”… ett arbete som inte innebär tung fysisk belastning av axlar och armar med varierande och ergonomisk arbetsställning, som har en tydlig arbetsbeskrivning, som inte är stressigt och som inte innebär att han måste ta initiativ eller koncentrera sig i hög omfattning.”
Det är ett exempel på Försäkringskassans kritiserade bedömningar av arbetsförmågan hos sjukskrivna som får avslag på fortsatt sjukpenning. Efter 180 dagars sjukskrivning har en person bara rätt till sjukskrivning om denne inte klarar något arbete alls på någon arbetsplats.
Kritiker menar dock att jobben i de här arbetsbeskrivningarna inte finns i verkligheten, utan endast i handläggarens fantasivärld.
Det är också avstampet för seminariet om sjukförsäkringen i LO-borgen på måndagen, dit bland andra ansvariga socialministern Annika Strandhäll (S) är inbjuden.
Jag vill inte i framtiden stå och kommentera den här sortens fall som jag behövt göra den senaste tiden.
Hon har verkat för att öka antalet prövningar av arbetsförmågan från 50 procent av fallen år 2014 till nuvarande närmare 90 procent av fallen. Men det här har kritiserats inte minst av socialförsäkringsforskaren Ruth Mannelqvist som menar att prövningarna är rättsosäkra och att det tycks vara underförstått att en prövning ska leda till avslag.
Regeringen har satt som mål att sjukpenningtalen högst ska uppgå till 9 dagar i december år 2020.
”Försäkringskassan uppvisar sedan flera år tillbaka både lyhördhet för och följsamhet till politiska mål – eller påtryckningar – att uppnå vissa resultat i sin handläggning.”, skriver Ruth Mannelqvist i sin krönika i Arbetsvärlden.
Kritiken underbyggs av de beskrivningar som framkommer under LO:s seminarium.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson inleder med att läsa upp en annan beskrivning. Den gäller en 60-årig man som tidigare jobbat på samhall, har varit med om två svåra trafikolyckor – en 2008, den andra 2014 – och lider av sviterna av en hjärnskada, balansstörning, whiplashskada, värk, kramper, sömnsvårigheter, hjärtproblem, tinnitus, högt blodtryck och diabetes.
– Försäkringskassan anser att medlemmen har arbetsförmåga ”i ett fysiskt lätt arbete som inte kräver att han måste arbeta med armarna över axelhöjd, att han inte behöver gå på ojämna underlag eller trappor, och som inte behöver arbeta i arbetsställningar som inte är ergonomiska”, säger Torbjörn Johansson, avtalssekreterare på LO.
– Vidare anger Försäkringskassan att han skulle ”klara ett arbete där han kan sitta ned och arbeta, inte behöver koordinera sina rörelser och inte behöver arbeta finmotoriskt med händerna.” Det jobbet skulle jag vilja se!
Strandhäll: ”Bristerna blir uppenbara”
Annika Strandhäll poängterar att ökningen av prövningar av arbetsförmågan också blottar de brister som finns i systemet. Försäkringskassan har fått extra resurser att nu faktiskt göra de prövningar som de redan tidigare skulle ha gjort.
– Det är först när ett regelverk tillämpas som bristerna blir uppenbara, säger Annika Strandhäll, som inte ser ett problem med målsättningen för sjuktalen i sig.
– Jag är definitivt inte nöjd. Vi är inte klara. Jag vill inte i framtiden stå och kommentera den här sortens fall som jag behövt göra den senaste tiden. Fler insatser och åtgärder behöver presenteras. Där kommer fokus ligga på individen. Jag kommer inom kort återkomma med sådana åtgärder att presentera för er.
På frågan från moderatorn om när de här åtgärderna presenteras svarar Annika Strandhäll att det troligtvis blir någon gång efter julledigheten.
Jag är definitivt inte nöjd. Vi är inte klara.
Hon vill också att sjukskrivna ska förstå besluten som Försäkringskassan tar.
– Jag vill ha en sjukförsäkring som både ger individen en trygghet men också ett gott stöd för att komma tillbaka igen. Där individen också kan förstå de beslut som fattas om sjukpenning. Alla ska kunna förstå varför man har fått det beslut som man fått, och framför allt ska det inte komma som en överraskning.
Stödet till individen menar hon behöver stärkas och utvidgas.
– Det är också inriktningen i den budget som regeringen har lagt fram och som snart träder i kraft. Om något händer, en allvarlig sjukdom eller om stressen av en helt ohållbar arbetssituation till slut tar ut sin rätt, då har vi rätt att veta att vi både får ekonomisk trygghet och ett snabbt och bra stöd, säger Annika Strandhäll.
– De här exemplen som vi sett flera gånger under året pekar inte i den riktningen.
Hon delar också med sig av sin trötthet på stora myndigheter som inte klarar av att arbeta tillsammans.
– Det är alltid individen som drabbas, oavsett om det är Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som inte klarar av att samarbeta, eller om det är samverkan mellan hälso- sjukvården och Försäkringskassan som inte fungerar, säger Annika Strandhäll.
Såväl Försäkringskassans handläggare och läkarna uppger varandra som respektive professions största arbetsmiljöproblem.
– De åtgärder vi infört har inte räckt till. Jag har gett uppdrag om att kartlägga läkarintygen så vi vet vad som händer där. Såväl Försäkringskassans handläggare och läkarna uppger varandra som respektive professions största arbetsmiljöproblem. Det är naturligtvis helt ohållbart.
– Jag kommer snart också ge ytterligare ett uppdrag till Försäkringskassan och Socialstyrelsen för att de tillsammans med läkarkåren och SKL ska skapa en dialog men också ett forum dem emellan.
Annika Strandhäll är tvungen att lämna seminariet innan publiken har möjlighet att ställa frågor. Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell anmärker under sin panel att hon blir förbannad på att ministern ”inte tar debatten”.
Johan Forssell (M). Foto: Simon Markusson
Johan Forssell, vice ordförande i socialförsäkringsutskottet, deltar också under seminariet.
Bör prövningen av arbetsförmågan ske mot faktiskt förekommande arbeten?
– Jag tycker man ska pröva mot de jobb som finns på arbetsmarknaden. Lagen är tydlig, det handlar om alla jobb som är förekommande på arbetsmarknaden, säger Johan Forsell till Arbetsvärlden.
Är en målsättning om antal sjukpenningdagar rätt för Försäkringskassan, de botar ju ingen?
– Från Moderaternas sida tycker vi att det kan vara bra att ha något att sträva mot, men sedan handlar det om vad man fyller det med för innehåll naturligtvis. Där pekar vi på att Försäkringskassan inte kan vara en isolerad ö utan måste ha mer samverkan med sjukvård, med arbetsgivare och olika organisationer, säger Johan Forssell.
Kraftigt ökning rättsfall
Robert Sjunnebo från LO-TCO rättsskydd poängterar att det redan finns en dom från 2008 i dåvarande regeringsrätten (numera högsta förvaltningsdomstolen) som slår fast att Försäkringskassan ska pröva arbetsförmågan mot verkliga jobb.
– Då tolkade man rätten till sjukersättning, men det var samma arbetsmarknadsbegrepp i sjukersättningsdelen som det nu är i sjukpenning, så därför har det betydelse, säger Robert Sjunnebo till Arbetsvärlden.
Robert Sjunnebo, LO-TCO rättsskydd. Foto: Simon Markusson
Han nämner också att riksdagen gav den tidigare Alliansregeringen bakläxa som ledde till att regeringen återinförde formuleringen ”normalt förekommande arbeten” vid prövning av arbetsförmågan. Tidigare, när man återinförde rehabiliteringskedjan 2008, hade formuleringen varit att arbetsförmågan ska prövas mot ”arbete på den reguljära arbetsmarknaden”.
– Så som det är nu är det upp till varje enskild handläggare att göra en bedömning av vilka arbeten som finns därute, förklarar Robert Sjunnebo.
Så som det är nu är det upp till varje enskild handläggare att göra en bedömning av vilka arbeten som finns därute
– Oavsett hur man ser på regelverken så får man nog säga att det inte blev som riksdagen har tänkt sig och om det inte blir som riksdagen har tänkt sig då tycker jag att man har ett politiskt ansvar att se över om regelverket faktiskt behöver justeras.
Antalet ärenden som inkommer till LO-TCO rättsskydd där en person överklagat avslag på en ansökan om sjukpenning efter dag 180 har ökat med 240 procent från 2016 till 2017. Enligt Robert Sjunnebo brukar LO-TCO rättsskydd vinna cirka 40 procent av de här fallen.
– Prövningen mot normalt förekommande arbete sker skarpt först efter dag 180, men det är inte en hänvisning till ett faktiskt arbete som du ser i en annons utan exempelvis en hänvisning till ”ett lättare administrativt arbete” och så vidare, säger Robert Sjunnebo.