Den dramatiska händelseutvecklingen i Afghanistan har aktualiserat frågan om vilka skyldigheter UD har gentemot den lokala personal som arbetar på Sveriges ambassader runt om i världen.
Det menar Britta Lejon, ordförande för ST. I många år har hennes förbund kämpat för att förbättra arbetsvillkoren för utlandsmyndigheternas lokalt anställda personal, som i dag uppgår till omkring 1 300 personer, och hon säger att situationen i Afghanistan tydligt illustrerar att denna personalstyrka ofta behandlas styvmoderligt i relation till de från Sverige utsända tjänstemännen.
– Att man alldeles för sent började planera för deras evakuering kan man nog förstå som att man in i det sista ville hålla ambassaden öppen i Kabul. Men inte desto kan man inte säga att den lokala personalens säkerhet har varit placerat i högsätet, säger Britta Lejon.
Krock mellan svenska lagar och utländska villkor
I förhållande till UD:s behandling av sin lokalpersonal har ST vunnit vissa delsegrar. Tidigare åtnjöt de lokalt anställda inte fackliga rättigheter, fick inte lov att hålla fackliga möten. Men efter påtryckningar från ST har detta förändrats. Det stora problemet i dag, som Britta Lejon ser det, är de arbetsrättsliga villkoren.
Kruxet är, enligt henne, att det föreligger en krock mellan svensk juridik och de arbetsrättsliga lagar som gäller i de länder där de lokalpersonalen är anställd.
– UD håller fast vid att det är personalens hemmalands villkor som gäller, och det händer att de skiljer sig mycket från svenska regler. Därför händer det ofta att helt olika regelsystem kan gälla för två personer på en ambassad som i allt väsentligt utför samma arbetsuppgifter, säger Britta Lejon.
Man får ändå säga att det finns viss förbättringspotential när det kommer till hur UD tar sitt arbetsgivaransvar
ST:s hållning är att samma arbetsrättsliga förhållanden ska råda för de svenska tjänstemännen som för de lokalt anställda, beträffande såväl anställningstrygghet som till exempel pensionsvillkor.
– Det är pinsamt att ett land som Sverige, som internationellt slåss för fackliga och demokratiska rättigheter, inte föregår med gott exempel. Ofta lever man inte ens upp till en anständig arbetsrättslig nivå, säger Britta Lejon.
Lokalanställda avgörande för utlandsoperationer
Enligt henne kan man inte nog kan betona vilken betydelse de lokalanställdas kompetenser har för utlandsmyndigheternas arbete.
– Deras insatser är helt avgörande för att våra insatser ska funka. De behärskar språket, de har kontakterna, de sitter på stora kunskaper om politiken och kulturen, säger hon och fortsätter:
– Och även om våra utsända skapar sig stor kunskap efter ett tag på våra beskickningar så är de lokalanställdas kunskap nödvändiga för att våra insatser ska funka kontinuerligt.
Att det dröjde så länge som det gjorde innan en evakueringsplan drogs upp för de lokalanställda i Afghanistan bekymrar Britta Lejon. Hon säger att det i för närvarande är högst osäkert om dessa kommer att lyckas ta sig ut ur landet.
– Man får ändå säga att det finns viss förbättringspotential när det kommer till hur UD tar sitt arbetsgivaransvar.