Franska facken: Var är era idéer som ökar trygghet och solidaritet?

Franska folket ska snart välja den president som ska sätta kursen för landets politik under de kommande fem åren.

– Den här valrörelsen är mycket speciell. Den domineras av alla affärer som framför allt berör François Fillon och det svaga stödet för kandidater från de traditionella regeringspartierna. Men den innehåller också förslag som innebär ett verkligt val av samhällsmodell, säger Frédéric Sève.

Frédéric Sève är lärare till yrket och ingår i ledningen för den fackliga centralorganisationen CFDT, där han ansvarar för kontakter med de politiska partierna.

Vägrar tala med le Pen

Samtliga franska fack säger sig vara politiskt oberoende, men CFDT tar öppet avstånd från en av kandidaterna: Front Nationals Marine Le Pen.

– Att partiet vill ge franska medborgare företräde står i motsats till våra grundläggande värderingar om alla löntagares lika rätt, säger Frédéric Sève till Arbetsvärlden.

CGT, den andra stora fackliga centralorganisationen, vägrar också att diskutera med Front National.

– Partiet påstår sig vara arbetarvänligt, och föreslår till exempel sänkt pensionsålder, men säger ingenting om hur det ska finansieras, säger Fabrice Angeï, som har en tjänst på en regional myndighet för stöd åt arbetslösa och nu ingår i ledningen för CGT.

–Vi vet att det handlar om en fasad, för vi ser vad som händer i de kommuner där partiet har makten, förklarar han.

Uppfattas som brutalt

Valkampanjen har till stora delar kommit att handla om vilken kandidat som ska kunna slå extremhögerns Marine Le Pen. Från början tycktes en bred röd matta ligga utrullad framför högerns François Fillon.

Hans program uppfattas visserligen som brutalt, med en hård bantning av den offentliga sektorn och längre arbetstid till lika lön. Men efter fem år med François Hollande, en otydlig och impopulär socialistisk president, skulle det andra franska regeringspartiet ta över, så som det brukar bli i Franrike.

Men det var före den serie av anklagelser om fusk med offentliga medel och misstankar om korruption som har duggat över François Fillon, som trots detta vägrar att dra sig ur leken.

Marine Le Pen anklagas också, bland annat, för att ha trixat med pengar från EU-parlamentet, men det typen av historier tycks inte bita på hennes väljare.

Macron ensam i mitten

Vänstern å sin sida är ovanligt splittrad. Socialistpartiets Benoît Hamon har stått i opposition mot den sittande presidenten, som han har kritiserat för att bedriva en arbetsgivarvänlig politik. Återstår Emmanuel Macron, före detta ekonomiminister i socialistregeringen, men som med sitt nya parti ”På väg” presenterar sig som ”varken-till-höger-eller-vänster”.

– Hans chans är att han är ensam i mitten eftersom högerns kandidat är långt till höger, och vänsterns långt till vänster för att kunna få en regeringsmajoritet, säger Frédéric Sève.

Saknar idéer om arbetsmiljön

CFDT-företrädaren anser trots allt att valrörelsen ger väljarna en möjlighet att välja en inriktning för samhället. Vill invånarna till exempel ha en halv miljon färre offentliganställda? Eller att a-kassan ska förstatligas? Eller att alla ska få en medborgarlön?

”Jag saknar förslag för att skapa ett mer solidariskt och tryggt samhälle, där rädslan för framtiden minskar.”

Men han saknar också förslag för att förbättra arbetsmiljön och för att öka demokratin på arbetsplatserna. Samma sak säger François Hommeril, geolog och ingenjör till yrket, och ordförande i de högre tjänstemännens fack CFE-CGC.

– I dag föreslår politiker framför allt försämringar, trots att situationen på många arbetsplatser är hård med ökade psykosociala problem. Man ökar trycket på löntagarna, samtidigt som storföretagens vinster ökar. Det är hela tiden samma personer som får betala. Jag saknar förslag för att skapa ett mer solidariskt och tryggt samhälle, där rädslan för framtiden minskar, säger han.