Dåligt omdöme. Vad tänker du på när du hör orden?
Politiker? Det gör i alla fall Google. Söktjänsten fångar nyheter om politiker som sålt ut det allmänna till reapris, haffat åt sig förmåner, festat dyrt eller mitt i pandemin, kanske skickat en tafflig videohälsning.
Oftast är dessa handlingar inte olagliga, utan helt enkelt olämpliga. Som Beatrice Ask i en riksdagsutfrågning om just utförsäljningar uttryckte det: ”Det är inte olagligt att ha dåligt omdöme.” Icke desto mindre kan det innebära slutet av en politisk karriär.
Situationskunskapen är mer än en magkänsla.
Gott omdöme är viktigt i förtroendebranschen. Inte bara för att undvika skadliga rubriker förstås, utan också för kloka politiska beslut.
Men att odla, stärka och utveckla gott professionellt omdöme i arbetslivet är om möjligt ännu viktigare.
Aristoteles skrev om tre kunskapsformer: »episteme«, »techne« och »fronesis«. Där de två förstnämnda handlar om att veta ”att” respektive ”hur”. Men Fronesis är mer svårfångad. Ofta översätts den just till omdöme – ett slags förmåga att se vad som är klokt i en viss situation. Klokskap som gör att man i ett krångligt läge kan staka ut vägen för att nå det avsedda målet. Situationskunskap må vi kalla det.
Filosofen Jonna Bornemark ser risken att det goda professionella omdömet glöms bort i tider där checklistor och mätbara mål tar för stort utrymme i det hon kallar ”förpapprade” verksamheterna. I en intervju i Sjukhusläkaren ger hon exempel från hälso- och sjukvården: ”En erfaren undersköterska, sjuksköterska eller läkare som jobbar nära patienter kan upptäcka det som inte står i manualer eller syns i mätvärden och på apparaturer.”
Trafikkaoset på skånska E22:an på nyårsdagen är numera ett klassiskt exempel.
Situationskunskapen är mer än en magkänsla och en kunskap som kan och bör utvecklas. Den är också helt avgörande för att lösa problem som uppstår i komplexa lägen med många inblandade aktörer, när beslut måste fattas snabbt och svaret inte går att utläsa i var och ens egna, verksamhetsspecifika manualer.
Trafikkaoset på skånska E22:an på nyårsdagen är numera ett klassiskt exempel där den saknades. Tjänstemän kunde inte samordna sig raskt, göra en samlad bedömning av läget och fatta beslut om kloka kompromisser. Att undvika att göra fel har kommit att bli viktigare än att kunna bedöma vad som är rätt sak att göra tillsammans med andra myndigheter med andra uppdrag. I sådana miljöer växer rädslor, snarare än gott omdöme.
Det oroliga omvärldsläget gör att vi talar beredskap och försvar. Experterna menar att den svenska förvaltningsmodellen med starka stuprör utgör ett hinder för bästa förmåga att bekämpa dagens komplexa hotbilder såsom hybrid krigsföring.
Det viktigaste ansvarsutkrävandet av våra politiker handlar inte om deras goda omdöme att avstå en fest.
Att odla den fronesiska kunskapen borde med andra ord vara högst upp på agendan för årets ledarskapsdagar och verksamhetsutveckling.
Didaktikforskaren Ruhi Tyson som har studerat lärarkåren betonar det kollegiala synliggörandet som en viktig pusselbit. Arbetet måste organiseras så att lärandet kollegor emellan får mer plats. Vi behöver analysera såväl lyckade som misslyckade situationer, ibland också samverkande myndigheter emellan. Det förutsätter ett tillitsbaserat förhållningssätt.
Det betyder också att den kvantitativa uppföljningen kompletteras, ibland ersätts, med kvalitativ. I en starkt regelstyrd verksamhet med detaljerade kontroller och hårda straff för mindre fel är detta svårare. Alltså spelar den politiska styrningen roll.
Det viktigaste ansvarsutkrävandet av våra politiker handlar kanske trots allt inte om deras goda omdöme att avstå en fest, utan deras vilja och kapacitet att främja det goda professionella omdömet i offentlig sektor.