2017 lämnade Arbetsförförmedlingen tillbaka 5,7 outnyttjade miljarder till staten, miljarder som man inte lyckades använda till bland annat planerade arbetsmarknadsinsatser. Det är nästan 7,5 procent av Arbetsförmedlingens hela budget på 77 miljarder (inklusive a-kasseersättning och aktivitetsstöd).
I genomsnitt har man enligt Riksrevisionen lämnat tillbaka 1,2 miljarder om året i outnyttjade medel 2008–2016 som var avsedda för olika arbetsmarknadsinsatser.
Att överskatta hur många som kommer att delta i insatserna riskerar att leda till felprioriteringar i budgetarbetet
Företeelsen är inte ny. Riksrevisionen konstaterar i en ny granskning – Deltagarantal i nya arbetsmarknadspolitiska insatser, Önsketänkande …” att regeringar återkommande har överskattat möjliga volymer i olika nya arbetsmarknadsåtgärder och därmed har anslagit mer pengar till Arbetsförmedlingen än vad myndigheten har kunnat göra av med.
Orsaken, enligt Riksrevisionen, är ofta för grunda och optimistiska analyser av vad som är möjligt och hur lång tid som krävs för att nya insatser ska sätta sig. Riktigt varför volymberäkningarna så ofta är alltför optimistiska är oklart. I vissa fall hänger antaganden om volymer ihop med vallöften, som i frågan om Socialdemokraternas löfte om traineejobb. Ibland bygger antaganden på efterfrågan och intresset hos arbetsgivare, eller en bedömning av Arbetsförmedlingen. När det gäller Praktikantprogrammet inom statsförvaltningen för personer med funktionsnedsättning (se längre ner) hade myndigheterna lämnat en bedömning av hur många man skulle kunna ta emot. Men Arbetsförmedlingen antog att antalet kunde tredubblas. I verkligheten nådde man aldrig ens 10 procent av det antagandet (se längre ner).
Riksrevisionens granskning av 23 insatser som infördes 2006–2015 visar att överskattningen är systematisk, och att överskattningen dessutom har ökar över tid. I tre av fyra fall har deltagarantalet blivit färre än hälften av det som politikerna angett som volym när beslut om anslag till Arbetsförmedlingen tas.
– Att överskatta hur många som kommer att delta i insatserna riskerar att leda till felprioriteringar i budgetarbetet och att stora resurser läggs på insatser med få deltagare. Missbedömningar av hur lång tid det tar att starta en insats kan dessutom leda till att arbetssökande inte får hjälp i tid, säger riksrevisor Stefan Lundgren i en kommentar till granskningens resultat.
Parternas yrkesintroduktionsanställningar
Val och ny regeringsbildning innebär både att nya insatser brukar skapas och att andra arbetsmarknadsinsatser avskaffas. Det sistnämnda skedde 2006 när plusjobben, utbildningsvikariat, akademikerjobb och lärlingsplats för ungdomar lades ner av Alliansen när de tog över regeringsmakten. Motsvarande gjorde den röd-gröna regeringen när man tillträdde 2014 och avskaffade etableringslotsarna.
Detta skedde däremot inte med yrkesintroduktionsanställningar, som skapades av Alliansen och till en början vände sig till arbetslösa ungdomar utan gymnasieutbildning. Parterna på arbetsmarknaden var också mycket involverade inte minst genom att skriva avtal om anställningarna. Den nya röd-gröna regeringen 2014 behöll insatsen och byggde ut den till att gälla även nyanlända och långtidsarbetslösa, något som även Alliansen önskade.
Alliansregeringens bedömning var att antalet deltagare skulle vara 2 000 redan 2014, S och MP-regeringen nästan fördubblade planerade volymer både andra och tredje budgetåret. Men resultatet blev trots detta bara 267 deltagare första året, därefter 996 deltagare (2015) och 821 2016 – ett utfall på mellan 12 och 25 procent under insatsens tre första år.
Två insatser där myndigheter skulle ta emot arbetssökande har haft ett ännu lägre utfall i förhållande till de planerade volymerna.
Det så kallade Lyftet skapades 2010 som en tillfällig insats för att hantera den höga arbetslösheten också bland personer med utbildning som följde på finanskrisen. Genom praktik inom statlig, kommunal och ideell verksamhet skulle arbetssökande kunna behålla kontakten med arbetslivet, skaffa färska referenser och samtidigt utföra arbetsuppgifter som annars inte hade blivit gjorda. Dåvarande regeringens ambitioner var höga: 40 000 platser skulle skapas på myndigheter, i kommuner och i organisationer.
Det blev 1 584 deltagare första året, och bara 196 platser andra året. Ett totalt utfall på 4,5 procent när insatsen avslutades 2011.
Nästan lika lågt utfall gav praktikantprogrammet inom statsförvaltningen för personer med funktionsnedsättning, ett program som fanns under åren 2013–2015. Nu var det Arbetsförmedlingen själv som gjorde bedömningen av hur många som skulle kunna få insatsen. Nivån blev 2 500 platser per år. Resultat: 232 deltagare per år de två första åren och endast 132 deltagare 2015, då programmet lades ner. Utfallet blev mellan 5 och 9 procent.
Det finns även ett antal nya insatser där utfallet spränger de uppsatta volymmålen: fler än beräknat har fått utvecklingsanställning hos Samhall
Det finns även ett antal nya insatser där utfallet spränger de uppsatta volymmålen: fler än beräknat har fått utvecklingsanställning hos Samhall. Och flera av de insatser där volymmålen uppfylls till 75 procent eller mer gäller nyanlända: den tidigare personliga jobbcoachen (fanns 2010–2011), instegsjobb för nyanlända och nystartsjobben som vänder sig till både nyanlända och långtidsarbetslösa.
För att politikerna ska träffa rätt i fler insatser i framtiden, vill Riksrevisionsverket att politikerna ska jobba mer systematiskt både med faktorer som tidigare visat sig påverka deltagarantalet och med dokumentation av sina egna antaganden och analyser för att sedan kunna följa upp och utvärdera träffsäkerheten i sina egna bedömningar.