Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Räntorna är på väg upp. Samtidigt lägger regeringen en stram budget, för att inte elda på inflationen. Den stora oron är att vi nu ska få en kraftigt ökad arbetslöshet. Hur ska regeringen rusta oss för den situationen? Och samtidigt se till att de bristyrken som trots allt efterfrågas, till exempel i offentlig sektor, inte försvinner och därmed spär på krisen?
Regeringen gör med ena handen stora satsningar på nystartsjobb (ca 3,5 mdr) och praktikplatser, men sänker med den andra anslagen till Arbetsförmedlingen (ner ca 250 miljoner) och arbetsmarknadspolitiska program (ner 4,5 mdr jämfört med utfallet 2021). Detta trots att man tidigare talat sig varm för kostnadsintensiva åtgärder för att få kvinnor som står långt från arbetsmarknaden i jobb. Program som pengarna inte räcker till.
Istället för att fler ska utbilda sig till undersköterskor och chaufförer, yrken som det råder stor efterfrågan på, så ska det bli billigare att anställa personer med lägre utbildning. Det är en märklig prioritering när vi är på väg in i en lågkonjunktur och arbetsgivarna troligen inte kommer efterfråga mer lågutbildad personal.
Trygghet en frihetsfråga
Det som å andra sidan är positivt i budgeten på utbildningsområdet är att yrkesvux får fler platser och att finansieringsplanen för omställningsstudiestödet som regeringen och parterna kom överens om, ligger fast. Sjukförsäkringens bedömningsregler ligger fast och det gör också a-kassenivån. Det passar faktiskt bra med regeringens slogan att ”trygghet har blivit vår tids stora frihetsfråga”.
Frågan är vad böckerna gör för nytta utan lärare i klassrummen?
Sveriges kommuner och regioner får ett ett tillskott på sex miljarder i generella anslag. En besvikelse för SKR, som krävt 20 miljarder. Det är svårt att se att hur de sex miljarderna ens ska räcka till att behålla dagens personal. Sannolikt planerar kommuner och regioner redan nedskärningar inför nästa år.
Det är förstås toppen att regeringen satsar 685 miljoner på skolböcker, men frågan är vad böckerna gör för nytta utan lärare i klassrummen?
Statens större ansvar för välfärden
När budgeten presenterades lyfte finansminister Elisabeth Svantesson att kommuner och regioner får del av högkostnadsskyddet på el. Det är oklart om det handlar om några större summor, men det lär inte få Norrlandskommuner att öppna champagnen – stödet går endast till elprisområde tre och fyra. Det här understryker de stora regionala utmaningarna i att upprätthålla välfärdens finansiering.
Att staten oundvikligen får ta ett större ansvar för välfärdens finansiering ställer långsiktiga frågor om skattenivån. Krympandet av offentlig sektor i förhållande till behoven har skett under en längre tid nu med följd att allt färre vill bli poliser, sjuksköterskor och lärare. Samtidigt som vår materiella standard höjts rejält, så har servicen i vård, förskola, skola, fritids och äldreboenden halkat efter.
Det går rakt på tvärs med den omhuldade principen att sänka skatt på arbete och höja den på klimatskadlig verksamhet
Konsekvensen är en ökad efterfrågan på privata tjänster för att kompensera när det allmänna drar sig tillbaka: vårdförsäkringar, barnpassning, läxhjälp och äldrehjälp i hemmet. Detta passar naturligtvis tjänsteföretagen. Men det är inte särskilt jämlikt och frågan är hur effektivt det är ur samhällets perspektiv.
Klimatet den stora förloraren
Utöver arbetsmarknadspolitiken går den här budgeten förmodligen till historien som tillfället när Sverige gjorde ett tvärt kast i miljö- och klimatpolitiken. Den största posten i budgeten är en stor skattesänkning på bensin och diesel (6,8 mdr) – något som går rakt på tvärs med den allmänt omhuldade principen att sänka skatten på arbete och höja den på klimatskadlig verksamhet.
Tillsammans med det att det gamla reseavdraget återinförs så gör budgeten bilister till vinnare och leder till högre koldioxidutsläpp. Kuriöst nog minskar också budgeten för underhåll av järnvägen. Budgeten till miljö- och naturvård skärs ned till mindre än hälften av dagens budget, från knappt 24 miljarder i år till knappt 10 miljarder år 2025 och åtgärder för och skydd av värdefull natur står för de största utgiftsminskningarna. Hur Sverige ska uppnå klimatmålen och värna den så nära sammankopplade biologiska mångfalden är en gåta.