I sitt nya avgörande utvecklar Europadomstolen vad som i juridikens ögon kan betraktas som allmänintresse. Domstolens högsta instans slår fast att syftet med visselblåsning inte enbart är att avslöja och dra uppmärksamhet till information av allmänintresse, utan också att åstadkomma positiv förändring.
Och för att nå förändring kan det vara legitimt att röja information som rör myndigheters funktion i ett demokratiskt samhälle. Ska det lyckas kan det dessutom vara nödvändigt att larma om samma sak flera gånger.
Dokumenten kom från början från en av konsultföretaget PricewaterhouseCoopers (PwC) revisorer i Luxemburg, som hade kopierat hemliga handlingar och gett dem till en journalist. Något år senare kontaktade samme journalist en annan revisor, Raphaël Halet, som överlämnade ett mindre antal dokument.
Dömdes för att ha läckt skåpmat
PwC anmälde både Raphaël Halet och hans kollega. Den första domstolen i Luxemburg ansåg att båda hade brutit mot skyddet av PwC:s rykte och rättigheter.
Raphaël Halets kollega friades sedan i högsta luxemburgiska instans och ansågs vara en legitim visselblåsare. Medan Raphaël Halets bidrag ansågs ha begränsad relevans och inte tillföra debatten om företagens skatteupplägg nytt bränsle.
Vid intresseavvägningen mellan skyddet för hans yttrandefrihet och skyddet för arbetsgivarens rykte kom domstolen därför fram till att han inte, till skillnad från sin kollega, kunde undgå straff.
Europadomstolen: Hans bidrag var avgörande
Men nu beskriver Europadomstolen i sitt slutliga avgörande i år tvärtom Raphaël Halets del i LuxLeaks, som skandalen kom att kallas, som ett avgörande bidrag till den allmänna debatten om multinationella företags skatteflykt. Domen mot honom 2016 utgjorde enligt den nya prövningen ett brott mot hans lagstadgade yttrandefrihet.
Skatteplanering för storföretag i miljardklass
- Den uppmärksammade LuxLeaks-skandalen 2014 utgjorde kulmen på ett förlopp då medier världen över 2012-2014 publicerade nära 30 000 dokument som avslöjade konsultfirman PricewaterhouseCoopers (PwC) regelmässiga hjälp till multinationella företag att ingå ytterst förmånliga men också kontroversiella skatteavtal.
- Läckorna visade hur Luxemburgs skattemyndigheter i närmast industriell skala 2002 till 2010 bjudit IKEA, Deutsche Bank, Apple, Pepsi och hundratals andra internationella storbolag på hemliga uppgörelser som tillåtit många av dem att drastiskt minska sin skattskyldighet, sammantaget med miljarder dollar.
- De läckta uppgifterna användes 2014 av det internationella grävreportersamarbetet ICIJ (International Consortium of Investigative Journalists) i avslöjandet Luxembourg Leaks.
- I juni 2016 dömdes den tidigare Pwc-revisorn Raphaël Halet för sin del i läckorna till nio månaders villkorligt straff och 1 000 euro i böter. En dom som han i februari i år lyckades utmana i Europadomstolens stora kammare.
Att debatten om skatteuppläggen redan var igång i Luxemburg när Raphaël Halet lämnade ut dokumenten gjorde inte hans läcka mindre relevant.
Ingreppet i hans yttrandefrihet ansåg Europadomstolen inte var proportionellt mot den skada som de avslöjade företagen kan ha åsamkats.
Tolkning av allmänintresse avgörande
Lise Donovan, jurist på TCO, anser att Europadomstolens resonemang kan påverka kommande juridiska prövningar utifrån den nya svenska visselblåsarlagen från 2021.
– Den nya lagen bygger i motsats till den tidigare på begreppet allmänintresse, och då kan Europadomstolens utslag här förhoppningsvis bidra till rättens tolkning av vad som anses vara allmänintresse. Allt som kan bidra till ökad förståelse för vad som är allmänintresse är bra. säger Lise Donovan.
Luxemburg ska nu ersätta Raphaël Halet med 55 000 euro.