Barnafödandet är nu historiskt lågt i Sverige. Demografen Martin Kolk, på Stockholms Universitet, Åbo Akademi och Institutet för framtidsstudier, har analyserat den minskade svenska nativiteten. Han menar att svenskarnas arbetsliv och livspussel kan stå i vägen för fler barn.
– Mycket tyder på att barnafödande har blivit ett planerat projekt där alla bitarna ska hamna på rätt plats. Du ska ha en hög inkomst och en bra bostad och rätt partner, säger Martin Kolk till Arbetsvärlden.
Han menar att det är en förändring som skett de senaste decennierna.
– Om man går tillbaks några decennier så var barn någonting man mer hade utan att tänka så mycket på. Det var mer någonting man förväntade sig att livet skulle ha och så hade man det.
Det blir viktigare för välbefinnandet att investera i karriär och utbildning så att man befinner sig högre upp i pyramiden.
Det viktigaste skälet till lägre barnafödande är värderingsmässiga förändringar, menar Martin Kolk.
– Idag prioriterar men i högre grad annat i livet som självförverkligande och karriär och liknande.
Och bakom förändrade värderingar kan finnas en ny ekonomisk verklighet.
– I en svensk kontext så har vi sett större socioekonomiska ojämlikheter. Då kan man ju tänka sig att det blir viktigare för välbefinnandet att investera i karriär och utbildning så att man befinner sig högre upp i pyramiden.
Färre barn hos fattiga
Martin Kolk ser också en tydlig jämlikhetsaspekt i vilka som får fler barn idag.
– Barnafödandet har blivit mer polariserat. En större andel barn föds i höginkomstgruppen som är väletablerad. Vi ser färre barn i gruppen med lägre socioekonomisk status. Det verkar som att människor som är mer pressade av livet har färre barn, vilket de inte var på samma sätt om vi går tillbaka 30-40 år i tiden. Då såg vi inte så stora skillnader i barnafödandet mellan de här grupperna.
Martin Kolks förslag för att öka barnafödandet, som han lanserat på DN Debatt, är att kraftigt höja barnbidraget, samtidigt som man beskattar det. På så sätt skulle både ekonomiskt svagare personer och unga föräldrar som ännu inte uppnått några höga löner, få bättre förutsättningar att skaffa barn.
– Huvuddelen av barnafödandet sker mellan 22 och 37 års ålder medan vi generellt tjänar mindre i tjugoårsåldern jämfört med i femtio‑ och sextioårsåldern, menar Martin Kolk.
Regeringen överdriver problemet
Den utredning som tillsatts av regeringen om hur svenskt barnafödande ska öka, anser Martin Kolk istället borde fokusera på om ett eventuellt lägre barnafödande egentligen utgör ett problem.
Han är inte övertygad om att de senaste årens minskning i barnafödandet i Sverige är permanent. Och inte heller att dagens lägre nivåer utgör någon större risk för samhällsekonomin.
Det kan handla om att de som är födda på den senare delen av 1990-talet helt enkelt senarelägger barn, menar han. Historiskt har vi i Sverige sett flera dippar som vi sedan återhämtat oss från.
– Nivåer med medellågt barnafödande med 1,6 barn är inte så dramatiskt. Det får inte så stora samhällsekonomiska konsekvenser.
Vad vi kan göra för att motverka en längre nedgång i siffrorna är att börja jobba tidigare och framförallt att skjuta fram pensionen, menar Martin Kolk.
Sydkorea och Italien har problem med arbetsmarknaden
Han menar att de länder som länge haft ett tydligt lägre barnafödande har problem med sin arbetsmarknad.
– Det är ju också ganska tydligt att i länder som har ett väldigt intensivt arbetsliv och där det är svårt att etablera sig på arbetsmarknaden som i Sydkorea och i Spanien och Italien, där ser vi ännu mer av ett senare barnafödande än vi ser i Sverige. Vi har kanske ett lite mjukare arbetsliv.
Receptet bör vara bättre välfärdssystem.
– Det första de länderna behöver göra handlar om att bygga de välfärdssystem som vi redan har i Sverige, som möjliggör familjebildning och arbete samtidigt.
Klimatet väntar inte på befolkningsminskning
I Sverige har vi fått en debatt om en minskande befolkning kan vara bra för miljön och klimatet. Det menar till exempel den kommunalekonomiska experten Lennart Olsen. På Svenska Dagbladet ledarsida har John Norell tvärtom framfört tesen att fler människor vore bättre för klimatet eftersom fler människor ger fler innovationer.
Martin Kolk tonar ner demografins betydelse för klimatet.
– Klimatfrågan måste hanteras på väldigt kort sikt och där det krävs väldigt stora åtgärder, då blir det här demografiska lite mindre centralt.
Men idén att en växande befolkning skulle spara klimat och miljö genom fler innovationer ger han inte mycket för.
– Det tycker jag är ett ganska konstigt sätt att tänka på saken. Sambandet mellan fler människor och miljöpåverkan är negativt. Det tycker jag ändå finns ett väldigt tydligt vetenskapligt svar på i forskningen.