Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Kristerssons moderater vill inspektera ditt kylskåp I Moderaternas senaste budgetmotion fortsätter idéerna om vad som ska göras med dem som hamnat i en underordnad ställning att blomstra, skriver Ali Esbati. På bild Moderaternas nye partiledare Ulf Kristersson. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Krönika Kristerssons moderater vill inspektera ditt kylskåp

Krönika Idéerna om hur man ska få personer i underordnad ställning att skaffa egen försörjning blir allt fler hos Moderaterna, skriver Ali Esbati. Däribland oanmälda hembesök från socialtjänsten.
17 okt 2017

När Hasse Alfredson gick bort tidigare i år, påmindes vi igen om en väldig repertoar av högkvalitativ humor och skarpsinnig samhällskritik. Till de stora mästerverken hör filmen Den enfaldige mördaren, från 1982. Scenen där fabrikör Höglund tar emot bonden Månsson på julafton, är svår att skaka av sig. Månsson har gjort sig luspank för att kunna betala arrendet och ber om möjligt anstånd. Fabrikören tar emot pengarna och bränner dem i den öppna spisen medan Månsson ser på. ”Det är principen”, är hans motivering, ”att man ska hålla tiderna, betala i rätta datumet”.

Fabrikör Höglund är psykopat. Men han är också representant för en samhällsklass

Fabrikör Höglund är psykopat. Men han är också representant för en samhällsklass; hans handlingar inskrivna i ett socialt sammanhang. Han och Månsson har inte placerats på en kal scen utan rekvisita, utanför historien. De strukturer som gör fabrikörens övergrepp möjligt är större än dem som individer.

Uppbyggnaden av välfärdsstatens system och institutioner är till stor grad en kamp för att strukturellt ändra de reella sociala relationer som vrids upp i fiktion i den laddade scenen. En bärbjälke har varit och är generella socialförsäkringar baserade på rättigheter snarare än individuell behovsprövning. Vid arbetshindrande sjukdom – sjukförsäkring. Vid arbetslöshet – a-kassa. System skapade för att bjuda varandra på trygghet – och när det behövs, försvåra nedsjunkande i fattigdom.

Detta har inte hindrat ekonomisk utveckling, ej heller undergrävt dygder och principer om att hålla tider och betala i tid. Precis tvärtom. Fakta talar här ett tydligt språk.

Ändå har fabrikörens ståndpunkt aldrig försvunnit, bara motats tillbaka. Och inte konstigt, eftersom den inte är ett kunskapsproblem eller ett rent psykologiskt karaktärsdrag, utan en idé om hierarkier, som reproduceras i våra klassamhällen. Och på senare tid har den vuxit sig starkare igen.

I Sverige var Reinfeldt-regeringen hårdför i att urholka de rättighetsbaserade trygghetssystemen. ”Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt”, som Reinfeldt själv uttryckte det med viss stolthet. Och fortsatte ”Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor”.

Det är ett perspektivskifte – från det gemensamma ansvaret för allas välfärd, till en idé om att hjälp först ska utgå om man gått igenom andra beroendeförhållanden, och då efter individuell prövning.

Det finns förstås mycket få belägg för att detta skulle ”spara” samhället stora pengar

I Moderaternas senaste budgetmotion fortsätter idéerna om vad som ska göras med dem som hamnat i en underordnad ställning att blomstra. Under rubriken ”öka aktivitetskraven i försörjningsstödet” vill man bland annat att ”arbetsföra personer som har haft försörjningsstöd längre än tre månader [ska] delta i enklare samhällsnyttiga tjänster”. Men ofredandet ska också bli mer personligt. De kommunala initiativ där personal till exempel kommit hem till människor som sökt nödhjälp för att där inspektera deras kylskåp, ska nu göras till nationell norm: ”Socialtjänstlagen bör därför ses över med syfte att alla kommuner ska göra regelbundna, och vid behov oanmälda, hembesök”.

Det finns förstås mycket få belägg för att detta skulle ”spara” samhället stora pengar, eller att ett större inslag av förnedring i samband med ekonomisk stress skulle generera högre sysselsättningsgrad och välstånd. Men – ”det är principen”. Och dess tilltagande införlivande i våra välfärdssystem skulle röra långt fler än den som för tillfället måste gå med nedböjt huvud när arrendet är försenat. Risken är större för de allra flesta av oss, att vi någon gång måste stå där som en Månsson än som en fabrikör Höglund.

Det vi känner i märgen inför scenen i filmen är att ”principen” – i sig fullt möjlig att hävda – mobiliseras för att förnedra. Det är en impuls långt mer verklighetsförankrad än den sammanvuxna nyliberala och konservativa idén, att nedbrytande disciplinering av ekonomiskt utsatta, draperat i ordet ”incitament”, skulle leda till ett rikare samhälle.

17 okt 2017
Visa artikelns 9 kommentarer
Kommentera
  1. Av Anna 17 okt 2017:

    Den repressiva hållning M är ute och far efter går inte bara emot hela grunden i socialtjänstlagen, som bygger på självbestämmande och respekt för den enskildes integritet. Deras dravel går också emot all forskning om vad som är verksamt i psykosocialt förändringsarbete. Att hetsa, straffa och stressa människor är den sämsta tänkbara grunden för att människor ska kunna utvecklas och komma vidare från det som hindrar dem. Men det kanske är mindre intressant stt faktiskt lyssna på professionen och forskning än moralistisk signalpolitik? Efter snart 20 år inom socialtjänst blir jag fortfarande helt skogstokig av sådana här meningslösa och kränkande utspel eftersom de tar sikte på dem som redan har det sämst. FÖRBANNAT!

    • Av Rickard Oxfält 19 okt 2017:

      Anna, det är väl klarlagt att långvarig frånvaro från sysselsättning och (arbets-)samvaro gör det svårt att komma tillbaka i ”riktigt” arbete – ju längre frånvaro desto svårare, oavsett orsak. Såvitt jag förstår är det en viktig del av psykosocialt förändringsarbete att hålla frånvaron så kort som möjligt, även om den sysselsättning som erbjuds/krävs inte är precis den man skulle önska. Jag har två personer i min yrkesmässiga närhet som – med dina ord – ”hetsats, straffats och stressats” att återgå till arbete (först deltid, sedan heltid). Mot deras vilja initialt, men som båda uttrycker enorm tacksamhet gentemot arbetsgivaren som inte – med deras ungefärliga ord ur minnet – ”tillät dem gå hemma och gå ner sig totalt”. Båda är nu utan problem heltidsarbetande, välmående – och självbestämmande. Om du och Esbati försöker bortse från er uppfattning (som jag tolkar den) att M är ondskefulla och lägger sina förslag utifrån en sadistisk vilja att ”förnedra” dem som ”hamnat i en underordnad ställning” med sitt ”dravel” – kan det inte finnas en poäng med att i vissa lägen ”puffa” folk i rätt riktning – till självbestämmande, egenförsörjning, egenmakt – både för deras egen skull och för att våra gemensamma skattepengar ska användas på effektivaste sätt?

      • Av Nisse Karlsson 22 okt 2017:

        Att pusha, motivera och ”puffa” människor är en helt annan sak än att tvinga folk under hot om indragen ersättning att arbeta för fattigdomslön för att dem är arbetslösa. Det finns en stor risk att människor blir utnyttjade. Vi har redan sett fenomenet i Fas3 där arbetslösa blev tvingade att arbeta under hot om att förlora sin ersättning, och den åtgärden kostade mer än den smakade, både ekonomiskt för staten, för individen och moraliskt då folk blev utnyttjade och många mådde väldigt dåligt. Anders Borg gick själv ut och sa att åtgärden inte var lyckad, detta trots år av kritik och tid att fixa den kritiken. En annan sak som de flesta inte tänker på är att arbetsgivare kan få gratis/mycket billig arbetskraft och att det då slår undan ordinarie arbetstagare – för varför ha massa kollektivavtals anställda när man kan ha Fas3-deltagare? Bättre kompetens med kollektivavtalsanställda än arbetslösa säger någon kanske? Ligger kanske lite sanning i det men har ni kollat på statistiken? Det fanns både högskoleutbildade, gymnasie utbildade och allt annat i Fas3 enligt statistik från Af. För det andra pratar vi ofta om enkla jobb, jobb som inte nödvändigtvis behöver special kompetens. Vad hindrar företagen från att utnyttja de arbetslösa? Vad hindrar en fabrik från att ta in ett par Fas3 deltagare istället för dyra kollektivavtalsanställningar? Ingenting märkte vi i Fas3. Och när en konkurrent börjar ta in dessa Fas3 deltagare, vad hindrar andra företag från att dem måste konkurrera med samma metoder för att hålla de sänkta priserna? På youtube finns ett klipp där ett företag erkänner att dem hellre tar in folk från Fas3 än att leasa arbetet till Kina för att Fas3-deltagarna var billigare. Det går att spekulera mycket kring det uttalandet men det visar ändå på hur utnyttjade Fas3 deltagarna blev.
        Jag har själv varit arbetslös i Fas3 och ansåg att arbetsförmedlingen borde gjort mer, och jag kommer ihåg att jag önskade att dem gärna fick vara lite mer på G, lite ”hårdare tag” som Richard tar upp. Men det finns en gräns när piskan viner så hårt att den istället bryter ner än. Fas3 gjorde det för mig men även för många, många andra, det var utnyttjande och vi var slavar i systemet. Att vara placerad i en fabrik och producera konsumentartiklar för 15kr/tim i flera år är inte att ”skaffa sig arbetserfarenhet”, speciellt inte när det tog en vecka att lära sig allt jobbet innebar och att man redan hade arbetserfarenhet av gällande arbetsuppgifter sen tidigare, det var ren utnyttjning. Men det kanske är så ni vill att behandlingen ska gå till om du, dina nära och kära mot all förmodan skulle bli arbetslösa? Knega i en fabrik, som städare eller något annat ”enkelt” jobb i ett par år för ett par kronor i timmen, och inte ens räknas som anställd utan bli behandlad som en parasit av samhället. Andra klassens medborgare, täcks inte av Facken, inget pensionsgrundande arbete, företag sätter det i system att ta in ”de arbetslösa”.

        Det finns en gräns när man börjar fråga sig om vi inte behöver smartare tag istället för hårdare tag. Ex. Anledningen till att jag skulle arbeta gratis var att jag skulle få rutin och lära mig gå upp på morgonen, trots att jag inte hade några problem med det. Där hade man önskat smartare tag, ex. fråga sig vad var mina problem till att inte få till en anställning? kartlägga, undersöka och istället utforma en plan tillsammans med mig för att lösa situationen, det får gärna innebära aktivering, men tvångsarbete(?) där statistiken visar att ca 2 procent får jobb tack vare åtgärden? eee… och där partier gått ut med att Sverige behöver arbetskraften… men ska dem inte ha betalt då?
        Vad gäller hårdare tag så finns det redan gott om det inne på AF. Ex. komma för sent till möte – indragen ersättning, neka ett jobb oavsett anledning – indragen ersättning, ifrågasätta handläggaren beslut – indragen ersättning, inte söka tillräckligt med jobb – indragen ersättning osv. indragen ersättning innebär total fattigdom, ingen a-kassa som räddar dig, inget socialbidrag som räddar dig, ingenting förutom det du sparat ihop och eventuellt vänner och familj. Bidraget är under fattigdomsersättning för de flesta arbetslösa och söker man inte arbete eller på annat sätt hindrar ett potensiellt arbete så – indragen ersättning. Vi kan fortfarande diskutera idéer för att sätta press på de arbetslösa, kör på, men vad följande förslag från moderaten kommer göra är tyvärr att bryta ner många personer och öppna upp för utnyttjande. Det kan säkert hjälpa några, men man bör väl ändå väga in bägge sidorna på myntet? Vi har redan sett vad som hände i Fas3, och nu ska vi införa samma sak igen fast direkt efter tre månader i arbetslösheten… gud hjälpe dem som hamnar i det… och det hade ärligt varit intressant om du själv hade hamnat i det och så hade vi fått se vad du hade sagt efter det. Jag tycker du kan testa att gå till jobbet i 1 år för 3000 kr i månaden bara för att prova på. Sen kan du föreställa dig dem som slussades runt i Fas3 i flera år.

        När det redan finns så många åtgärder (praktik, arbetsträning, förstärkt arbetsträning, jobbcoach, arbetsmarknadsutbildning mm) att använda för att aktivera de arbetslösa och lösa dem problem som tas upp anser jag att förslaget om samhällstjänst för arbetslösa är en mycket extrem åtgärd som hör hemma som straff för brottslingar.

        Personligen vill jag inte att arbetslösa tar mitt eller andras jobb med vetskapen att dem gör det under hot om indragen ersättning och för en ersättning som är på skamnivå. Aktivera i all ära, men det får inte på något sätt bli till den grad att det öppnar upp för tvångsarbete. Men ni kanske inte har något emot att åtgärden kan leda till det för vissa, dig själv eller nära och kära som hamnar i arbetslösheten?

  2. Av Jonny Wester 17 okt 2017:

    Fullkomligt lysande och briljant!!

  3. Av claes 19 okt 2017:

    Grymt bra krönika!!! på pricken!
    Men nu för tiden finns det också andra sk. fabrikörer som inte vill kännas vid att det finns några
    fattiga och sjuka Månssons, som genom att bränna deras sista stålar i form av avslag tror att Månssons plötsligt kan bli friska, om inte annars ”har arbetsförmåga” som motprestation. Hur många är dom nu?
    De som utförsäkrats? som inte kvalificerar sig för något annat än röda korset och ett å annat soppkök? slutet lär inte bli som i ”den enfaldige mördaren” utan det kommer bli en arme av harmynta hämnare.

  4. Av Rickard Oxfält 19 okt 2017:

    Esbati anser att en arbetsför person som lever på försörjningsstöd, blir ”ofredad” genom att avkrävas någon sorts motprestation för stödet. Han anser också att de som lever på ”nödhjälp” ska ha rätt till denna hjälp utan att någon kontrollerar att hjälpen kommer rätt personer till godo. Han anser också att generella system är bättre än individuell behovsprövning.

    Men om det gjordes en individuell behovsprövning, skulle ju ingen kontroll behövas eftersom det då redan är klargjort att hjälpen kommer bara till de verkligt behövande. Med generella system är kontroller däremot nödvändiga (om man inte tror att ingen, någonsin, överutnyttjar systemen och därmed stjäl från våra gemensamma resurser – men DET vet vi ju ändå att det sker, och i stigande grad ju generösare systemet är). Så Esbatis resonemang här känns som att både vilja äta kakan och ha den kvar.

    Och att ”ofredas” genom att krävas på en motprestation samtidigt som man inte kan försörja sig själv, men ändå är arbetsför – är det så farligt? Gör din rätt, kräv din plikt, hette det ju förr om åren i arbetarrörelsen. Varför ska man inte göra NÅGOT för stödet, om man kan. Varför skulle man inte VILJA göra någon nytta, medan man söker ett nytt ”riktigt” jobb..? Dessutom är det också oerhört nedbrytande att inte känna att man gör någon nytta alls, och väl klarlagt att det blir allt svårare att komma tillbaka i arbete ju längre tid man går sysslolös.

    • Av Rickard Oxfält 21 okt 2017:

      Ser nu att jag vände på slagordet; det ska givetvis vara ”Gör din plikt, kräv din rätt!”, inte tvärtom.

      För övrigt trist att ingen svarat mig…

  5. Av Malin Edgren 19 okt 2017:

    Tack Ali Esbati för en bra krönika! Detta ämne förtjänas att lyftas fram gång efter annan. Moderaterna har helt tappat bort den mänskliga inneboende kraften att delta och bidra som finns i de allra flesta. Kanske än mer hos dem som inte fått allting gratis. Tack V för att ni som enda parti står upp för mänskliga värderingar och ett inkluderande samhälle. S tycks helt kört i diket på den punkten, i alla fall när det handlar om asylpolitik. Även här är V det enda partiet som står för vettiga värden. Jonas Sjöstedt for president! #låtdeungastanna

  6. Av Ewa Lena Hagerius 23 okt 2017:

    Svårt att hålla god ton då man ser vissa av kommentarerna här, men….
    Hemmet är väl det sista som är heligt och den gränsen ska inte brytas om människor inte gjort något brott! Är det ett brott att vara fattig och inte kunna försörja sig själv oavsett orsak? Med dagens utförsäkringar av sjuka människor så kommer många att vara tvungna att ”tigga” (viket jag anser att försörjningsstöd är) Vi kastar ut människor ur de generella systemen för att ha möjlighet att förnedra dem ännu mer…och förmodligen har dessa människor hamnat där på grund av att de redan blivit kränkta tillräckligt!
    Är det den typen av samhälle vi vill ha? Att misstro, plåga och kränka varandra? Ett samhälle styrt av psykopater! De som tycker detta är rätt har ALDRIG gått igenom några svårigheter, mått riktigt dåligt eller varit utfrysta ur sin egen familj!
    Många är skälen till att det går dåligt i livet och utanförskap är inte valt. Ytterligare kränkningar föder både hat, sjuk hierarki och ökade självmordssiffror!
    Men det är väl så de känslokalla psykopaterna vill ha det!
    Generella system är det enda rätta för att ha ett människovärdigt samhälle!
    Bra skrivet!

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.