En rektor och/eller lärare riskerar åtal för arbetsmiljöbrott om en elev skadas i en kommunal skola. Men om det handlar om en friskola blir det företagsbot.
Bestämmelserna om företagsbot infördes 1986. Tillkomsten av systemet med företagsbot motiverades med att det dåvarande sanktionssystemet ansågs otillräckligt för att komma till rätta med brott i näringsverksamhet. Även om näringsverksamhet både i privat och offentlig regi omfattas av reglerna, så är företagsboten begränsad till just näringsverksamhet.
Det är i dag mycket ovanligt med åtal för arbetsmiljöbrott och brott mot arbetsmiljölagen. Det handlar då nästan uteslutande om dödsolyckor och andra svåra arbetsolyckor. Bortsett från sådana olyckor har åtalen de senaste åren i tre av fyra fall riktats mot anställda inom offentlig sektor, oftast lärare och rektorer. Det individuella straffansvaret har i övrigt ersatts med företagsbot.
Svåra avgränsningar
Men frågan om huruvida brott som har begåtts inom ramen för offentligt bedriven verksamhet också har begåtts i utövning av just näringsverksamhet – den frågan är ofta svårbedömd.
”Stora delar av den offentliga sektorn är en gråzon.”
Ibland blir avgränsningen svår att motivera, konstaterar regeringen som nu har gett en särskild utredare, hovrättspresident Sten Andersson, i uppdrag att göra en bred översyn av företagsbotssystemet och föreslå nödvändiga lagändringar.
– Stora delar av den offentliga sektorn är en gråzon, säger en av landets mest erfarna arbetsmiljöåklagare, Lotten Loberg vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i Malmö.
Nuvarande begränsning av företagsbotsystemet är problematisk, anser hon.
– Företagsbot borde kunna användas för all verksamhet som inte är myndighetsutövning.
Begränsad möjlighet att åtala
Samtidigt som reglerna för företagsbot ändrades 2006 infördes en regel om åtalsprövning som begränsar möjligheten att åtala. Ett brott som kan leda till påföljden företagsbot, och som har begåtts av oaktsamhet och inte kan antas ge någon annan påföljd än böter, får i normalfallet inte åtalas.
Lotten Loberg, arbetsmiljöåklagare. Foto: Siv Öberg.
– Vilket betyder att exempelvis vållande av kroppsskada normalt inte får åtalas, annat än om det är påkallat från allmän synpunkt. När det förväntade straffet bara skulle bli dagsböter så får du bara undantagsvis väcka åtal.
Företagsboten ersätter alltså det individuella straffansvaret i dessa fall.
– Även med de nya reglerna måste vi utreda brotten, men fördelen med företagsboten är att vi inte alltid behöver peka ut vem som gjort det, det räcker med att vi kan konstatera att ett brott begåtts, säger Lotten Loberg.
Systemet med företagsboten har lett till att det numera nästan undantagslöst är chefer och anställda inom offentlig verksamhet, som rektorer och lärare, som åtalas.
Att företagsboten begränsas till näringsverksamhet har lett till att det numera nästan undantagslöst är chefer och anställda inom offentlig verksamhet, som rektorer och lärare, som åtalas för exempelvis arbetsmiljöbrott genom vållande till kroppsskada.
Denna skillnad mellan privat och offentligt, där ett individuellt straffansvar är ”förbehållet” offentligt anställda, är märklig och det kan ifrågasättas om den är rättvis anser Lotten Loberg.
Ser över straffansvar och maxbelopp
Och nu har alltså regeringen beslutat att utredaren Sten Andersson ska se över om företagsbotens begränsning till brott i näringsverksamhet är rimlig.
I uppdraget ingår också att se över förhållandet mellan företagsboten och det individuella straffansvaret, att utreda om maximibeloppet för företagsboten behöver höjas (maxbeloppet är i dag 10 miljoner kronor) och att överväga om företagsboten ska vara konstruerad som ett straff eller – som i dag – en så kallad särskild rättsverkan av brott.
Syftet med utredningen är enligt regeringen ”att säkerställa att det straffrättsliga regelverket för juridiska personer är effektivt, ändamålsenligt och modernt och att det är anpassat till Sveriges EU-rättsliga och övriga internationella åtaganden”.
Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast 30 november 2016.
Rättsfall med olika domar
Fall 1:
En privatperson faller mellan containrarna på kommunens återvinningsstation och avlider. Platsen saknar skydd mot fall. Kommunen hävdar att avfallsåtervinningen inte är näringsverksamhet utan obligatorisk verksamhet/myndighetsutövning, men tingsrätten dömer kommunen att betala 1 miljon. kronor i företagsbot. Domen är överklagad.
Fall 2:
En 8-årig pojke drunknar vid en utflykt till badhuset. Hovrätten över Skåne och Blekinge kommer fram till att ett kommunalt fritidshem bedriver näringsverksamhet, och dömer kommun att betala företagsbot på 300 000 kronor. Fritidshemmets chef döms till villkorlig dom och 60 dagsböter.
Fall 3:
En kommunal arbetsmarknadsenhet har produktion och försäljning av ved. Vid en olycka får en anställd fingrarna på höger hand kapade i en oskyddad vedklyv. Tingsrätten dömer kommunen till företagsbot på 400 000 kronor för arbetsmiljöbrott. Svea hovrätt ogillar talan och hävdar att vedproduktionen inte utgör näringsverksamhet.
Fall 4:
Under en slöjdlektion i en kommunal skola fastnar en elev med ärmen i en pelarborrmaskin och bryter armen. Maskinen saknar tillräckligt skydd. Rektorn och en slöjdlärare döms till 60 dagsböter vardera, men åklagarens talan om företagsbot ogillas av såväl tingsrätt som hovrätt: att allmänna skolor är konkurrensutsatta är inte tillräckligt skäl för att skolan ska betraktas som näringsverksamhet. Efter överklagan meddelar Högsta domstolen att man ska pröva frågan.