Idag tar sjuksköterskan Zahra Kazemipour svensk sjuksköterskeexamen. När Arbetsvärlden möter henne i Huddinge på examensdagen är det känslosamt för henne på flera sätt. Nu ska hon äntligen få möjlighet att arbeta som sjuksköterska också här.
– Jag är så glad över att äntligen få arbeta som sjuksköterska i Sverige. Min familj har stöttat mig och kämpat för att jag skulle kunna gå den här utbildningen. Mina kurskamrater är också glada, men de har inte den här rädslan som jag bär på i ju med att vi lever i den här ovissheten och inte vet om vi kommer att få stanna här, säger Zahra Kazemipour.
Blombuketter står uppställda på borden, släktingar och nära och kära kramar om de nyexaminerade sjuksköterskorna. Det skrattas och pratas och ljudvolymen är hög vid lunchen som dukats upp.
Familjen hotades av utvisning
I Iran var Zahra Kazemipour utbildad specialistsjuksköterska inom operationsvård och i Sverige har hon arbetat som undersköterska.
Zahra Kazemipour och hennes man läkaren Afshad Joubeh och deras två barn hotades av utvisning med anledning av de förändrade reglerna för spårbyte.
Familjen kommer från Iran och båda föräldrarna arbetar som undersköterskor på Södersjukhuset i Stockholm i väntan på att få sin svenska sjuksköterskeexamen respektive läkarexamen. Barnen går i skolan. Den yngsta är född i Sverige.
Inför att utvisningsbeslutet skulle verkställas förlorade Zahra sin fasta anställning som undersköterska som hon hade samtidigt som hon gick en ettåriga utbildning som ska göra att hon får arbeta som sjuksköterska också i Sverige. Familjen överklagade beslutet och i januari 2026 fick de veta att de får en ny asylprövning.
I april har de varit på Migrationsverket för intervjuer.
Maken som är regimkritisk och tidigare har suttit i fängelse i Iran. Sonen har konfirmerat sig och Zahra själv håller kurser i hur man kan konvertera från islam till kristendom.
Glädje blandad med oro
Alla som tar examen serveras en lunch och det är fint dekorerat med guldbokstäver som formar orden ”grattis till examen”.
Trots blommande syrener utanför examenslokalen och skolavslutningskänsla bland klasskamraterna, är examensdagen för Zahra också präglad av oro. Den senaste tidens ovisshet och omprövning av om familjen trots allt kan få stanna i Sverige har varit tuff.
Klasskamraterna får leg, Zahras tar längre tid
Hennes klasskamrater kommer att skicka in kopior av sina pass till Socialstyrelsen och får därefter sina sjuksköterskelegitimationer på bara några dagar. Zahra måste istället vänta på en kopia från Migrationsverket som hon sedan kan skicka in till Socialstyrelsen. Hon har ju inte något pass just nu. Hennes legitimation kommer därför att dröja.
Zahras lärare hastar förbi och säger att hon är upprörd över hur människor behandlas, för trots att det finns en enorm brist på sjuksköterskor, utvisas människor som är färdigutbildade eller studerar.
Zahra Kazemipour ser ut genom fönstret på försommaren därute. Mörka moln tornar upp sig, det ska bli regn om någon timme.
Afshads intervju med Migrationsverket imorgon
Imorgon ska Afshad till Migrationsverket igen för en kompletterande intervju.
Afshad hoppas att kunna gå en utbildning som gör att hans iranska läkarutbildning räknas också här, men den kan han inte söka in till så länge han inte har något uppehållstillstånd.
– Jag är tacksam mot samhället och för all hjälp vi har fått av alla fantastiska människor runt oss och för Södersjukhuset som har betalat för min ettåriga utbildning som gör att jag står här idag med examen, säger Zahra.
Nu hoppas familjen att de trots allt ska få besked i tid så att Afshad kan börja sin utbildning till att få arbeta som läkare också i Sverige. Under tiden arbetar han som undersköterska. Han har kvar sin fasta anställning.
Sonen oroas av tonårsutvisningar
Barnen och föräldrarna kämpar på med skola, jobb och för Zahras del studierna utöver jobbet som nu är klara, men de kan inte planera något för framtiden.
Föräldrarna försöker lugna barnen trots att de inget kan lova. När klasskompisar pratar om vart de ska resa i sommar hyllar Afshad den svenska sommarens mer lagom temperatur, men sanningen är att de inte kan resa någonstans. De befinner sig i ett limbo.
– Vår son har börjat ställa frågor om tonårsutvisningar. Vi måste hitta en lösning för honom också. Det är bara några år kvar innan han kan komma att beröras, säger Afshad.
Zahra blir märkbart berörd under samtalet. En tår rinner nerför hennes kind. Det går inte att slappna av, inte ens en dag som denna examensdag med blommor på borden och en sjuksköterskebrosch i handen.
”Borde vara en glädjens dag”
– Jag är säker på att det blir bra, säger Afshad och klappar henne.
Zahra torkar bort tårarna. Det här borde vara en glädjens dag, inte en sorgens dag.
– Vi vet inte hur lång tid det tar innan vi får besked från Migrationsverket. Det är det värsta, säger hon.
