Ryggraden i Europas ekonomi är tjänstesektorn. Mer än 70 procent av produktionen och arbetstillfällena i EU-ekonomin kommer härifrån. I tjänstesektorn arbetar alltifrån anställda inom finans och media, till underhållning och försäkringar, liksom bemanningsanställda.
Medveten lönepress
EU:s strategi för tjänstesektorn har sedan länge varit en policy för långtgående liberalisering och avreglering. Det har gjort att lönerna inom tjänstesektorn pressats och dumpats och att arbetsvillkor och arbetsmiljö offrats för att skapa billiga tjänster. Ett direkt resultat av den avsikt arkitekten bakom dagens EU-tjänstesektor, då tillika ansvarig kommissionär, Frits Bolkestein hade när han på 90-talet slog fast att det skulle bli fler jobb om konsumenterna fick ett ”bredare utbud av bättre och billigare tjänster”. Men allt har ett pris och följden har blivit radikalt försämrade villkor för många som arbetar i tjänstesektorn.
Den här beskrivningen och analysen gör den globala fackliga organisationen UNI i sin rapport Towards a Fair Future for European Services som nyligen presenterades.
UNI företräder 20 miljoner anställda inom tjänstesektorn i 150 länder världen över. Tolv svenska fackförbund, bland andra Fackförbundet ST, Finansförbundet, Jusek och Fastighets, är medlemmar i UNI.
Ny strategi på gång
Någon gång efter halvårsskiftet ska EU-kommissionen som en del av sitt arbete med att ta fram en ny strategi för den inre marknaden, även uppdatera och reformera sin strategi för tjänstesektorn. UNI-rapporten ringar in fyra områden där den globala fackföreningen vill se EU förändra sin inställning till tjänstesektorn: kvalitetsjobb, forskning och innovation, stora investeringar och medbestämmande.
Rapporten drar slutsatsen att om EU-kommissionen inte levererar detta i sin nya strategi kommer de sociala klyftorna växa, den ekonomiska stagnationen fortsätta och EU-medborgarens förtroende för unionen urgröpas. Vågar däremot kommissionen tänka nytt utifrån UNI:s förslag så kan tjänstesektorns konkurrenskraft och tillväxt istället öka och därmed också arbetstillfällena, liksom livskvaliteten förbättras.
På UNI Europas Brysselkontor arbetar Hanna Sjölund som sakkunnig till regionsekreteraren och med ett förflutet på UNI Europas finanssektion.
Är det inte nödvändigt för tjänstesektorn att pressa sina kostnader om den fortsatt ska vara en betydelsefull och konkurrenskraftig gren av EU:s ekonomi?
–Visst, då växer tjänsterna i kvantitet. Men med bättre arbetsvillkor har arbetstagarna större ekonomiska möjligheter att köpa och använda sig av tjänster.
Hur menar ni att jobb och värdiga villkor ska klaras för de som arbetar inom tjänstesektorn?
– Med ökad digitalisering kommer en snabbt föränderlig arbetsmarknad att kräva nya kunskaper och erfarenheter. Därför kommer mycket kraft att behöva läggas på utbildning och kompetensutveckling, och att man ges tid och möjlighet att skaffa sig fortbildning.
– Kollektivavtalen behöver också lyftas fram. Det visar sig att länder med stark tradition av kollektivavtal står starkare i kristider.
Om EU ändå fortsätter sin strategi med liberalisering och avreglering av tjänstesektorn, hur ser UNI då på framtiden för de som arbetar där?
– Då ser det mörkt ut. Då blir det en enorm utmaning för oss att till exempel organisera egenföretagare och andra osäkra anställningar som kommer bli allt fler. Det kommer att bli många utmaningar kring hur vi kan och ska arbeta i en värld där individen görs alltmer ansvarig. Allrahelst i ett digitalt perspektiv där många personer kan jobba för samma sak men befinna sig på olika platser i världen och med olika villkor, när det till exempel gäller lön.