medlingsinstitutets fördjupning visar att anställda som arbetar kvar hos samma arbetsgivare 2010–2016 har fått en löneökning i genomsnitt på 3,5 procent om året, ungefär lika mycket oavsett sektor men tjänstemän har fått något mer och arbetare något mindre.