Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
”Sjukskrivna hänvisas till jobb för pigga, glada och alerta” Efter 180 dagar anses den sjukskrivna ofta klara ett "enklare arbete", men några sådana finns sällan på den verkliga arbetsmarknaden. Foto:Istock

Krönika ”Sjukskrivna hänvisas till jobb för pigga, glada och alerta”

Krönika Om sjukförsäkringens rättsliga regler får ge vika för politiska mål, urholkas förtroendet för myndigheter. Det är oroande, inte minst i tider av paradisläckor, skriver professor Ruth Mannelqvist.
7 Nov 2017

Sedan ett antal år tillbaka har det varit en livaktig debatt om sjukförsäkringen, som handlat om allt från begränsning av fusk och besparingar i den statliga budgeten, till personliga berättelser om utförsäkring, fattigdom och förnedring. I det politiska samtalet har man framhållit att det är negativt att vara sjukskriven och positivt att arbeta som huvudsakliga orsaker till målet att sänka nyttjande av försäkringen till 9 dagar per försäkrad och år, även om statsfinansiella överväganden säkert spelat roll.

Jag har under de senaste 10 åren forskat en hel del omkring sjukförsäkringen och hur förmågan att arbeta bedöms av Försäkringskassan och domstolar. En slutsats är att inte endast juridiska förändringar utan också politiska målsättningar har haft stor betydelse för hur arbetsförmåga bedöms. Allt fler bedöms ha arbetsförmåga, och särskilt vid dag 180 när förmågan ska bedömas mot arbeten på arbetsmarknaden.

Det anses finnas jobb på arbetsmarknaden som är fysiskt lätta och omväxlande, som inte belastar olika kroppsdelar eller innehåller stress och press.

I beslut och domar hänvisas den som inte längre har förmåga att utföra sitt tidigare arbete till andra arbeten på arbetsmarknad. Och det anses finnas jobb på arbetsmarknaden som är fysiskt lätta och omväxlande, som inte belastar olika kroppsdelar eller innehåller stress och press. Arbeten som är av enklare karaktär och inte ställer krav på koncentrationsförmåga eller flexibilitet, och som dessutom möjliggör för den enskilde att ta pauser i arbetet.

Och visst finns den här typen av arbeten. Men det är i huvudsak arbeten som är särskilt anpassade till redan anställda som under en begränsad tid är i behov av omställning eller rehabilitering. De arbeten som är sökbara på arbetsmarknaden innehåller istället ofta krav på personliga egenskaper som exempelvis ”glad, pigg och alert”, kopplade till mångsidighet och anpassbarhet med sociala förmågor och fallenhet att hantera varierande arbetsuppgifter. Även vid så kallade enklare arbeten.

Bedömning av arbetsförmåga och tillämpning av sjukförsäkringen måste verklighetsförankras.

Den som idag har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom riskerar att hamna i en klassisk ”mellan-stolarna-situation” i dagens tillämpning av sjukförsäkringen, det vill säga tillräcklig arbetsförmåga för att nekas sjukpenning, men inte tillräcklig förmåga för ett arbete på arbetsmarknaden. En utveckling som pågått under längre tid och som inte tycks avstanna trots nya regeringar eller ändrad politisk sammansättning i riksdagen.

News

En välfärdsstat, med en sjukförsäkring baserad på demokratiska rättigheter, måste emellertid också leverera det som kan förväntas. Utifrån det som faktiskt betalats in till sjukförsäkringssystemet genom olika skatter eller avgifter och den rättsliga reglering som utgör grunden för försäkringen får bedömningen av arbetsförmåga inte styras av kortsiktiga politiska och ekonomiska mål. Det riskerar att underminera trovärdigheten inte endast för det politiska systemet utan också de myndigheter som är satta att efterleva den rättsliga regleringen – inte minst i tider av paradisläckor, där högt uppsatta direktörer ifrågasätter både skattesystem och den egna nyttan av inbetalade skatter.

Bedömning av arbetsförmåga och tillämpning av sjukförsäkringen måste verklighetsförankras och hänsyn måste tas till människors faktiska förmåga att kunna försörja sig på arbetsmarknaden.

7 Nov 2017
Visa artikelns 5 kommentarer
Kommentera
  1. Av katarina 7 Nov 2017:

    Innan stupstocken togs bort, och man utförsäkrades för att hamna hos ABF i 3 månader, innan ny försäkringsperiod kunde komma till, sa de till mig ( ABF + FK ), du måste arbetsträna……..
    Jag arbetade då 50 procent, och hade redan arbetstränat på arbetet under flera år, samt fått hjälpmedel. Min läkare sa vem ansvarar för att min patient blir sämre? Jag fick inget svar. I mina dokumentationspapper från ABF står att jag inte deltagit i något de erbjudit mig på ABF. Det som erbjöds var att gå upp i tid. Efter tre månader kunde jag söka sjukpenning igen och beviljades detta 50 procent. Tre ggr har jag utförsäkrats under alliansens tid, som ter sig som spel för gallerierna, nu ligger det en överklagan hos förvaltningsrätt för andra gången vad gäller ansökan om sjukersättning. Mitt tillstånd är kroniskt och har förvärvats dels genom en erkänd vårdskada jag fått men också genom mitt grundhälsotillstånd. Alltid arbetat 130% men sen sjukdom, 10 år tillbaka, kan jag endast arbeta 50%. Varför straffas jag? Jag vill bidra och arbeta och dela med mig av min yrkeskompetensbevis i många år framåt. Låt experterna göra rätt bedömning?!
    Få min arbetsförmåga att vara den det är, låt mig hålla, inte gå under

  2. Av Cornelia 7 Nov 2017:

    En riktigt bra artikel. Jag håller med fullständigt. 👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻

  3. Av Carina Ervallius 7 Nov 2017:

    Tack! Jag vet,sitter mellan dessa….Förnedringskassan samt stå till arbetsmarknadens förfogande…skulle kunna skriva egen avhandling hur dom kastat en fram och åter,vill ju jobba kvar på mitt nuvarande ställe (VÅRDEN)arbetsskadad som inte AFA ville godkänna,undrar varför? Vårdjobbare får dock ”räkna” med förslitningsskador,men vad f*n! Hur tänkte ni nu? Jobba själva i vården utan förslitningsskador…(ska vi byta??) tror inte ni vill/ vågar det!!??så varför ska vi vårdarbetare ha denna AFA försäkring?? När ska förnedringskassan lyssna till oss som vill jobba och inte ligga till någon last….men dock kunna betala egna räkningar( eller ska jag skicka dom till dom som ”styr” Vårat land??) dom om någon har ju råd att betala utan att vända på kronorna!!! Jag skäms över hur välfärden blivit…mycket prat om invandring…..men vi som är födda här då,ta hand om oss,ge oss möjlighet,lugn att komma in i matchen/jobbet utan stress över ekonomin ( tror inte ni i maktposition behöver den stress& bekymmer vi andra har!!! Skäms på er politiker!!

  4. Av Marie 8 Nov 2017:

    Jag är en i den långa raden av personer som fullkomligt hänsynslöst kastats ut ur FK trots flera kroniska tillstånd. Läkarna skakar på huvudet. Jag är svårutredd och jag får själv forska och bekosta medicinska utredningar. Ojdå säger vården när jag visar mina resultat och så påbörjas en ny evighetsvandring i den outsägligt trötta svenska sjukvården. Jag har dock räddats av min arbetsgivare som låter mig arbeta hemifrån. Jag brukar säga att jag är sjuk i kroppen men inte i knoppen! Min arbetsgivare tar alltså ett betydligt större ansvar än den stat till vilken jag betalat in skatt i nästan 40 år! Jag ser ingen politisk vilja att ställa tillrätta i något politiskt läger. Antingen har man en hård och oförsonlig inställning till sjuka ”fuskare” som njuter i ”bidragsregnet” eller så invaggar man oss i falska förhoppningar om en kvävande och allomfattande stat. Jag vet att det utförs mirakel i svensk sjukvård varje dag men nu måste det bli fokus på kvinnosjukvården. Där ligger en stor del av lösningen. Varför har idag nästan 50% av alla sjukskrivna kvinnor en sk.psykdiagnos? Tro nu inte att jag ser ned på psykisk sjukdom.Absolut inte! Många typiska kvinnosjukdomar fastnar idag i den sega kvinnosjukvården som tror sig kunna bota våra åkommor med SSRI. Nej,man botar inte typiska kvinnosjukdomar som sköldkörtelsjukdom,hormonbrister m.m.med psykmedicin ! Inse det och ge oss vård och rehabilitering som biter och ger oss vårt liv och arbetsförmåga tillbaka. Jag som bara är jurist och inte medicinskt utbildad skulle kunna plocka ihop en provtagningslista för trötta och värkande kvinnor. Varför inte skapa ett snabbspår för Sveriges trötta kvinnor?! Vem fixar det?

  5. Av Helena Jönsson 13 Nov 2017:

    Tack Ruth! Det behövs verkligen sådana som du. Det måste komma fram, att det finns inget skyddsnät för de personer som sliter ut sig i arbetet. Vi måste hjälpas åt att få våra politiker att inse att så här kan det inte få fortsätta.

    Jag är inte direkt drabbad, men indirekt. Min make är 51 år och har slitit ut sin axel (ja, även knän och höfter) i sitt jobb som byggnadssnickare. Just för tillfället hankar vi oss fram på min lön och A-kassa. Under flera veckors tid hade maken ingen inkomst alls, för Försäkringskassan dröjde med sitt beslut och A-kassan betalar inte ut retroaktivt. Under de 180 dagar, som FK har som gräns för sina utbetalningar, arbetade han mer än halvtid och den övriga tiden fick han träna (5 pass i veckan) i något som kallas för ”förebyggande sjukskrivning”. I slutet av sjukskrivningsperioden kom man fram till att träning var nog inte det bästa för honom, eftersom axeln var utsliten…..Det är svårt att vara kortfattad i det här fallet, men jag tror att de flesta förstår frustrationen som uppstår när en person som har slitit ut sig på sitt arbete inte får ersättning för det, utan ska stå till arbetsmarknadens förfogande, ”för det finns väl alltid nåt jobb nånstans som du kan utföra” som det sägs. Behöver jag tillägga att min make är en duktig snickare, som är känd för att utföra sitt arbete med noggrannhet och precision. Då känns det förbannat bittert att besöka AF och söka jobb i samma fålla som de personer som aldrig varit ute i arbetslivet…..

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

News
De viktigaste nyheterna en gång i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.