Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
”Det saknas inte aktörer som vill profitera på statens stödinsatser” Det är inte självklart hur statens stödpalket ska utformas, skriver Mikael Odenberg (M). PÅ bilden flygplan på Arlanda. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Krönika ”Det saknas inte aktörer som vill profitera på statens stödinsatser”

21 apr 2020

Det är inte utan att man blir lite förundrad. När Coronasmittan slog till föll alla världens börser kraftigt. Man fick gå tillbaka längre än till finanskrisen, ja ända till den stora depressionen för snart 100 år sedan för att hitta ett motstycke.

Men i fredags steg Stockholmsbörsen återigen. Sedan den 23 mars har börsen stigit med över 20 procent. Är det datahandelsprogrammen som löper amok? Eller ser våra handlare och daytraders någonting som jag inte kan se?

Själv tycker jag nämligen att det ganska dystert ut. Smittan kommer naturligtvis att klinga av och samhällslivet kommer så småningom successivt att börja återgå till det normala. Ändå kommer det normala inte att vara riktigt normalt.

Vänsterpartiet synes ha sett en möjlighet att byta stöd mot aktier, det vill säga att ta ett steg närmare partiets hett åtrådda idealsamhälle, ett statligt ägande av näringslivet. Men det hindrar inte att man har en viss poäng.

En konkursvåg är att vänta, inte minst i branscher som resebyråer, transportföretag och hotelluthyrning. Det är svårt att se att detta går att stoppa ens med omfattande statliga subventioner. Även många andra branscher kommer indirekt att påverkas av virusets härjningar.

Subventionspolitiken är heller inte riskfri. Vi är nu i ett skede där regeringen, samarbetspartierna och oppositionen tävlar om att överbjuda varandra i olika stödpaket. Och fort ska det gå. Problemet är förstås att ju fortare det går, desto mindre noggrann kan man bli med utformningen av paketen.

Det saknas inte aktörer som gärna vill profitera på statens olika stödinsatser. Inte minst av omsorg om samhällsekonomin – och därmed om kommande generationer – måste man därför eftersträva en åtminstone hygglig precision i de åtgärder man vidtar. En diskussion om detta har jag dock sett väldigt lite av. Hur säkerställer man att de stöd som ges nås de behövande och inte all dem – och de är trots allt ganska många – som inte behöver hjälp?

Vänsterpartiet synes ha sett en möjlighet att byta stöd mot aktier, det vill säga att ta ett steg närmare partiets hett åtrådda idealsamhälle, ett statligt ägande av näringslivet. Men det hindrar inte att man har en viss poäng. När vi hade bankkrisen intervenerade staten för att skydda en samhällskritisk finansiell infrastruktur. Man tog temporärt över ägandet men behöll det inte och fick efter krisen också igen huvuddelen av de stöd som utgivits.

Om taxibranschen håller på att gå under är det kanske bättre, och mer samhällsnyttigt, att införa fria taxiresor för sjukvårds- och hemtjänstpersonal till och från jobbet.

Jag argumenterar inte för att staten ska ta över ägandet av olika branschföretag som nu krisar. Men det finns all anledning att ha inte bara ett kortsiktigt, utan också ett långsiktigt perspektiv i de åtgärder som vidtas. Varför ger vi stöd? Till vilka ger vi stöd? På vilka villkor ger vi dessa stöd? Ger vi stöd till branscher och företag, trots att de rimligen inte kommer att kunna återanställa?

Det finns också anledning att fundera över hur man riktar stöden. Trump skickar checkar till de amerikanska medborgarna. Det förefaller ju som en ganska udda åtgärd, givet att USA:s problem inte är ett allmänt fall i efterfrågan.

Icke desto mindre kan man fundera över om vi på hemmaplan kanske ska ta med också konsumenterna i stödekvationen. Om taxibranschen håller på att gå under är det kanske bättre, och mer samhällsnyttigt, att införa fria taxiresor för sjukvårds- och hemtjänstpersonal till och från jobbet i stället för att försöka rigga  ett stöd till taxi-branschen.

Ger vi stöd till branscher och företag, trots att de rimligen inte kommer att kunna återanställa?

Jag får väl hoppas att våra börshandlare och daytraders har rätt, det vill säga att vi nu går en ljus framtid till mötes. Helt övertygad är jag dock inte.

Under alla omständigheter kommer mycket att ställas på ända av coronakrisen. Vad är rimliga anställningsformer? Vad är rimliga skydd för anställningar? Vad är rimliga a-kassevillkor?

Vi har en helt ny verklighet att se fram emot. I den har såväl enskilda som staten, fackföreningarna och arbetsgivarorganisationerna att orientera sig. Det ska bli intressant att se vad slutresultatet blir.

21 apr 2020
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan