Allsvensk premiär – Därför dröjde kollektivavtal hela förra säsongen

Berättelsen är lång, snårig och har många olika aktörer. En av dem är Elin Landström.

Som fotbollsspelare har hon bland annat vunnit Serie A i Italien med AS Roma. Nu har hon lagt av och flyttat hem till Umeå där hon jobbar som biträdande jurist.

Som jurist och spelare har Elin Landström länge suttit med i Spelarföreningens styrelse. Spelarföreningen kallar sig för fotbollsspelarnas fackförening och har representerat spelare sedan 1975.

Elin Landström understryker Spelarföreningens kunskap om hur fotbollsvärlden fungerar, om problem som kan uppstå och utmaningar spelarna kan möta.

Vi återkommer till det där med föreningens roll och hur motparten eller snarare, motparterna, ser på Spelarföreningen.

Elin Landström: ”Vi var inte lyssnade på”

– Vi spelare kände inte, under processen, att vi var lyssnade på. Det var som om vår åsikt inte alltid räknades och en del trodde att vi inte hade koll på vad som gäller. Själva processen har inte gått bra till, säger Elin Landström.

Men hon poängterar att den närmast totala uppslutningen gjorde att all form av konkurrens mellan spelarna upphävdes. Alla spelare var måna om att kvinnliga fotbollsspelare i Sverige ska ha bra förutsättningar för att kunna ägna sig åt sitt yrke.

– Nu har vi fått välja vilka som företräder spelarna och det var en väldigt viktig fråga för oss, menar Elin Landström.

Här stannar vi upp en liten stund för att förklara att det inte var två parter i förhandlingarna utan på sätt och vis fyra.

Stötestenen – rätt till ersättning vid skada

Till slut, den 19 oktober i fjol när säsongen närmade sig sitt slut kom Unionen och Arbetsgivaralliansen tillsammans med Spelarföreningen och Elitfotboll dam, överens om ett nytt kollektivavtal för spelare inom de två högsta ligorna OBOS Damallsvenskan och Elitettan.

Sådant som sjuklön, ledighet, tjänstepension, kompetensutveckling och rätt till omställningsstöd efter karriären regleras i avtalet som gäller fram till och med den 30 november 2026.

– För oss var det viktigaste att inga delar i avtalet blev sämre. Som att veta att man har ersättning vid skada under hela kontraktstiden. Du ska ha möjlighet att rehabilitera din skada och samtidigt veta att du kommer att ha lön, säger Elin Landström.

1 april 2008 tecknades det första kollektivavtalet för kvinnliga fotbollsspelare i Europa, det var i Sverige och var ett treårigt avtal som slöts mellan Elitföreningen damfotboll och Spelarföreningen.

Avtalet möttes med jubel av exempelvis dåtidens stora stjärna, Lotta Schelin. I ett pressmeddelande sa hon att det var ett otroligt viktigt steg för damfotbollen.

Men alla klubbarna var inte nöjda med avtalet.

”Ett lekmannamässigt kollektivavtal”

Den före detta volleybollspelaren Tomas Hoszek som kom in i bilden 2019, är generalsekreterare för Elitfotboll dam, en intresseorganisation som företräder klubbarna i de två högsta serierna i Sverige.

Han beskriver avtalet från 2008, som nytecknades 2013, som ett lekmannamässigt kollektivavtal där det fanns brister som påverkade klubbarna negativt.

Han syftar på det som populärt kallas för 90-procentsregeln, när en spelare blev utförsäkrad på grund av skada och fick den andelen i ersättning kontraktstiden ut.

Det var också den som Elin Landström var inne på, och som hon var rädd att förlora.

– Klubbarna fick stå för hela risken men alla parter valde över åren att ducka för problemet och tiden gick. Inget blev gjort, säger Tomas Hoszek.

Istället fick han det på sitt bord när han tillträdde hösten 2019. Han skulle lösa kollektivavtalsfrågan och valde då att ta in Arbetsgivaralliansen som rådgivande part, medan Spelarföreningen skulle ha Unionen som rådgivande part.

Inte överens om de var överens

Senhösten 2022 var de överens, eller i alla fall trodde Elitfotboll dam att de var överens om att teckna ett nytt kollektivavtal, menar Tomas Hoszek nu.

Men Magnus Erlingmark, generalsekreterare för Spelarföreningen, håller inte med.

Den stora stötestenen, 90-procentsregeln, hade Elitfotboll dam hittat en försäkringslösning på. Den skulle ligga utanför kollektivavtalet men ligan skulle tilläggsförsäkra spelarna.

Magnus Erlingmark säger att de försäkringar som togs fram inte var tillräckligt bra, och inte kunde ersätta 90-procentsgarantin.

Den försäkringen täckte inte heller in alla spelare, bara runt 95 procent av dem, enligt Spelarföreningen. De ville ha en hundraprocentig täckning men ett avtal skulle det bli ändå. Eller?

Och vem skulle vara motpart till Arbetsgivaralliansen?

Arbetsgivarsidan menade att det skulle skötas som i herrfotbollen, eller i handbollen eller inom ishockeyn. Att Arbetsgivaralliansen och Unionen tecknar kollektivavtalet och intresseföreningarna på spelarsidan, de som har samarbetsavtal med Unionen, är med som rådgivare.

Men spelarna ville att Spelarföreningen skulle vara motpart.

”Klubbarna är så lojala med spelarna”

Till slut strandade förhandlingarna och Tomas Hoszek valde i november 2022 att säga upp det gamla kollektivavtalet. Han såg det som enda utväg, och hoppades på att något skulle hända.

– Men våra klubbar är så lojala mot sina spelare att de tecknade försäkringar ändå och sa att de skulle ta hand om spelarna som om det fanns ett kollektivavtal. Det var jättesnällt men tar bort hela poängen i förhandlingen, säger Tomas Hoszek.

Johnatan Kibebe är rådgivare på Arbetsgivaralliansen för idrottsfrågor. Han kan än i dag inte fullt ut förstå varför det blev som det blev, varför det var så viktigt för spelarna att Spelarföreningen skulle föra deras talan.

Han funderar fortfarande på vad som kunde ha gjorts annorlunda och vad parterna kan ta med sig till kommande förhandlingar.

– Det handlar nog om att man ska ha en löpande dialog med varandra. I slutändan hade vi det och det ledde till ett avtal. Men alla har ett ansvar och alla ska vara nöjda. Bara då får man ett avtal som håller över tid, menar Johnatan Kibebe.

En hel säsong utan kollektivavtal

Hela 2023 levde damfotbollen utan kollektivavtal och när någon spelare blev skadad eller sjuk applicerades det gamla kollektivavtalet och försäkringarna.

Enligt Tomas Hoszek tänkte nog inte klubbarna på att när det gått ett år från att det gamla kollektivavtalet sagts upp påverkas spelarna istället av las-reglerna.

– Då gäller plötsligt de normala arbetsmarknadsreglerna och spelarna blir med automatik tillsvidareanställda i sina klubbar, konstaterar Tomas Hoszek som hävdar att damfotbollen i Sverige riskerade att monteras ner, i sin nuvarande form, om så hade blivit fallet.

Arbetsgivarsidan kallade till ett slutförhandlingsmöte med Spelarföreningen och Unionen. Budskapet var: ”Om vi inte kommer överens riskerar vi att tvingas skapa en konflikt”.

Den 19 oktober 2023 möttes parterna i Arbetsgivaralliansens lokaler på Kungsholmen i Stockholm.

Magnus Erlingmark: ”Jag var väldigt besviken”

– Det kändes att mycket stod på spel. Vi förstod att från arbetsgivarsidan var det avtal eller ingenting. Men pressade lägen kan vara något bra för att få fart på saker och ting, säger Magnus Erlingmark.

Han är noga med att påpeka att spelarna själva ville att Spelarföreningen skulle vara deras representanter i förhandlingarna.

– Spelarna har gått igenom många bataljer både internationellt och nationellt. De har förstått att det kan bära långt om man gör något tillsammans. Jag var väldigt besviken på att arbetsgivarsidan inte kunde tänka sig att respektera Spelarföreningens roll. Det var som om de inte respekterade vad tjejerna ville. Men vi hittade vägar att komma förbi det och förhandlade tillsammans med Unionen. Det blev bra till slut, menar Magnus Erlingmark.

Unionens Peter Hellberg: ”Vill inte spekulera”

Unionens förbundsordförande Peter Hellberg understryker att förbundet förhöll sig neutralt när det kom till frågan om Spelarföreningens roll i förhandlingarna.

– Det komplicerades av att vi hade ett samverkansavtal inom fotbollen med Spelarföreningen som bara gällde på herrsidan. Då resonerade vi som så att om vi kunde få till ett bra samverkansavtal på både herr- och damsidan så hoppades vi kunna lösa en del knutar, säger Peter Hellberg.

Ett sådant samverkansavtal skrevs under och när väl kollektivavtalet slöts stod Unionen officiellt för den fackliga påskriften.

– Jag vill inte spekulera i vad som var förhandlingsspel och vad som var på riktigt eller vad som kunde ha hänt. Det har jag ingen aning om. Men det var en kärv situation med ett högt tonläge, förklarar Peter Hellberg.

90-procentsregeln blev kvar

Och 90-procentsregeln finns kvar i det färdiga avtalet. Spelare i de två högsta serierna får 90 procent i garanterad ersättning fram tills att deras kontrakt går ut. Och det oavsett vad Försäkringskassan och försäkringar i kollektivavtalet ger.

Den som inte får ersättning därifrån, får ändå ersättning i form av 90 procent av lönen upp till tio prisbasbelopp.

– Allt löste sig till det bättre tack vare ett stort ansvarstagande från båda parter, menar Tomas Hoszek.