Det är lätt att förlora fotfästet i den geopolitiska oredan, där Donald Trumps höftskjutande säkerhets- och handelspolitik har ställt tidigare allierade europeiska länder inte bara offside utan även i skottlinjen.
Särskilt utsatta är de exportberoende ekonomierna i norra Europa, med Tyskland i spetsen. Men även Sverige, Danmark (där Grönland oväntat blivit en måltavla för Trump), Holland med flera hör till denna grupp. Dessa länder står för EU:s stora bytesbalansöverskott gentemot USA och har därmed dragit på sig Trumps långvariga irritation. Att de dessutom underinvesterat i försvaret har varit en annan återkommande amerikansk kritik, som Trump har förstärkt.
En av Trumps mer extrema föreställningar är att EU bildades för att ”screw” USA. Denna idé kan mycket väl komma från en hallucinerande AI, men det finns också en mer nyanserad kritik av obalanserna i handelsrelationerna.
”Vi kan inte hjälpa att amerikaner föredrar tyska bilar”, löd argumentet.
Tidigare, fram till pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, kunde många länder, särskilt Tyskland, hävda att deras bytesbalansöverskott – som 2018 översteg 8 procent av BNP – var en produkt av ren konkurrenskraft. ”Vi kan inte hjälpa att amerikaner föredrar tyska bilar,” löd argumentet.
Men ett stort bytesbalansöverskott innebär också att dessa länder exporterar ett lika stort sparande till underskottsländerna – där USA är den största mottagaren. Detta kapital har finansierat både det amerikanska budgetunderskottet och landets exploderande kapitalmarknader. USA:s ekonomiska försprång gentemot ett stagnerande EU kan delvis förklaras av dessa fiskala stimulanser, samt av de skenande energikostnaderna i Europa efter Rysslands krig.
Trots att stora delar av den tyska industrin – inklusive bil- och kemiindustrin – har problem, har Tyskland fortfarande ett betydande bytesbalansöverskott, år 2024 motsvarande knappt 6 procent av BNP. Ordet ”konkurrenskraft” hörs allt mindre – nu talar man istället om ”strukturkris”.
Tysklands ovilja att använda sitt höga sparande till inhemska investeringar hänger samman med dess konservativa budgetregler, inklusive den så kallade ”skuldbromsen”, inskriven i konstitutionen efter finanskrisen 2009. Regeln begränsar det strukturella budgetunderskottet till max 0,35 procent av BNP, med målet att pressa ner statsskulden under 60 procent enligt EU:s Maastrichtregler.
Undantag gjordes under pandemin, och efter Rysslands invasion av Ukraina fick regeringen Scholz parlamentariskt stöd för en lånefinansierad försvarsfond på 100 miljarder euro. Men i övrigt har reglerna varit orubbliga – fram tills nu.
Den tillträdande tyska förbundskanslern, kristdemokraten Friedrich Merz, har tillsammans med sin tilltänkta koalitionspartner annonserat en uppgörelse om att utnyttja parlamentets två tredjedels majoritet – förutsatt att de får med sig de Gröna – för att släppa på skuldbromsen.
Syftet är att finansiera försvarssatsningar över 1 procent av BNP samt att skapa en infrastrukturfond på svindlande 5000 miljarder euro under tio år. Merz har också föreslagit att EU ska undanta medlemsländernas försvarsinvesteringar från sina budgetregler.
Sverige borde ta intryck av denna tyska omsvängning.
Sverige borde ta intryck av denna tyska omsvängning. Vi är en mindre version av Tyskland i ekonomiskt avseende. Sedan 90-talskrisen har vi haft ett stort bytesbalansöverskott, som i fjol uppgick till knappt 7 procent av BNP. Vi har dessutom haft än strängare budgetregler, inklusive vårt tidigare överskottsmål och det nuvarande balansmålet för de offentliga finanserna.
Detta har resulterat i att Sverige har en av EU:s lägsta bruttoskulder, motsvarande runt 30 procent av BNP. Den nominella statsskulden har sedan 90-talet krympt från drygt 1400 miljarder kronor till strax över 1000 miljarder kronor.
Även vi måste modernisera vårt finanspolitiska ramverk och tillåta större lånefinansierade investeringar, särskilt i försvar, infrastruktur och utbildning – något som LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö argumenterar för i Dagens Industri.
Visst steg räntorna på tyska statsobligationer efter beskedet, men börsen reagerade tvärtom – med en kraftig uppgång. Det är dags att vi också släpper skuldbromsen.