Sedan rätten att arbeta kvar från 65 års ålder förlängdes till 67 år i början av 2000-talet har andelen 66-åringar med löneinkomst fördubblats. Det visar Statistiska centralbyråns Inkomstrapport som kom i början av sommaren.
Mellan 2000 och 2015 steg medianlöneinkomsten för 66-åringar, i fasta priser, från 15 000 till 125 000 kronor om året.
Siffrorna visar att andelen förvärvsarbetande 65+ sedan dess ökat markant. År 2000 hade 22 procent av landets 66-åringar en löneinkomst, femton år senare var det 44 procent. Även antalet 67-åringar i arbete fördubblades, från 18 till 36 procent.
Nu inte bara jobbar alltfler 65-plusare, de jobbar också mer. Mellan 2000 och 2015 steg medianlöneinkomsten för 66-åringar, i fasta priser, från 15 000 till 125 000 kronor om året.
Mer än pensionssystemet avgör
Ofta anförs att många har förlorat på 1990-talets pensionsreform och därför behöver arbeta efter 65, lägre skatt från 66 år liksom jobbskatteavdraget gjort det mer lönsamt att arbeta.
Men i år publicerade Linnéuniversitet en forskarrapport som även pekar på andra viktiga incitament för att arbeta efter pension: hälsa och utbildning.
I en enkät ombads 20 000 personer över 65 år att svara på uppemot 70 frågor om att arbeta längre. Svarsfrekvensen var över 60 procent.
– Familjenormer och kultur spelar in, säger Dominique Anxo, professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitet och en av författarna till rapporten.
– Vi frågade bland annat hur beslutet att arbeta vidare efter 65 påverkades av att en förälder hade dött före 65 års ålder. Och av om föräldrar hade lämnat arbetslivet före 65.
Pensionen som incitament är ändå marginell, jämfört med betydelsen av utbildning, hälsa och bra kvalitet på arbetet
Enkätsvaren visar att det faktum att Sverige har en förväntad medellivslängd på 20 år med god hälsa efter fyllda 60 påverkar beslut att fortsätta arbeta, menar Dominique Anxo.
Skulle det betyda att individuella faktorer är viktigare än strukturella reformer för att göra det mer attraktivt att arbeta vidare? Nja, svarar Dominique Anxo och utvecklar:
– Jag menar inte att ekonomiska incitament inte har betydelse, men de har övervärderats. Pensionen som incitament är ändå marginell, jämfört med betydelsen av utbildning, hälsa och bra kvalitet på arbetet.
Längre arbetsliv är därför argument för att satsa på utbildning och livslångt lärande liksom förebyggande hälso- och arbetsmiljöåtgärder för att minimera arbetsrelaterade sjukdomar, menar Dominique Anxo.
Kvinnor går tidigare i pension
Enligt SCB:s inkomststatistik arbetar betydligt färre kvinnor än män efter 65 år: 12,2 procent jämför med männens 20.8. En förklaring tror professorn är att kvinnor traditionellt har haft lägre anknytning till arbetsmarknaden.
– Normer och attityder spelar återigen roll, som att preferensen mellan arbete och fritid ser olika ut för män och kvinnor.
Att utbildningsnivån är avgörande för om man jobbar efter 65 innebär framför allt att det är tjänstemännen som arbetar vidare. Arbetet är centralt i mångas liv och man ser sig inte som pensionärer utan yrkesarbetande.
– En lägre utbildad som till exempel har suttit i kassan i 20–30 år har kanske ont i ryggen. Motivationen att vara kvar i arbetet är annorlunda än om du till exempel är framgångsrik akademiker.
Vilket bekräftas av SCB som visar att det främst är personer med högre inkomst och därmed högre framtida pension som fortsätter att arbeta.
Satsa på anständiga arbeten, som pekar mot högre sysselsättningsgrad bland äldre
Blir de som fortsätter att arbeta efter 65 kvar på sina gamla arbetsplatser?
– Vi har inte tittat på det. Men vår undersökning visar att få gick från att vara anställd till att bli konsult och ha eget företag.
Utifrån dessa och andra resultat ger professor Dominique Anxo en policyrekommendation:
– Satsa på anständiga arbeten, som pekar mot högre sysselsättningsgrad bland äldre. Gör inte som i Storbritannien och USA, där arbetena polariseras genom att öka dels lågkvalificerade och dåligt betalda arbeten, dels högkvalificerade högt betalda arbeten.