Är lösningen att kvinnor slutar säga ja? Så fort det fanns kvinnor återkom könsskillnaden. Med kvinnor i närheten lutade sig männen tillbaka, skriver Johanna Rickne om ett experiment där deltagarna hade möjlighet att uppoffra sig för gruppen. Bilden är tagen i ett annat sammanhang. Foto: Pontus Lundahl / TT
Krönika

Är lösningen att kvinnor slutar säga ja?

Krönika I ett experiment väljer kvinnor oftare än män att uppoffra sig för gruppen, vilket också männen (och cheferna) tycks räkna med. Det är frustrerande att tänka på vad detta innebär för arbetslivet, skriver Johanna Rickne.
26 sep 2018 | 06:00
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

När en ser sig omkring i samhället är det lätt att se att det här med framgångsrik karriär är männens specialitet. Men vad gör de för att ta sig fram på jobbet? Ny forskning tyder på att både kvinnor själva och deras chefer har skuld till detta. Kvinnor saboterar för sig själva genom att ta på sig mindre utvecklande arbetsuppgifter. Chefer fördelar också mindre utvecklande arbetsuppgifter till kvinnorna, som i sin tur säger ja!

Den genomsnittliga kvinnan var hela 48 procent mer sannolik att ta på sig den lägre betalningen

I ett datorlabb delades deltagarna i ett experiment upp i grupper om tre personer. Varje person sattes framför en dator med en knapp och ett tidtagarur på skärmen. Om ingen klickade på knappen inom två minuter fick alla i gruppen 1 dollar var. Om någon klickade fick den personen 1.25 dollar och de andra fick 2 dollar. Alla vann på att någon klickade, men den som offrade sig för gruppen vann minst.

I alla grupper försökte deltagarna undvika att vara den som klickade på knappen. De flesta klicken ägde rum i de sista sekunderna och de allra flesta av dem som klickade var kvinnor. Den genomsnittliga kvinnan var hela 48 procent mer sannolik att ta på sig den lägre betalningen för att gynna gruppen. Männen undvek knappen, men inte i alla lägen. I grupper som enbart bestod av män var männen lika sannolika att offra sig för gruppens bästa som kvinnor i grupper med enbart kvinnor. Men så fort det fanns kvinnor återkom könsskillnaden. Med kvinnor i närheten lutade sig männen tillbaka.

Kvinnor tillfrågades 44 procent oftare, oavsett chefens eget kön.

I ytterligare en variant av experimentet tillsattes en ”chef”. Denna person fick se bilder av tre gruppdeltagare på sin skärm. Vilken av personerna ville chefen fråga om hen var villig att offra sig för gruppen och klicka på knappen? Svaret: kvinnor tillfrågades 44 procent oftare, oavsett chefens eget kön. Det var också en smart strategi att fråga kvinnor, för de sa oftare ja till att offra sig för gruppen. Tre fjärdedelar av kvinnorna sa ja när chefen frågade, men bara hälften av männen.

Det är frustrerande att tänka på vad experimentet i labbet innebär för arbetslivet. Kvinnor tar på sig uppgifter som ger dem sämre ekonomiska förutsättningar än andra, och chefer deltar aktivt i att öka på ojämlikheten. Är lösningen att kvinnor slutar säga ja? Nej, inte nödvändigtvis. Däremot behöver chefer ta sig en noggrann funderare på hur arbetsuppgifterna fördelas. Det kan vara bekvämt att lägga o-utvecklande uppgifter på den som ”inte säger nej” eller som ”inte blir sur”, men det är knappast ett rättvist eller effektivt chefskap. Cheferna behöver skydda kvinnorna från sig själva, för den som offrar sig för gruppen idag, imorgon och nästa dag är knappast den som fått utveckla sina talanger till fullo.

26 sep 2018 | 06:00
Om skribenten
Professor i nationalekonomi

Relaterad läsning

Kommentera
Kommentera
Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev