– Att arbetsmarknaden utvecklas mot ökad automatisering och digitalisering är någonting vi vetat om länge, men det är uppenbart att krisen under pandemin har snabbat på utvecklingen rejält, säger Martin Henning, professor i ekonomisk geografi vid Göteborgs universitet.
Att arbetstagare nu drabbas dubbelt är huvudslutsatsen i World Economic Forums nya rapport The Future of Jobs, där de presenterar sina förutsägelser om hur jobben och arbetsmarknaden kommer att utvecklas framöver.
Omstörtningen av ekonomin tillsammans med en arbetsmarknad där allt fler plötsligt måste jobba på distans har gjort att automatisering och digitalisering sker i allt högre takt.
Den här utvecklingen är långt ifrån ny, säger Martin Henning. Men krisen har gjort den mer akut.
– Om någonting alls kan ses som positivt med en sådan här kris skulle det kunna vara att den tvingar både företag och det offentliga att utveckla någon sorts svar på tendenser som redan finns. Omvandlingseffekterna blir så otroligt koncentrerade i tiden.
WEF: Vi behöver en revolution i vidareutbildning
World Economic Forum har undersökt 26 OECD-länder, där medelstora och stora företag med bäring på samhällsekonomin har fått svara på hur de ser på utvecklingen av arbetsmarknaden. Resultaten går bitvis isär: Medan vissa företag säger att de varit tvungna att göra sig av med arbetskraft, har andra behövt nyanställa på grund av krisen.
Gemensamt är en stor förvirring och oro för framtiden. Inte bara för en eventuell ny våg av smittspridning, utan för vad som kommer att hända med olika offentliga arbetsmarknadsstöd. 60 miljoner arbetstagare inom OECD har omfattats av olika åtgärder som syftat på att behålla jobb.
Rapporten visar också att fler och fler företag nu börjar sätta upp system för vidareutbildning och omställning.
Rapporten visar också att fler och fler företag nu börjar sätta upp system för vidareutbildning och omställning. I snitt erbjuder de medverkande arbetsgivarna 62 procent av sin personalstyrka möjligheter att lära sig nya kompetenser. Samtidigt rapporterar de att intresset är lägre hos de anställda, bara 42 procent deltar i programmen. Rapportmakarna skriver:
”Vad som behövs är en grundläggande reform – eller mer exakt en revolution i sättet som systemen för vidareutbildning fungerar, och hur de samverkar med arbetsmarknadsåtgärder, och med företagens modeller för att ge arbetstagare nya kompetenser”
Borde ha krävt system för omställning
Sverige är inte ett av de undersökta länderna i rapporten men liknande tendenser går självklart att se här, enligt Martin Henning. I en svensk kontext kan det vara intressant att titta på just omställning, säger han.
Vi kommer ur en lång, stark högkonjunktur – en fas där intresset för omställning är som lägst. Individen har mindre intresse av att ställa om till någonting okänt om den redan har ett bra jobb, och företagen har svårt att avvara arbetskraft från produktion.
Men en kris skapar inte bara konsekvenser här och nu utan en oro för framtiden. Då blir omställning plötsligt mer relevant.
– Om vi till exempel tittar på systemet med korttidspermitteringar så är det anmärkningsvärt att det inte gick hand i hand med att ålägga företagen att hitta system för vidareutbildning av personal. Att detta inte var det första som slog de som skapade systemet är beklagligt, de hade en stor chans här.
Arbetskraften är vår främsta resurs, det är den vi kan konkurrera med
Att omställning är en viktig pusselbit i hur den svenska arbetsmarknaden ska utvecklas och fungera framöver är tydligt, säger Martin Henning. Det syns nu i de idéer om omställning och vidareutbildning som tas upp i olika las-förhandlingar och överenskommelser.
Men det stora problemet har aldrig varit brist på bra idéer om vidareutbildning, utan vem som ska finansiera den, säger han. Kanske är det dock något som kan påskyndas med hjälp av just en kris. För Sverige behöver ett system för omställning.
– Arbetskraften är vår främsta resurs, det är den vi kan konkurrera med. Den är ingen beställningsvara utan måste vårdas över tid.