Trots att det i diskrimineringslagen funnits ett krav på arbetsgivare att var tredje år kartlägga löneskillnaderna mellan män och kvinnor har många arbetsgivare låtit bli.
Det visar Unionens undersökning bland 1000 av sina klubbar runt om i landet. En fjärdedel av arbetsgivarna som Unionen undersökt har inte genomfört någon lönekartläggning eller analys de senaste tre åren, och bryter alltså mot diskrimineringslagen.
”När det gäller osakliga löneskillnader så är det här det allra viktigaste verktyget vi har i dagsläget.”
Detta trots att lönekartläggningen är mycket effektiv för att få bukt på omotiverade löneskillnader mellan könen.
— Det finns inget annat verktyg som har visat sig vara mer effektivt för att både upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män som utför lika eller likvärdigt arbete. När det gäller osakliga löneskillnader så är det här det allra viktigaste verktyget vi har i dagsläget, säger Peter Tai Christensen, mångfaldsexpert på Unionen.
Unionens rapport visar att lönekartläggningarna resulterade i konkreta åtgärder i 6 av 10 fall.
Från och med 1 januari 2017 finns krav på att en lönekartläggning ska utföras varje år i stället för var tredje år. I Unionens rapport visar det sig att 36 procent av arbetsgivarna redan genomför arbetet varje år.
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män
Enligt Medlingsinstitutets statistik är det ovägda lönegapet mellan män och kvinnor på hela arbetsmarknaden 12,5 procent. Det så kallade standardvägda lönegapet, där hänsyn tagits till faktorer som ålder, utbildning, sektor, yrke och arbetstid, är betydligt mindre: 4,6 procent.
Det standardvägda lönegapet bland privatanställda tjänstemän är större än för genomsnittet på arbetsmarknaden – med män som tjänar 7,7 procent mer än sina kvinnliga kollegor.
Men det finns ett ljus. Löneskillnaderna minskar. Bland privatanställda tjänstemän krympte det standardvägda lönegapet med 2,1 procentenheter under perioden 2005-2015.