Artiklarna efter Zohran Mamdanis vinst i New York borgmästarval fokuserar på hindren i hans väg. Han har inte ens kontroll över skatterna som han lovat höja. Han har haft chansen att göra bussresor gratis men inte tagit den förr. Osv osv. Allt det där stämmer säkert. Och det har påpekats redan före valet. Rimligen förstod väljarna att alla löften inte var realistiska. Men det rekordstora valdeltagandet pekar på något annat: trots hindren så förstod alla vad Mamdani ville – riktningen dit han var på väg.
Många av de klipp Mamdani släppt är uppbyggda på liknande sätt. Först svarar han på någon attack, som till exempel att Trump vill sätta honom i fängelse. Sedan kommer vändningen: Det här är en avledningsmanöver för att mina motståndare inte vill tala om min stora fråga – att göra New York till en stad där invånarna har råd att bo.
Mamdanis löfte
Zohran Mamdanis budskap var otroligt fokuserat. Make New York affordable. Hyror skulle frysas, barnomsorg och kollektivtrafik bli gratis och billiga mataffärer skapas. Extremt konkreta reformer som – realistiska eller inte – pekade ut en riktning och en vilja. Breda grupper av arbetar- och medelklass förstod att de inte skulle få allt – men de valde en riktning att röra sig i. De ville tro på Mamdanis löfte – att politiken har makt att förändra läget. Vad ville egentligen hans största motståndare Andrew Cuomo, förutom att skrämma bort väljarna från Mamdani? Bevara status quo?
Svenska partier, och fack, har en del att lära här. Centerns föreslagna nya partiledare Elisabeth Thand Ringqvist talar nu om att partiet fokuserar på arbetslösheten, företagande och att minska utsläppen. Det är en start till ökad tydlighet, men inte tillnärmelsevis lika konkret som Mamdanis förslag. Kanske är inte partiets gigantiska föreslagna reform – sänkt arbetsgivaravgift för tjänsteföretag med många unga i personalen – värd att lyfta?
SD har en tydlig hisspitch
Sverigedemokraterna, raketen bland svenska partier, har däremot haft en extremt tydlig hisspitch: Invandrare ska jagas och fler fängelser byggas. Det är en vision för samhället som gör det tydligt för väljarna vilken riktning man rör sig i. Och som ställer ut möjligheten att verkligen förändra Sverige till ett vitt land där man inte behöver låsa dörren.
Var och en kan nog gå till sig själv och fundera på svenska partiers eller organisationers hisspitch. Kanske får ni upp en övergripande inriktning för er inre blick, men får ni upp några konkreta förslag när ni tänker på Moderaterna – skattesänkningar, företagande? Socialdemokraterna – Sverige ska bli mer som Sverige (igen)?
”En framtid att längta till”
Facken är såklart inte undantagna. Bland deras reformförslag blandas investeringar och slopad karensdag (LO) med omställning, kompetensförsörjning och hållbart arbetsliv (TCO). TCO har faktiskt lanserat ett uttryck som man använder återkommande ”En framtid att längta till” som ju andas vision. Men de konkreta förslagen från facken är inte iögonenfallande. Ger de oss tron på att stressen på jobbet faktiskt äntligen kan minska och löntagarnas position kontra arbetsgivarna verkligen stärkas?
Självklart drömmer alla redan om att lansera den där valvinnande reformen som pekar ut en riktning: maxtaxan i barnomsorgen eller det nya arbetarpartiet. Zohran Mamdanis valseger är en väckarklocka om att bara konkret politik kan bygga en riktning och en tro på verklig förändring.