Den här gången var det avtalet för fastighetsteknikerna som blev klart under konflikthot. Strejken skulle ha brutit ut på måndag morgon. Men på söndagen kom parterna, Almega och Fastighetsanställdas förbund, överens.
Det betyder dock inte att industrins märkessättande roll självklart kommer att överleva också denna avtalsrörelse. På många avtalsområden på LO-sidan lär det bli diskussioner – ju lägre löner medlemmarna har, desto mer kommer låglönesatsningen att kosta och desto större risk är att man inte kommer överens.
Innehåller låglönesatsning
Gårdagens avtal innehåller en låglönesatsning på dem som tjänar under 24 000 kronor i månaden. Enligt Medlingsinstitutet beräknas avtalsvärdet till 6,5 procent, det vill märkets nivå.
Även arbetsgivarna Almega konstaterar att kostnadsökningen håller sig inom märket.
Det lyckades man med genom att man fick minskade kostnader på några andra håll, uppger Stefan Koskinen, chef för arbetsgivarpolitik på Almega.
– Utifrån den lönestatistik vi har blir löneökningen 6,67 procent på tre år. Men genom att vi ändrar avräkningen för sammanfallande semesterår, och några regler som handlar om situationer vid driftsinskränkningar och handledarstöd vid praktik hamnar vi inom avtalsvärdet för normeringen och märket.
Stefan Koskinen ser avtalet ”som ett steg på vägen”, men säger att det väntar flera utmaningar framöver.
Kostnadsneutralt, enligt facket
Tidigare har Jari Visshed, Fastighetsförbundets tredje ordförande, sagt till Arbetsvärlden att man inte är beredda att sälja ut något i avtalet för att få en låglönesatsning. Fastighets hävdar, till skillnad från Almega, att den vägledande överenskommelsen inom industrin innebär 6,5 procent plus en låglönesatsning.
Och sålt ut något har facket inte gjort nu heller, enligt Jari Visshed, som säger att ändringarna i avtalet utöver lönerna har varit kostnadsneutrala. När det gäller till exempel semesteråret handlar det om att man gjort tydligt vad som redan gäller.
Arbetsgivarna har ett behov att beskriva det som att de inte gått med på en låglönesatsning som har kostat utöver de 6,5 procenten.
Utöver det har man kommit överens om tillsätta tre partsgemensamma arbetsgrupper för att modernisera avtalet, titta på arbetstiderna och – slutligen – titta på lönebildning och fördelningsfrågor.
– Arbetsgivarna har ett behov att beskriva det som att de inte har gått med på en låglönesatsning som har kostat utöver de 6,5 procenten. Vi ser det i stället som att vi har fått 6,5 procent plus en låglönesatsning.
Fler varsel väntar
Nu är inte låglönesatsningen värd så mycket i kronor räknat, uppger Jari Visshed.
– Vi har höga löner på det här området. Hade vi inte fått den så hade snittlönen kanske sänkts med tio spänn under perioden. Men det är en viktig principfråga och den här diffen kommer att växa på andra områden.
Det som närmast väntar är det varsel som har lagts för Specialserviceavtalet för skadesanerare. Kommer inte parterna överens hotar konflikt på fredag.
– Här tror jag att diffen är betydligt större. Det blir längre väg att gå.
Ytterligt en konflikt riskerar att bryta ut på fredagen. Det är de spårvägsanställda inom Seko som hotar med strejk om de inte får igenom sina krav på en låglönesatsning.