På måndag är tidningsavdelningens chef på Lärarförbundet, Annica Grimlund, inte längre kvar på sin arbetsplats. Tidigare i veckan sade hon själv upp sig i protest mot det som hon ser som brist på respekt för journalistiken, och därefter gick hon ut i media om orsaken. I dag är hennes sista arbetsdag på Lärarförbundets tidningsavdelning.
Lärarförbundets planer på att begränsa tidningarnas självständighet i den nya kommunikationsstrategin (läs mer i tidningen Journalisten), och det som journalistklubben uppfattar som ett hemlighetsmakeri kring frågan, skapar allt mer oro bland andra fackförbundsjournalister.
På ett möte på torsdagskvällen där ett antal tidningsredaktioner från fackförbund var närvarande, fick chefredaktörerna på Lärarförbundet och tidningsavdelningens chef stöd. På torsdagen gick också journalistklubben på LO:s Mediehus ut med en uppmaning till Lärarförbundets ledning (se mer i Journalisten) att dra tillbaka sina planer. I dag går Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling ut med en kritisk debattartikel i Medievärlden, med rubriken: ”Vill lärarna att deras tidning ska stryka medhårs?”.
Ser det som ett personalärende
Lärarförbundets ledning har tidigare försvarat översynen av förbundets kommunikation med att förändringarna ska öka medlemsdemokratin, och att tidningarna ska fortsätta arbeta journalistiskt men mer samordnat med förbundet kommunikationsplaner och utan ett uttalat uppdrag att granska förbundet. Man har valt att inte kommentera den senaste tidens utveckling.
När Arbetsvärlden kontaktar förbundets pressavdelning på torsdagen avböjer man kommentarer med förklaringen att Annica Grimlunds uppsägning ses som ett personalärende. På Arbetsvärldens fråga om de verkligen står fast vid det när hennes uppsägning grundar sig olika tolkningar av ett beslut i förbundsstyrelsen om tidningarnas framtida uppdrag, svarar pressfunktionen att det är en arbetsprocess som pågår, och som man inte vill kommentera just nu. Man vet inte heller när man kan kommentera det.
Om de här planerna blir verklighet, väljer Lärarförbundet att ha tidningar med mer kringskuren redaktionell frihet än något annat stort fackförbund.
Nu går även ordförande för föreningen Fackförbundspressen, Alexander Armiento som också är chefredaktör för ST:s tidning Publikt, ut i Arbetsvärlden med ytterligare kritik. Han menar att Lärarförbundets planer på att inskränka den redaktionella friheten kan få konsekvenser för såväl övrig fackförbundspress som synen på den fackliga rörelsen.
– Det är oroande. Om de här planerna blir verklighet, väljer Lärarförbundet att ha tidningar med mer kringskuren redaktionell frihet än något annat stort fackförbund. Det här är stora tidningar och bland de fackförbundstidningar som citeras allra mest. De har ju ett väldigt högt förtroende, och det är förvånande att förbundsledningen inte har diskuterat det.
”Facket betraktas som demokratiska företrädare”
Alexander Armiento oroas också av hur det skulle kunna påverka fackförbundspressen och den fackliga rörelsen i stort.
– En av anledningarna till att fackförbunden har getts förtroende, är att de uppfattas som demokratiska företrädare, inte som kommersiell verksamhet som ser till en snäv egennytta. Att man har självständiga redaktioner är en del av det, och gör att man visar att man är del av en demokratisk folkrörelse.
Han säger att inskränkningar i den redaktionella friheten kan göra det lättare för fackförbundens fiender att ifrågasätta fackförbundens rätt att få tala också för andra än sina medlemmar.
– Jag tror att det kan leda till att en del börjar ifrågasätta att fackförbund tecknar kollektivavtal som gäller också de som inte är medlemmar, att de utser skyddsombud som företräder de som inte är medlemmar och att de anses tala för en hel yrkesgrupp i den politiska debatten.
– Allt detta är uttryck för ett inflytande som man fått för att man uppfattas som demokratiska organisationer som verkar för ett slags allmänintresse.
Det är mycket allvarliga exempel du tar upp …
– Ja, och jag är rätt förvånad över att Lärarförbundet inte ställer sig de frågorna.
Alexander Armiento upplever att den fria fackförbundspressen egentligen har stärkt sin ställning och har ett stort förtroende i dag.
– Men risken är att den här typen av idéer undergräver fackförbundstidningarnas ställning i stort, och inte bara Lärarförbundets tidningar utan också till exempel min egen tidning Publikts förtroende.
Har försökt försvara journalistiken
Annica Grimlund deltog i Fackförbundspressens möte på torsdagskvällen. Hon sade då till Arbetsvärlden att hon har arbetat med det framtida samarbetet mellan tidningsavdelningen och kommunikationsavdelningen sedan maj månad förra året och hela tiden försökt försvara den journalistiska friheten, men utan att lyckas. Under tiden har hon inte kunnat diskutera med sina medarbetare.
Före jul avslöjades i tidningen Journalisten att journalistklubben på Lärarförbundet fick ta del av skrivningar i ett förslag till nytt redaktionellt uppdrag några timmar innan frågan skulle behandlas på förbundsstyrelsen. Ledningen valde efter kontakter med fackklubben att stryka formuleringar om samplanering med kommunikationsavdelningen av innehållet, och efter julledigheten skulle arbetet med kommunikationsstrategin återupptas igen. Men enligt Annica Grimlund kom formuleringen att all kommunikation ’ska ledas och planeras samordnat’ under ledning av kommunikationsavdelningen tillbaka i det arbetet, något som också presenterades för hela tidningsavdelningen i tisdags.
– Då kände jag att jag inte orkar mer, att detta är helt emot mitt folkrörelsehjärta och känslan för förbundet. När den urholkas kände jag att det var dags att gå.
Går ut offentligt
Annica Grimlund valde att gå ut offentligt i DN Kultur på torsdagen och berätta varför hon slutar.
– Det har varit väldigt mycket slutna processer, berättar hon för Arbetsvärlden. Men efter jul föddes känslan att jag måste berätta vart det här förbundet är på väg. Jag måste också inför mig själv stå upp för mina värderingar när sådana här beslut är på väg att tas.
Gränsen går när man vill bestämma vad vi ska skriva. För då blir vi inte trovärdiga längre.
Vad hade du hoppats skulle hända under arbetsprocessen?
– Vi journalister förstår att Lärarförbundet vill nyttja den journalistiska kompetensen som vi har, och vi ser massor av lösningar som vi också har gett förslag på. Men gränsen går när man vill bestämma vad vi ska skriva. För då blir vi inte trovärdiga längre.
Har du någon förståelse för att fackförbund kan känna sig kritiserade i egna fristående tidningar?
– Jag tycker ett fackförbund inte ska ta några beslut som inte kan stå i tidningen. Det är en sådan styrka att ha en oberoende press. Var inte rädda, möt motståndet öppet. Det gör bara att fackförbundet växer.
Planen var egentligen att gå i pension i höst, men nu kommer hon att lämna sin tjänst redan i dag.
– Å ena sidan känner jag mig nöjd över att står upp för mina journalistiska principer, å andra sidan är det tråkigt att jag slutar mitt yrkesverksamma liv så här.
Chefredaktörerna på tidningsavdelningen hoppas fortfarande på att Lärarförbundets ledning ska backa från samplaneringen med kommunikationsavdelningen och låta redaktionerna fortsätta arbeta självständigt. Ansvarig utgivarskapet finns fortfarande kvar på redaktionerna. Annica Grimlund säger att hon nu hoppas att en ny process kan ta sin början, ett samarbete med en respekt för professionerna och för rollen som ansvarig utgivare.