De senaste tio-tolv åren har löneskillnaderna mellan män och kvinnor på svensk arbetsmarknad minskat med en halv procentenhet varje år. Så också 2018 då den krympte med o,6 procentenheter jämför med året innan.
Det visar Medlingsinstitutets färska årsrapport Avtalsrörelsen och lönebildningen 2019.
Kvinnorna hade i snitt 89,3 procent av männens löner 2018. Men variationerna är stora. Störst löpengap står regionerna som arbetsgivare för, där är löneskillnaden 20,3 procent, medan den är minst i kommunerna (2,8 procent).
Två krafter drar enligt Medlingsinstitutet åt samma håll och minskar löneklyftorna, strukturella förändringar och lönehöjningar.
–Vi tycker att det är bra att löneskillnaderna tickar nedåt för varje år som går
Rapporten visar att de yrken där andelen kvinnor har ökat är fler än de yrken där andelen kvinnor minskat. Kvinnor tycks alltså i större grad än män röra sig mot mer typiska mansyrken, än tvärtom. Detta även om andelen män, som exempelvis manliga vårdbiträden inom kommunerna, nästan fördubblats från 7 700 år 2014 till 14 400 fyra år senare, 2018.
Denna så kallade struktureffekt är genomgående något större än löneökningseffekten i alla sektorer utom när det gäller tjänstemän i privat sektor. Här antas andelen kvinnor som tar sig upp på chefsnivå vara något lägre jämfört med övriga sektorer (stat, kommun, regioner, arbetare, offentlig sektor, privat sektor).
Samtidigt har kvinnor i genomsnitt haft högre löneökningar än män 2014-2018.
–Vi tycker att det är bra att löneskillnaderna tickar nedåt för varje år som går, kommenterar Clara Berglund, generalsekreterare på Sverige Kvinnolobby som tillsammans med en rad kvinnoorganisationer, partier och olika fackförbund också står bakom 16:09-rörelsen.
– Det är ändå tre minuter bättre än året dessförinnan
Den utgår från att lönegapet på 10, 7 procent (2018) motsvarar att kvinnor i genomsnitt jobbar gratis en knapp timma varje dag eller från kl 16.09 i jämförelse med manliga kollegor. Medan män får lön 08-17.
– Det är ändå tre minuter bättre än året dessförinnan, konstaterar Clara Berglund.
Sedan rörelsen startade för åtta år sedan, 2012, har klockslaget flyttats fram från 15:51 till dagens 16:09.
Men hon nöjer sig inte med att klyftan sjunker. Trots att lönegapet sannolikt kommer att krympa än mer, kommer den ändå att bestå för de kvinnor som i dag är ute i arbetslivet, menar hon. Detta om inget görs.
16:09-rörelsen håller i dag torsdag en digital manifestation på sociala medier med anledning av den internationella kvinnodagen på söndag, den 8 mars; Men vill se se att fyra krav genomförs av regering och arbetsmarknadens parter gemensamt, uppger hon.
Svenska kvinnor tar i genomsnitt ut 69 procent av föräldra- och vabbdagarna jämfört med männen, enligt TCO:s jämställdhetsindex.
Foto: Gorm Kallestad, NTB/TT
Det handlar om att göra föräldraförsäkringen mer jämställd, öka tillsynen och införa sanktioner typ avgifter för arbetsgivare som inte genomför lönekartläggningar, samt att kvinnor och man ska ha samma chans till heltidsarbete och trygga anställningsformer liksom att strukturella skillnader i synen på mäns och kvinnors arbetsliv behöver synliggöras och åtgärdas.
Vilket är ert viktigaste krav?
– Alla kraven är ju viktiga och i 16:09-rörelsen har vi inte sagt att något är viktigare. Men inom Kvinnolobbyn så trycker vi på för en jämställd föräldraförsäkring, säger Clara Berglund.
Samtidigt visar TCO:s nya jämställdhetsindex, som publiceras i dag torsdag, att fördelningen ifråga om föräldraledighet och vabb (vård av sjukt barn) ännu skiljer sig åt stort. Kvinnor tog i genomsnitt ut 69,1 procent av alla föräldra- och vabbdagar under 2019. Männen tog alltså ut en knapp tredjedel av tiden, eller 30, 9 procent i snitt.
Indexet görs för femte året i rad och visar att pappor tar ut en allt större del av föräldrapenningen. Västerbotten toppar listan, där tar papporna ut dryga 34 procent av föräldra- och vabbdagarna