I dessa Coronatider fastnar många av oss kvällstid vid de otaliga TV-serier som erbjuds. Flera handlar om andra världskriget. Åtskilliga har ett historiskt tillika samhällsprogressivt berättande. Många av serierna har ett underliggande – ibland omedvetet – feministiskt tema som blir en omisskännlig tidsmarkör. Elizabeth ”Bess” Levin i briljanta ”The Plot Against America” (HBO Nordic) tar arbete i butik för att dryga ut familjens försörjning i krigstid. I Netflix ”Land Girls” kommenderas ett gäng unga kvinnor att sköta ett större lantbruk när männen befinner sig vid fronten. Det finns fler exempel när amerikanska fabriker fylls med kvinnor som lämnat hemmafrutillvaron bakom sig för att hålla industrin levande och på kuppen blir mer ekonomiskt fria, skapar sig nya möjligheter och det gamla livet ter sig passé.
Kvinnors inträde på arbetsmarknaden och förändrade livssituation har många gånger genom historien skett i samband med krig eller kris. När männen varit ute i krig har kvinnorna skött först lantbruket, sedan fabrikerna och därefter kontoren. Andra världskriget öppnade arbetsmarknaden för kvinnor inte minst i USA och Storbritannien.
Kvinnors inträde på arbetsmarknaden och förändrade livssituation har många gånger genom historien skett i samband med krig eller kris.
Men också i Sverige. Nina Almgren, då vid Institutionen för historiska studier vid Umeå universitet, visade i sin doktorsavhandling från året 2006; ”Kvinnorörelsen och efterkrigsplaneringen: statsfeminism i svensk arbetsmarknadspolitik under och kort efter andra världskriget” hur även den svenska arbetsmarknaden påverkades. Kända feminister som liberalen Kerstin Hesselgren och socialdemokrater som Alva Myrdal och Karin Kock såg chansen att flytta fram positionerna för yrkeskvinnorna.
75 år senare ser jag samma möjlighet. För just under denna Coronakris, vilka sektorer är det som befinner sig i epicentrum? Jo, de klassiskt kvinnodominerade yrkena inom vården, skolan och omsorgen. Hela 91 procent av de som arbetar som undersköterskor, hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende är kvinnor. Nästan sex av tio ST- och AT-läkare är numera kvinnor. Även 89 procent av barnskötarna och 75 procent av grundskollärarna är kvinnor.
Hade lika många äldre personer smittats på äldreboenden om det varit färre springvikarier?
För vad blir konsekvenserna för de många kvinnodominerade yrken som stått i den absoluta frontlinjen under Coronakrisen? Och hur kunde covid-19 kunnat hanteras ännu bättre om arbetsmarknaden varit mer präglad av jämställda ideal från början? Hade lika många äldre personer smittats på äldreboenden om det varit färre springvikarier? Hade situationen sett annorlunda ut om heltid på allvar varit normen? Hur hade hemtjänsten kunnat skydda både de anställda och brukare bättre om skyddsutrustningen varit mer omfattande? Hade fler sjuksköterskor funnits på plats om karriärvillkoren och löneutvecklingen prioriterats tidigare?
Det får inte bli så att kvar vid den feministiska vägrenen står de sjuksköterskor och barnmorskor som ännu i en valrörelse kan konstatera att välutbildade kvinnors låga löner inte heller blev en valfråga denna gång.
Om snart två år är det val till den svenska riksdagen. Det får inte bli så att kvar vid den feministiska vägrenen står de sjuksköterskor och barnmorskor som ännu i en valrörelse kan konstatera att välutbildade kvinnors låga löner heller inte blev en valfråga denna gång. Eller besvikna undersköterskor och omsorgspersonal som slitit inom vården och äldreomsorgen och alldeles för länge väntat på trygga heltidstjänster. Eller alla de – mestadels kvinnor – som hållit förskolor och skolor öppna under hela krisen när samhällen på andra håll stängts ner – får känna sig utanför igen.
Jag hoppas innerligt att de röster som ifrågasätter de låga lönerna och de sämre karriärvillkoren inom många kvinnodominerade yrken kommer att prägla de kommande årens debatt. En viktig lärdom post Covid-19; det går att förebygg kris med jämställdhetsbevis.