Rehabiliteringsgarantin är en överenskommelse mellan regeringen och SKL som funnits sedan 2008, och där kommuner och landsting fått öronmärkta resurser, totalt drygt 6 miljarder, för att personer med lättare psykisk ohälsa skulle få behandling som specifikt syftade till återgång i arbetet. Men det har alltså inte fungerat.
Riksrevisionen har identifierat ett antal problem, bland andra:
- Regeringen har inte förnyat överenskommelsen utifrån nya rön.
- Många patienter får inte en första bedömning av en kvalificerad psykolog eller psykoterapeut, vilket gör att de kanske inte får en behandlingsmetod som passar deras problem.
- Vissa landsting har haft långa väntetider för att få behandling, ibland upp till ett år.
Därför rekommenderar Riksrevisionen att överenskommelsen avvecklas eller omformas, att Social- och Arbetsmarknadsdepartementen och Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen strukturerar sitt samarbete bättre och att regeringen överväger att finansiera fler psykologer och psykoterapeuter som kan göra den första bedömningen.
”Man måste lyssna på och lita på dem som jobbar med frågorna.”
Mikael Dubois, TCO.
Mikael Dubois är utredare på TCO med inriktning på välfärdsfrågor. Det han främst reagerar på i granskningen är att överenskommelsen har fått styra vilka behandlingar som getts.
– Man har valt behandlingsmetoder så att man ska kunna få pengar från garantin. Och lagt in fler behandlingstillfällen än vad patienten egentligen behövt.
Hans intryck är att för mycket har bestämts på högre nivåer.
– Man måste lyssna på och lita på dem som jobbar med frågorna: Vilka insatser behövs för den här personen? Hur många tillfällen? När ska de sättas in?
Arbetsgivarens ansvar, i synnerhet för det förebyggande arbetet, är också en nyckelfaktor för att minska den psykiska ohälsan, menar Mikael Dubois.
– Det är viktigt att få en bättre samordning mellan Försäkringskassan, arbetsgivaren och den sjukskrivande läkaren. Och en bra företagshälsovård som kan hjälpa arbetsgivaren.
Hela rapporten finns på Riksrevisionens webbplats.