Könsklyftan i löner har krympt i Sverige sedan 2007, enligt Medlingsinstitutet. Så även 2018, då den totala löneskillnaden mellan könen minskade till 10,7 från tidigare 11,3.
Löneskillnaden kan till stor del förklaras med skillnader i yrke. Exempelvis är löneskillnaden mellan könen i landstingen hela 20 procent, en siffra som kan förklaras med yrkeskategorier: männen är ofta läkare, medan många kvinnor jobbar som exempelvis undersköterskor och sjuksköterskor.
– Den viktigaste orsaken till löneskillnaden är att kvinnor och män ofta arbetar i olika yrken, säger Medlingsinstitutets statistikansvarige John Ekberg.
När man tar hänsyn till förklarande faktorer som yrke, ålder och utbildning finns dock en mindre löneskillnad kvar som fortfarande är oförklarad i Medlingsinstitutets rapporter.
För 2018 var denna oförklarade löneskillnad för hela arbetsmarknaden 4,4 procent, vilket faktiskt är en ökning med en tiondels procentenhet sedan 2017. Medlingsinstitutet väljer dock att inte dra några stora växlar på den siffran.
– På grund av urvalsrotation av företag och individer varje år finns ett visst inslag av slump. Vi misstänker att den här förändringen beror på effekter av urvalsrotationen snarare än en förändring av utvecklingen, säger John Ekberg.
Medlingsinstitutet talar i stället om en tydlig trend mot mindre löneskillnader.
– Sedan år 2007 har skillnaden minskat med 5,6 procentenheter. Kvinnornas löner har stigit med i genomsnitt 3,6 procent per år sedan 2005. Männens har stigit med i genomsnitt 2,9 procent per år under samma period, säger John Ekberg.
Det sker en förändring på arbetsmarknaden som går mot en utjämning av yrkesuppdelningen.
– Det sker en förändring på arbetsmarknaden som går mot en utjämning av yrkesuppdelningen. Fler kvinnor får också chefsuppdrag. Det är viktiga delförklaringar till att löneskillnaden minskar, säger John Ekberg.
Den ”oförklarade” löneskillnaden är inte detsamma som en ”osaklig” löneskillnad. En osaklig löneskillnad skulle innebära att den härleds till att bero på personens kön. Statistiken är dock inte tillräckligt detaljerad för att göra detta, och tar exempelvis inte hänsyn till erfarenhet, individuell produktivitet, särskilda meriter, kompetens eller motivation, och andra liknande egenskaper som kan tänkas ligga till grund för lönesättningen.
Exempelvis har Medlingsinstitutet kvar en oförklarad löneskillnad i statlig sektor på 3,7 procent mellan könen, medan Arbetsgivarverket, som är statens arbetsgivarorganisation, menar att de kan förklara en betydligt större del av löneskillnaden (den senaste siffran från Arbetsgivarverket sätter den oförklarade löneskillnaden i staten till 0,4 procent).