Ett företags konkurrenskraft skapas både av dess höga kostnader och att det verkar i ett samhälle med en omfattande välfärdsstat och höga ersättningar vid pension, sjukdom och arbetslöshet.
Men vänta nu. Har vi inte lärt oss att det är precis tvärtom, att konkurrenskraften ökar om ett företag sänker sina kostnader? Vi har också lärt oss att det ska vara låga skatter och låga ersättningar till vanligt folk som råkar ut för helt vanliga saker, såsom att bli gamla och behöva pension, att bli sjuka och behöva sjukpenning och att bli arbetslösa och behöva a-kassa.
Ja, någon har helt klart lyckats med att påverka våra tankemönster och att sätta ramarna för vad som är rätt och fel, rimligt och orimligt, eller bra och dåligt.
Men det finns ju forskning som stödjer den bilden? Ja visst gör det. Det finns säkert forskning som bevisar min inledande hypotes också. Förutsatt att någon har bedrivit den forskningen vill säga. Vilket i sin tur kräver att någon har finansierat den forskningen. Sedan måste också forskningsresultaten göras kända i samhället. Allra helst ska dessa nå och anammas av makthavare inom politiken och näringslivet. För att så ska ske krävs genomslag i media, lyckad opinionsbildning och att forskningsresultaten fångas upp inom utbildningsväsendet.
För att påverka tankemönster i samhället behövs det helt enkelt många olika saker. Det krävs krafter som driver hypoteser, att det bedrivs forskning, opinionsbildning, medianärvaro och påverkan på utbildningssystemet. Slutligen behöver man få makthavare inom politiken och näringslivet att omfamna dessa idéer och tankemönster. Det behövs helt enkelt ett helt ekosystem för att lyckas förändra samhället på riktigt.
Vad är viktigast – löntagarnas rättigheter och ekonomiska ställning, eller att näringslivet är fritt och att äganderätten står överst?
Det kan man tycka olika om, man kan också ifrågasätta om det ens finns en motsättning mellan dessa perspektiv. Men det är ganska enkelt att slå fast att för hypoteser om att det fria näringslivet och äganderätten är viktigast så har det byggts ett sådant ekosystem runt stiftelsen Ett fritt näringsliv, Timbro och Ratio.
Men det leder till problem när vågskålarna är så ojämna att också helt absurda tankar blir det dominerande tankemönstret.
Det är bara att lyfta på hatten och säga well done. Men det leder till problem när vågskålarna är så ojämna att också helt absurda tankar blir det dominerande tankemönstret. Såsom tanken om att låga kostnader skulle vara konkurrenskraft. Det är självklart helt fel, kostnader är resurser och det krävs resurser för att skapa värde. Hur mycket jag än gillar korv så är det bara så att gatuköket helt klart skapar mindre värden i samhällsekonomin än vad till exempel SKF gör. Detta trots att gatukökets kostnader är extremt låga i jämförelse med SKF.
Detsamma gäller synen på att en generös välfärdsstat skulle hämma företagens konkurrenskraft. Kom igen, give me a break. Så är det så klart inte. Utan generella system för pensioner, sjukförsäkringar och a-kassa som betalas av alla så skulle i stället det enskilda företaget tyngas av dessa åtaganden. Det skulle också leda till att de anställda behöver kämpa för att klamra sig fast vid sina jobb för att behålla dessa nödvändiga tryggheter. Det skulle därför motverka utveckling, förändring och omställning. Det skulle i sin tur innebära försämrad konkurrenskraft för företagen.
Varför finns inte Stiftelsen Ett Tryggt Arbetsliv?
Slutsatsen är att man behöver spela the long game, det långa spelet, för att långsiktigt och på riktigt påverka samhällsutvecklingen. Man kan därför fråga sig varför det inte finns en motpol i den andra vågskålen. Varför finns inte Stiftelsen Ett Tryggt Arbetsliv?
En stiftelse med uppgift att långsiktigt forma ett samhälle som i första hand ser till löntagares rättigheter och ekonomiska ställning. Som jobbar med att att långsiktigt stödja forskning, opinionsbildning, medianärvaro, inflytande över utbildningssystemet och att forma framtidens ledare inom politik, näringsliv och civilsamhälle? Ja, inte är det brist på pengar i alla fall. Endast en bråkdel av fackförbundens samlade balansräkningar skulle räcka väldigt långt.
I bästa fall är det bara brist på fantasi, vilja och förmåga som hindrar. I värsta fall så har även löntagar- och fackföreningsrörelsen blivit så påverkade av de tankemönster som dominerar att man tror att låga kostnader innebär hög konkurrenskraft.
Oavsett så är det aldrig för sent att börja spela the long game, men det är hög tid nu.