Historien går femton år tillbaka i tiden. Christine E hade ett tidsbegränsat kontrakt som socialassistent på ett sjukhus i Nanterre utanför Paris. Men när kontraktet skulle förnyas blev det kalla handen från arbetsgivaren. Anledningen var att Christine E vägrade att arbeta utan att täcka håret med en muslimsk slöja.
Nu har Europadomstolen behandlat ärendet, och Christine E förlorar sitt fall. Enligt domen kan hon inte betraktas som diskriminerad. Motivet är att Frankrike har en specifik tolkning av trosfriheten inskriven i sin grundlag.
För att allmänheten ska garanteras en rättvis behandling, ska den offentliga sektorn vara religionsneutral. I praktiken innebär det att religiösa symboler är bannlysta i tjänsten för anställda inom hela den offentliga sektorn, oavsett vilken religion de har.
Redan för sex år sedan vann Frankrike ett fall som berörde den omdiskuterade lagen från 2004, som också förbjuder eleverna på de offentliga skolorna att bära muslimska slöjor, judiska kippor, kristna kors eller andra uppenbara religiösa tecken.
Inte självklart överförbart
Men det här betyder inte att det skulle vara fritt fram för arbetsgivare i alla Europarådets medlemsländer att göra samma sak. För två år sedan förlorade till exempel Storbritannien ett fall, som handlade om att British Airways hade förbjudit en flygvärdinna att bära ett kristet kors. Det fallet bedömdes som diskriminerande.
Kravet på religionsneutralitet bland offentliganställda i Frankrike väcker sällan debatt. Det har till exempel stöd av löntagarfacken.
Men inom den privata sektorn finns ingen liknande regel, vilket ofta är föremål för en polemik. Ledande högerpolitiker har till exempel velat lagstifta om att privata arbetsplatser också ska vara religionsneutrala.
Inom den offentliga sektorn är situationen inte heller alltid glasklar. På flera statligt ägda företag, som till exempel Posten och järnvägsbolaget SNCF, jobbar allt oftare personer som har status som ”statsanställda” tillsammans med kollegor som är ”privatanställda”.