LVU – Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga
LVU är en skyddslagstiftning som används när barn och unga under 18 år behöver vård utanför hemmet.
Det kan handla om att miljön i hemmet är skadlig, som missbruk, våld eller att föräldrarna inte kan ge bra omsorg. Det kan också vara aktuellt om barnet själv har ett destruktivt beteende, som missbruk eller kriminalitet.
Socialtjänsten beslutar om placering, som kan ske på HVB-hem (hem för vård eller boende), Sis-hem (Statens institutionsstyrelse) eller i familjehem. Om barnet eller föräldrarna motsätter sig vården, kan den genomföras med tvång efter beslut av domstol.
LVM – Lagen om vård av missbrukare i vissa fall
LVM gäller vuxna med allvarligt missbruk av exempelvis alkohol, narkotika eller läkemedel, där missbruket utgör en omedelbar fara för personens liv eller hälsa.
Socialtjänsten kan ansöka om tvångsvård, som beslutas av förvaltningsrätten. Vården kan ske på olika institutioner, syftet är att bryta missbruket och skapa förutsättningar för frivillig vård.
LVM är alltid tvångsbaserad, då den riktar sig till personer som inte själva förmår att söka hjälp.
LSS – Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
LSS är en rättighetslag för personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar, som har svårt att klara vardagen utan hjälp.
Insatser enligt LSS är alltid frivilliga och individen har rätt att söka stöd, som personlig assistans, särskilt boende eller daglig verksamhet.
De här tre lagarna finns för att att samhället ska kunna agera när det krävs vård eller stöd, men de skiljer sig åt i målgrupp, syfte och graden av frivillighet.