När medieforskaren Peter M. Dahlgren, som är verksam vid Göteborgs universitet, påbörjade sin avhandling ”Media Echo Chambers” var hans bild att vi blir mer och mer isolerade i olika filterbubblor.
Hans farhåga var också att allt fler får extrema åsikter när när människor i större utsträckning endast söker sig till nyhetskällor där de får sina redan färdiga politiska åsikter bekräftade och kanske förstärkta.
– Men det har jag fått omvärdera helt, för riktigt så ser det inte ut, säger Peter M. Dahlgren.
Han har bland annat undersökt hur den svenska politiska politiseringen har förändrats sedan 1980-talet och om polariseringen kan sägas ha ökat med tillgången till fler informationskällor.
– Polarisering ser lite olika ut över tid. Det finns inte stöd för att antalet informationskällor ökar polariseringen. Man ser inte så mycket stöd för att det går åt ett och samma håll, utan det varierar från år till år.
– Det kan också vara så att man har olika ståndpunkter från första början. En viss nivå av polarisering är helt normal i en demokrati, säger Peter M. Dahlgren.
Oron för filterbubblor är överdriven
I avhandlingen har han, utöver att han haft SOM-undersökningar från 1986 och framåt som grund, också utgått från en panelstudie om hur svenskar väljer nyhetsmedier utifrån sin politiska uppfattning.
Medieforskaren Peter M. Dahlgren är aktuell med avhandlingen ”Media Echo Chambers”.
Han har också exponerat 2 500 personer för kontroversiellt innehåll från sociala medier i syfte att undersöka affektiv polarisering.
Avhandlingen visar inte heller att människor lever i parallella informationsvärldar, så kallade filterbubblor.
– Det finns inte så mycket stöd för att man skulle isolera sig. Man väljer utifrån det man är intresserad av, men ju mer politiskt intresserad man är desto mer vill man också ta del av vad andra tycker, även om de inte delar samma politiska åsikter, säger Peter M. Dahlgren.
Man kan uppleva polariseringen som större än vad den egentligen är
Att problemet med polarisering är mindre än vad många befarat i Sverige tror han har flera förklaringar.
– De som har störst åsiktsskillnad är de som dyker upp i medierna. Därför överskattas nivån av polarisering. Vi får sällan se två personer vara helt överens. Medierna söker skildra en konflikt och då blir bilden lite missvisande, och man kan uppleva polariseringen som större än vad den egentligen är, säger Peter M. Dahlgren.
Polarisering i sakfrågor har alltid funnits och även det som forskningen kallar ideologisk och affektiv polarisering, men inte heller i fråga om detta kan man skönja någon större förändring över tid.
Public service motverkar åsiktsklyftor
Peter M. Dahlgren menar dock att polariseringen i USA och Sverige skiljer sig åt.
– USA har man två partier att välja på, i jämförelse med Sverige och stora delar av Europa där vi har flera partier att välja mellan. I USA är det vanligare med en annan form av polarisering som jag kallar sortering.
– Det kan vara en grupp människor som sluter upp runt ett parti. De koncentrerar sin övertygelse till en punkt. Det har ökat i USA, men vi kan inte riktigt se samma sak i Sverige.
En annan skillnad är att Sverige har ett starkt public service, vars uppdrag är att producera innehåll som tilltalar en stor del av befolkningen. Motsvarande finns inte i USA.
– Man kan se i undersökningar att det finns skillnad på graden av polarisering. USA är ett land där det ökar, det är ett undantag om man jämför med Europa där vi inte kan se den utvecklingen, säger Peter M. Dahlgren.