Efter några veckors vapenskrammel avvärjdes i går den varslade konflikten inom hotell och restaurang mellan HRF och Visita. Arbetsgivare och fack enades om ett treårigt avtal med två ingredienser som tycktes omöjliga att förena för någon vecka sedan:
Arbetsgivarna kan konstatera att arbetskraftskostnaderna ökar med som mest 6,5 procent, det vill säga ryms inom det så kallade märke som industrifacken har kommit överens om.
Samtidigt får facket sin låglönesatsning – alla som jobbar i branschen i dag får del av den. Sammantaget över de tre åren hamnar löneökningarna på 1 650 kronor i månaden.
”Man lyckades hitta en kurant motvaluta så att man fick till det här. Det är ett styrkebesked.”
Det konststycket lyckas man med genom att lägstlönerna för de som nyanställs framöver bara höjs med 80 procent så mycket. I hotell- och restaurangbranschen är personalomsättningen hög och nyanställda anställs ofta för lägstlönen.
I Arbetsvärlden har Nils Karlson, docent och vd på näringslivets forskningsinsitut Ratio, tidigare varnat för att dagens svenska modell fungerar tack vare olika typer av bytesvaluta som nu är på väg att ta slut. Exempelvis har vissa fack kunnat få låglönesatsningar i utbyte mot vissa saker som arbetsgivarna har velat få till.
– Man lyckades hitta en kurant motvaluta så att man fick till det här. Det är ett styrkebesked. Det är väldigt positivt att man kommit överens, och klarade industrinormen, säger Nils Karlson nu till Arbetsvärlden.
– De får lite drygt sju procent i löneökningar, men arbetsgivarna värderar lönedifferentieringen mellan nyanställda och de som jobbat längre i yrket till över 0,5 procent.
Faran inte över
Nils Karlson har tidigare sagt att industriavtalet som märke kommer att spricka om modellen inte förändras. Han poängterar nu vikten av att avtalen är treåriga.
– Det behövs ju tid för att kunna utveckla modellen framöver. Det får man inte om avtalen är ettåriga.
Att fack och arbetsgivare inom hotell och restaurang kom överens betyder inte att man kan blåsa faran över för hela avtalsrörelsen, anser Nils Karlson.
– Det är långt ifrån över. Dels väntar flera Almegaavtal på LO-sidan, dels återstår exempelvis 6F:s avtal.
6F är ett fackligt samarbete mellan LO-förbunden Elektrikerna, Fastighetsanställdas förbund, Målarna och Seko.
Unionen-avtal
34 olika TCO-avtal löper ut den sista april, de flesta gäller Unionens avtal med Almega. Några av de största gäller Unionen och Bemanningsföretagen, Svensk Handel respektive Medieföretagen.
När de väl är tecknade är omkring två tredjedelar av årets bortåt 500 avtal färdigförhandlade.