Meritokrati är ett av de vackraste ord jag vet. En individs karriär, status och lön ska baseras på vad hen uträttar i samhället, inte på grund av socialt ursprung, börd, maktspel, föräldrarnas tjocklek på plånboken eller kamratrelationer. Kunskap, meriter och skicklighet ska stå i centrum.
Tänk om arbetsmarknaden, politiken, näringslivet och samhället helt kunde styras utifrån de här principerna? Tänk hur världen skulle se ut om exempelvis kvinnor och män bedömdes helt som individer och inte som alltför ofta också utifrån kön?
Med tanke på att flickor har bättre betyg än pojkar och kvinnor utgör 60 procent av universitetsstudenterna borde deras långa utbildningar för länge sedan synts bättre i plånboken och på chefspositionerna. Men ibland kan det vara värt att hjälpa meritokratin på traven genom att synliggöra den extra tydligt. För statistik är ofta feministens bästa vän. SEB:s före detta vd Annika Falkengren har beskrivit hur hennes karriär tog fart när hon arbetade på bankens avdelning för penningmarknad och valutahandel: ”Jag visste att jag gjorde ett bra jobb – det var ju tydligt mätbart på resultatraden.”
Tänk om våra förutsättningar att i grunden skapa våra egna meriter mer kunde baseras på vår individuella kapacitet och mindre på social bakgrund, klass och ursprung. För människors beteenden tycks likväl gå i arv till nästa generation. Forskning visar att i Sverige ”ärvs” både sjukskrivningar och högre utbildning. Och tre faktorer är avgörande för den sociala snedrekryteringen till landets universitet och högskolor: föräldrarnas utbildningsnivå, ekonomiska förhållanden och samhällsklass. Mest avgörande är föräldrarnas utbildningsnivå. Nästan 70 procent av dem som läser på universitet och högskolor har föräldrar som är högutbildade, det vill säga har gått minst tre år på universitet eller högskola. Därför är en skola med fokus på kunskap, arbetsro, tidiga och tydliga resurser till de som behöver det allra mest och samtidigt helhjärtad uppmuntran till de som vill flyga ännu snabbare alltid det främsta verktyget till att grundlägga verklig meritokrati.
Ingen ska kunna prenumerera på makten på grund av gamla kompisband, sega strukturer eller unkna härskartekniker. Det finns alltför många män som gör det i dag.
Det gäller här att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan att skapa en rättvis grund för våra barn genom skolan för att utjämna förutsättningar, å andra sidan möjliggöra ett samhälle där meritokrati främjas.
För meritokrati handlar om rättvisa, inte att någon ska få förtur eller ta genvägar till framgång. Ingen ska kunna prenumerera på makten på grund av gamla kompisband, sega strukturer eller unkna härskartekniker. Det finns alltför många män som gör det i dag. Och en och annan kvinna.
Professor Magnus Henrekson har formulerat hur meritokrati egentligen är sunt bondförnuft:
”När det bildas en rangordning som bygger på kunskap och kompetens accepteras den. Det syns i de bästa företagen och i de mest framgångsrika idrottslagen”.
Meritokrati vinner i längden. Goda prestationer kan ingen någonsin ta ifrån dig. Eller som 1700-talsfeministen Mary Wollstonecraft uttryckte det:
”Det är rättvisa, inte givmildhet, som behövs i världen.”