Efter en lång vinter börjar våren ge sig till känna, solen lyser och värmer mera, fåglarna börjar vakna upp och kvittra och inte minst hamnar medlemsutvecklingen i facken återigen i centrum när förbunden börjar kommunicera hur medlemsutvecklingen blev föregående år.
Lika svårt som det är att spå väder är det att tolka dessa utspel som kommer från förbunden. Ibland lyfts fram hur många som blivit medlemmar men utan att redovisa hur många som har lämnat. Ibland pratas det om hur ökningen blivit när man också tagit hänsyn till de som lämnat. Det är inte bara brutto och netto som blandas, utan ibland redovisas utvecklingen bland yrkesverksamma medlemmar och ibland redovisas också pensionärer och studenter. Ibland redovisas det i absoluta tal, ibland i procent.
Det är uppenbart att förbundens kommunikatörer har varit inblandade för att ”sätta rätt bild”. Det är med andra ord svårt att göra jämförelser om man inte lägger tid på att analysera vad som faktiskt redovisas.
Slutsatsen blir att tjänstemannafacken lyckas bra med medlemsutvecklingen, medan LO-facken misslyckas med medlemsutvecklingen
Men precis som att vädret i maj-juni är mer att längta till än de första vårtecknen i februari-mars, så gäller samma för redovisning av fackförbundens medlemsutveckling och organisationsgrad. Det är då den årliga rapporten om medlemsutveckling och organisationsgrad från Anders Kjellberg och Arena Idé brukar komma. Då får vi långa tidsserier och jämförbara siffror, och inte minst beräkningar av organisationsgraden, alltså hur många av de som jobbar som är med i facket.
Under många år har utvecklingen sett ut ungefär så här:
- LO och LO-förbunden minskar i medlemsantal och organisationsgrad
- TCO, SACO och deras medlemsförbund ökar i medlemsantal, och organisationsgraden är ganska stabil över tid
Slutsatsen blir att tjänstemannafacken lyckas bra med medlemsutvecklingen, medan LO-facken misslyckas med medlemsutvecklingen. Det leder ofta till en självbild inom tjänstemannafacken att man är duktiga, och att det är synd att LO-facken är så dåliga på detta.
Inkomstförsäkringen är den enskilt viktigaste förklaringen till medlemsutvecklingen bland tjänstemannafacken
Min huvudtes är att tjänstemannafacken inte är så duktiga som de själva och andra tror att de är, samtidigt som LO-förbunden inte är så dåliga som de själva och andra tror att de är.
Om vi tittar lite närmare på utvecklingen så är det uppenbart att inkomstförsäkringen är den enskilt viktigaste förklaringen till medlemsutvecklingen bland tjänstemannafacken. Det tillsammans med relativt låga medlemsavgifter är de tydligaste skillnaderna mellan LO- och tjänstemannaförbund.
Eftersom lönerna är högre bland medlemmarna i tjänstemannafacken så är det många som har nytta av inkomstförsäkringen. Hos LO-förbunden blir nyttan inte alls lika stor, eftersom lönerna är lägre och betydligt färre medlemmar har nytta av inkomstförsäkringen som slår till först för löner över inkomsttaket i a-kassan. Eftersom inkomstförsäkringen driver medlemsutvecklingen, driver det också ökade intäkter och möjligheten att hålla nere medlemsavgifterna. För LO-förbunden har det varit tvärtom.
Slutsatsen av detta blir att tjänstemannafackens positiva medlemsutveckling är väldigt beroende av inkomstförsäkringen. Det ska man så klart vårda och göra så mycket man kan av för att fortsätta växa. Men det är samtidigt viktigt att inse att det är en strategiskt riskabel position.
Förändringar i a-kassans regelverk, eller i regelverket runt inkomstförsäkringar, skulle kunna ändra förutsättningarna radikalt. En indikation på det gavs 2020 när inkomsttaket i a-kassan höjdes, vilket innebar att färre medlemmar kunde dra nytta av inkomstförsäkringen. Direkt ökade andelen som valde att enbart vara med i a-kassan.
Så sent som i oktober 2025 ändrades återigen regler och villkor i a-kassan på ett sätt som påverkar inkomstförsäkringen. Politiken beslutade då att göra inkomsttaket enhetligt på 34 000 kronor och samtidigt införa en snabbare avtrappning av ersättningen, vilket innebär att färre har nytta av inkomstförsäkringen och att löftet om 80 % av lönen fick omformuleras.
Vilka mätbara effekter detta kommer få för fackförbundens medlemsutveckling återstår att se. Det visar dock på de risker som finns och att tjänstemannafacken behöver minska sitt beroende av inkomstförsäkringen för att långsiktigt säkra en fortsatt positiv medlemsutveckling.
LO-facken måste börja växa både för sin fackliga styrkas skull, men också för att medlemstillväxt skapar möjligheter att sänka medlemsavgifter. Det som är den stora utmaningen för LO-förbunden är att de inte kan kopiera inkomstförsäkringen rätt av, då den inte ger direkt nytta till tillräckligt många medlemmar.
Har facken där uttömt alla möjligheter till att skapa attraktiva medlemserbjudanden?
Men man kan hämta inspiration från inkomstförsäkringen på andra sätt. Man kan se den som att den är ett konkret medlemserbjudande som levererar ekonomisk trygghet i arbetslivet. Vid sidan om att få hjälp om man hamnar i tvist med arbetsgivaren så är just den ekonomiska tryggheten i arbetslivet det som värderas högst som skäl till att vara medlem i facket. Inkomstförsäkringen är så effektiv just för att den:
- Levererar ekonomisk trygghet i arbetslivet
- Ger den enskilde individen en direkt och konkret nytta
- Kräver att du är medlem i facket för att omfattas
Att hitta andra lösningar i linje med detta är en viktig uppgift för LO-förbunden för att ta fram medlemserbjudanden som ger individuell medlemsnytta. Det är också en viktig uppgift för tjänstemannafacken, för att minska sitt beroende av inkomstförsäkringen.
Vad skulle det då kunna handla om? Ja det är nu det börjar bli svårt. Men visst finns det andra områden som skulle kunna vara aktuella. Frågan om karensavdraget kopplar tydligt till den ekonomiska tryggheten i arbetslivet. Stöd och vägledning vid omställning finns också inom det området. Har facken där uttömt alla möjligheter till att skapa attraktiva medlemserbjudanden? Om inte så kan det vara läge att göra det, eller se till att vara innovativa och hitta lösningar på andra områden.
För det viktigaste är inte hur den fackliga organisationsgraden ser ut idag, det är resultatet av det som redan hänt. Det viktigaste är hur den fackliga organisationsgraden kommer se ut i morgon, det är det som går att påverka.
