Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
”Social housing” kan bryta segregationen I vårt området som mestadels består av typiska brittiska små radhus, men också både gamla slitna och nya lägenhetskomplex samt tjusiga villor vid Themsen är 20 procent av bostäderna social housing/socialt boende, 20 procent är privatägt eget boende och 60 procent uthyrda lägenheter och hus, skriver Birgitta Ohlsson. Foto: Nina Eirin Rangøy / NTB scanpix / TT

Krönika ”Social housing” kan bryta segregationen

Krönika I svensk debatt har det funnits många invändningar mot socialt boende. Men ofta har man faktiskt inte en aning om vilka hus som ingår i det sociala boendet, då både privata värdar, en stiftelse eller kommunen kan vara ansvariga och hus kan pendla mellan reguljär uthyrning och att vara i det sociala beståndet, skriver Birgitta Ohlsson.
3 jul 2019

”Du växte upp i det lilla landet
Du känner doften av skrapsår och grus
Av skogens nässlor och bäcken därigenom
Mellan rader av symmetriska hyreshus”

Få rader ur en svensk popsång förmedlar samma barndomsnostalgi för mig som raderna ur Lars Winnerbäcks klassiker För den som letar. För mig är de symmetriska hyreshusen sinnebilden av de vita längorna med svarta tak på Stiglötsgatan, med kyrkan, centrum, förskolan och biblioteket, där jag bodde mina första år i miljonprogrammets östgötska Skäggetorp. Nässlorna som rev upp sommarlovsbenen påminner om flytten till det nybyggda radhusområdet Tokarp tio minuter med cykel bara tvärs över slätten därifrån.

Skäggetorp hade redan då vissa sociala utmaningar med missbruk, arbetslöshet och ett sorgligt upprepat socialt arv som i nutida rubriker översatts till två skjutna personer kring midsommarhelgen och sämsta kategorin, särskilt utsatt, på polisens lista över Sveriges mest utsatta områden. Tokarp dit jag flyttade i början av 1980-talet var mer blandat. På gatan bodde brevbäraren, undersköterskan, syokonsulenten, städerskan, läraren, företagaren, sekreteraren och rektorn sida vid sida i samfälligheten. Fristående villor byggdes till, ett litet centrum med lägenheter kom fram och sedermera växte området. Det var relativt socioekonomiskt blandat, men i praktiken alla hade svenskklingande namn. Andra gånger senare i livet boenden i kvarter med något större etnisk variation, men socioekonomiskt kompakt samma välutbildade medelklass.

Barn till brittisk arbetarklass från all världens hörn, professorernas ungar och flyktingfamiljers telningar i samma klassrum

Aldrig tidigare har jag bott i ett bostadsområde som både är socioekonomiskt och etniskt blandat. Förrän nu. Det stavas social housing (när hyran är kraftigt subventionerad) eller affordable housing (när hyran är något subventionerad). Detta dessutom i Oxford – Storbritanniens näst dyraste stad (efter London) – vad gäller boendekostnader, där klassamhället är så skarpt bland studenterna att universitetet nu gör en storsatsning för att fler begåvade individer – oavsett föräldrarnas ursprung, storlek på plånboken eller egen utbildningsnivå – ska beredas plats. På några av stadens finaste college som exempelvis Christ Church började för övrigt de första kvinnliga studenterna först 1979.

Vi bor relativt centralt i Oxford i ett område som en gång var ett industriområde med arbetarbostäder, därefter prostitutionskvarter och delar av området skulle rivas, men efter folkliga protester rustades det upp istället. I området som mestadels består av typiska brittiska små radhus, men också både gamla slitna och nya lägenhetskomplex samt tjusiga villor vid Themsen är 20 procent av bostäderna social housing/socialt boende, 20 procent är privatägt eget boende och 60 procent uthyrda lägenheter och hus. Detta präglar också områdets statliga skolor (utan skolavgifter), där barn med väldigt olika bakgrund möts. Barn till brittisk arbetarklass från all världens hörn, professorernas ungar och flyktingfamiljers telningar i samma klassrum. Även i Oxfords flottare villakvarter tillämpas socialt boende, dock i mer blygsam omfattning.

Att det skulle kunna innebära stigmatisering måste givetvis tas på största allvar

I svensk debatt har det funnits många invändningar mot socialt boende. Att det skulle kunna innebära stigmatisering måste givetvis tas på största allvar. Likaså hur dessa hus integreras i områden. Men del översätter samtidigt slött begreppet till att exakt vara detsamma som vår allmännytta och därmed inte behövas. Andra tycks referera till boenden av extremt dålig kvalitet enbart för mycket fattiga hushåll. Ofta här har man faktiskt inte en aning om vilka hus som ingår i det sociala boendet eller inte, då både privata värdar, en stiftelse eller kommunen kan vara ansvariga och hus kan pendla mellan reguljär uthyrning och att vara i det sociala beståndet.

Det handlar dessutom numera i länder som Frankrike och England också om ekonomiskt överkomliga bostäder för hushåll med något högre inkomst än de hushåll som är berättigade till en bostad inom den traditionella sociala sektorn. Medelklasshushåll med barn som annars riskerar att hamna mellan stolarna på en tuff bostadsmarknad. Boverket skrev häromåret en rapport på denna front ”Den sociala bostadssektorn i Europa” där de jämförde sex olika EU-länder.

Segregation blir ett allvarligt problem utifall den sammanfaller med fattigdom, förtryck och kriminalitet. Men Sveriges extremt segregerade bostadsområden är också roten till mycket ojämlikhet och många missade klassresor. Lika mycket som friskolereformens svagheter debatteras borde tankekraft ägnas åt hur vi bättre i grunden blandar bostadsområden. Då kommer fler unga med värme tänka tillbaka på sin barndoms gator. Som Winnerbäck sjunger:

”Att komma hem är som att resa i tiden
Du känner samma känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen”

3 jul 2019
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

News
De viktigaste nyheterna en gång i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.