12 procent av tjänstemännen är tidsbegränsat anställda. En relativt konstant andel över tid. För arbetare stiger dock andelen tidsbegränsat anställda och ligger nu på 21 procent, det vill säga var femte anställd. Bland kvinnor i arbetaryrken är var fjärde tidsbegränsat anställd. Det visar LO:s nya rapport om arbetstider och anställningsformer.
Utvecklingen är inte dramatisk. Åtminstone inte om man jämför med utvecklingen inom de tidsbegränsade anställningarna där ”sms-anställningarna”, det vill säga anställningarna per timme, ökar kraftigt.
Sämre kvalitet på tidsbegränsade anställningar
De mest osäkra anställningsformerna är anställda vid behov, per timme och allmän visstid. Här behöver arbetsgivaren inte uppge något skäl för tidsbegränsningen.
”Att över en kvarts miljon människor har så otrygga anställningar är inget annat än en skandal”
År 1990 var 11 procent av de tidsbegränsade anställningarna av typerna ”vid behov” och ”per timme”. År 2016 var dessa osäkra former hela 41 procent, eller fyra av tio tidsbegränsat anställda. I antal motsvarar det en ökning från 42 000 till 262 000 personer.
− Att över en kvarts miljon människor har så otrygga anställningar så att de inte vet om de kommer få tillräckligt med jobb för att ha råd att betala mat och hyra är inget annat än en skandal, kommenterar LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson den siffran i ett pressmeddelande.
De mest säkra och långsiktiga formerna är till exempel vikariat och projektanställning. Här kan man se en motsatt utveckling: 1990 var vikariat den vanligaste tidsbegränsade anställningsformen och motsvarade nära hälften, 48 procent, av alla tidsbegränsade anställningar. År 2016 är endast 18 procent av alla tidsbegränsade anställningar vikariat.
Medan tjänstemännen är relativt jämnt fördelade över de olika typerna av tidsbegränsad anställning så dominerar timanställningarna bland arbetarna.
Tre branscher sticker ut med en andel tidsbegränsade anställda på 40 procent eller mer. De är hotell, restaurang, samt kultur, nöje och fritid.
15 procent av arbetarkvinnorna (112 000 personer) har någon av anställningsformerna utan skäl till tidsbegränsningen, medan motsvarande siffra för tjänstemannakvinnor är 5 procent (68 000 personer).
Tre branscher sticker ut med en andel tidsbegränsade anställda på 40 procent eller mer. De är hotell, restaurang, samt kultur, nöje och fritid.
Arbetare tvingas till deltid, tjänstemän väljer det
29 procent, eller nästan var tredje kvinna i tjänstemannayrken är deltidsanställd. Bland män är istället var tionde deltidsanställd. Skillnaderna mellan män och kvinnor har minskat de senaste tio åren, eftersom andelen kvinnor med deltidsanställning gått ner något. Den vanligaste anledningen att arbeta deltid hos tjänstemännen är vård av barn eller anhörig. Näst vanligaste anledningen var studier.
Tjänstemännen gjorde alltså till stor del fria val att vara deltidsanställda.
Bland arbetarna arbetade över hälften av kvinnorna deltid (53 procent) medan 17 procent av de manliga arbetarna arbetade deltid. Här var den dominerande orsaken brist på heltidsarbete.