Så tjänar facktopparna – arbetsgivarna duckar i frågan

När Arbetsvärlden ber fackförbunden skicka över uppgifter om arvode och lön för deras ordförande och kanslichef (eller motsvarande) når vi framgång hos i princip hela fackrörelsen. Ett mycket litet antal förbund hävdar att de har en policy mot att lämna ut löneuppgifter eller att uppgifterna är konfidentiella, och de återfinns uteslutande på Sacosidan. Det är Naturvetarna, Kyrkans Akademikerförbund, Sveriges Veterinärförbund och Tandläkarförbundet. SULF lämnar inte ut löneuppgifter för enskilda anställda, däremot för förbundsordföranden.

Jämför man svarsfrekvensen med responsen vi fick från Svenskt Näringslivs medlemsorganisationer, som representerar arbetsgivarna, så är kontrasten närmast total. Det fåtal arbetsgivarorganisationer som väljer att svara hänvisar oss vidare till deras årsredovisningar (Almega och Svenskt Näringsliv hänvisade till ännu opublicerade årsredovisningar) eller Skatteverket.

Högst arvoderad från sitt förbund i fackvärlden är Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som får 148 000 kronor i månaden för uppdraget (nivåerna avser 2018 om inget annat anges). Därefter kommer Eva Nordmark, ordförande för tjänstemännens centralorganisation TCO, med 137 000 kronor i månaden. Heidi Stensmyren, ordförande för Läkarförbundet, hamnar på tredjeplats och tjänar 132 920 kronor i månaden.

Jag tror också att medlemmarna kan köpa rationella argument till lönenivåerna om man förstår vad arbetet inbegriper

Tittar man på arvode i förhållande till antalet medlemmar ligger småförbund i topp. Men om vi bortser från de allra minsta förbunden och håller oss till de som har åtminstone 5 000 medlemmar så sticker Matz Nilsson, ordförande för Sveriges Skolledarförbund ut med 110 000 kronor i månaden. Förbundet hade vid årsskiftet 7 244 medlemmar och organiserar chefer inom utbildningssektorn. Det innebär också att Matz Nilsson tjänar mer än ordföranden för Sveriges största fackförbund, Unionens Martin Linder, som trots ett medlemsunderlag om 664 464 medlemmar tjänar 109 395 kronor i månaden.

Etikprofessorn: En symbolfråga

Tomas Brytting, professor i organisationsetik, menar att facktopparnas lönenivå är viktig för medlemmarna.

– Det är en symbolfråga. Och jag tror också att medlemmarna kan köpa rationella argument till lönenivåerna om man förstår vad arbetet inbegriper och vad positionen jämförs med. Där kan man diskutera vad man ska jämföra ett fackförbunds ordförande med. Det är förmodligen fler som ställer upp på en jämförelse med andra organisationer i civilsamhället, exempelvis Röda Korset, än företag i näringslivet, säger Tomas Brytting.

Tomas Brytting är professor i organisationsetik vid Ersta Sköndal Bräcke högskola. Foto: Simon Markusson

Om vi tänker oss att någon har en chaufför så kan det vara mer besvärande än att ha en högre lön

Jämför man facktopparnas ersättningar med topparna inom till exempel biståndsbranschen framgår också att nivåerna är ganska lika. Exempelvis tjänar Svenska Röda Korsets generalsekreterare Martin Ärnlöv 95 000 kronor i månaden, enligt OmVärldens kartläggning, och WWF:s generalsekreterare Håkan Wirtén 102 000 kronor.

Ett annat sätt att se på saken är att jämföra hur mycket fackordföranden tjänar i förhållande till medlemmarna som de representerar. LO:s kongress har till exempel slagit fast att arvodet till deras ordförande inte ska överstiga 3,5 gånger en industriarbetares lön.

Många ordföranden för större förbund med medelinkomsttagare hamnar också kring tre gånger en medlems lönenivå. Exempelvis tjänar Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet, något mer än tre gånger medianinkomsten för en grundskollärare. År 2018 var medianlönen för en grundskollärare enligt SKL 35 000 kronor, att jämföra med Johanna Jaara Åstrands månadsarvode på 107 344 kronor. Visions Veronica Magnusson tjänar 100 300 kronor, nästan exakt tre gånger medianlönen för en socialsekreterare som 2018 låg på 33 400 kronor. Tobias Baudin, ordförande Kommunal, tjänar något mer än tre gånger en undersköterskelön på 25 900 kronor, med ett arvode på 82 756 kronor.

Är det viktigt för förtroendet att facktopparnas ersättningar står i proportion till yrkesgrupperna de representerar?

– Om man får intrycket att medlemspengarna går till en gräddfil kan det förstås påverka känslan av lojalitet. Det är viktigt att man känner att vi jobbar för en gemensam sak. Men jag tror inte att medlemmarna har några problem att ge en högre lön åt personer som är skickliga på att förhandla fram bra villkor åt dem, säger Tomas Brytting.

Han påpekar att andra saker som ovanliga löneförmåner kan sticka mer i ögonen.

– Om vi tänker oss att någon har en chaufför så kan det vara mer besvärande än att ha en högre lön, eftersom det finns ett starkt symbolvärde i det. En lön är också en tydligare ersättning som kan upplevas som mer transparent. Transparens är en av byggstenarna för att skapa förtroende, säger Tomas Brytting.

Någon chaufför finns dock inte med bland förmånerna som Arbetsvärlden får inrapporterade från förbunden. Däremot några tjänstebilar. Men förmodligen sticker inte Martin Linders Volvo V40, årsmodell 2016, lika mycket i ögonen som den Porsche Cayenne som Ledarnas sparkade vd Per Hedelin tog ut, vilket Aftonbladet rapporterat om i tidningens granskning av Ledarna.

De allra flesta ordförandena tycks inte åtnjuta några särskilda löneförmåner. Oftast handlar det om SJ-kort för jobbpendling, och i vissa fall, när ordföranden inte är bosatt i Stockholm, också om övernattningslägenhet. Ett fåtal får privata sjukvårdsförsäkringar, bland andra Saco:s ordförande Göran Arrius – som också flitigt argumenterar för privata finansieringslösningar i välfärden.

Kan höga löner åt facktopparna göra så att de börjar identifiera sig mer med arbetsgivarsidan?

– Det tror jag inte, för det är mycket tekniska argument och siffror i förhandlingarna och hela deras uppdrag bygger på att företräda medlemmarna, säger Tomas Brytting.

Facken sticker ut – nedåt

Jesper Roine, som forskar om inkomstklyftor vid Handelshögskolan i Stockholm, påpekar att facktopparnas löner är märkbart lägre än näringslivstopparnas.

– Om något sticker ut i fackrörelsen så är det snarare att lönerna är lägre än för motsvarande organisationer i andra delar av samhället, exempelvis om man jämför med näringslivet. Det är en skillnad som inte bara har att göra med ansvar och erfarenhet, säger Jesper Roine till Arbetsvärlden.

Antalet underställda brukar vara ett återkommande lönekriterium som förklarar varför lönerna snabbt blir högre i toppen av pyramiden.

– Det finns flera teorier om att löner tenderar att öka i proportion till hur många underställda man har, det vill säga personalansvaret. Ett argument för varför detta sker handlar om hur mycket en organisation tjänar på att chefen, vars beslut påverkar ett visst antal anställda, tar bra eller mindre bra beslut, säger Jesper Roine.

Stämmer illa i facket

Kansliernas storlek hänger ofta ihop med medlemsunderlaget, men varken medlemstal eller kansliets storlek röjer vilken kanslichef som är högst avlönad på fackförbunden. I topp finns nämligen Ledarnas tf vd Helena Hedlund som basar över ett kansli med runt 135 medarbetare och får en lön på 140 000 kronor i månaden (2019). Baserat på antal underställda skulle man ha kunnat förvänta sig att Unionens kanslichef Therese Svanström, med strax under 1 000 medarbetare (omkring 500 om man räknar bort regionkontoren), skulle vara högst avlönad, men hon hamnar på femte plats med 120 120 kronor i månaden.

Det måste väl vara svårt att kvantifiera de här prestationerna?

– Ja, alla som är skeptiska till den här typen av resonemang brukar påpeka att detta inte är något vi vet. Studier visar också att chefernas löner i storföretag ökar när andra faktorer utanför chefens kontroll, så som förändringar av världsmarknadspriser, påverkar företagets lönsamhet. Styrelserna brukar koppla bonusprogrammen till lättmätta faktorer som kanske inte beror på chefens prestation, säger Jesper Roine.

Arbetsgivarorganisationernas lönesättning ligger ofta närmare näringslivets. Arbetsvärlden har dock inte fått enkäten besvarad från arbetsgivarsidan. Men kikar vi i Svenskt Näringslivs senaste årsredovisning så ser vi att Carola Lemne, organisationens dåvarande vd, under 2017 totalt fick lön och övriga förmåner till ett värde av 6 529 000 kronor.

Tomas Brytting reagerar på att arbetsgivarorganisationerna inte lämnat ut uppgifterna i enkäten.

– Arbetsgivarsidan har nog inte mindre behov av transparens än facket. Man kan fråga sig om de verkligen har tänkt rätt där, säger Tomas Brytting.

Rättelse: I brödtexten angavs tidigare än något för hög ersättning för Lärarförbundets Johanna Jaara Åstrand. Detta är korrigerat.