Lars Persson hade arbetat som socialsekreterare i närmare 30 år, och i Krokoms kommun i fyra, när han en dag i juni 2010 tog sitt liv. Han hade då i nästan ett års tid kränkts av sin arbetsledare, och var djupt deprimerad.
Problemen började 2009 när han fick en ny arbetsledare. En mycket god administratör, men med auktoritär ledarstil.
Hon anklagade honom för att göra fel i arbetet. Lars Persson hade svårt att värja sig, blev rädd, fick ont i magen och hade svårt att sova. Han bad flera gånger enhetschefen om att få en ny arbetsledare, eller att bli omplacerad.
Tog sitt liv när uppsägningen skulle förhandlas
En utredning om mobbning gjordes av enhetschefen, som saknade erfarenhet av sådana utredningar. På ett möte i april 2010 fick Lars Persson resultatet av utredningen – han hade inte utsatts för kränkande särbehandling eller trakasserier – och ett besked om att han skulle få en varning.
Några veckor senare fick han veta att han skulle avskedas i stället. Den 10 juni skulle förhandlingar om varslet inledas. Samma dag hittades han död i hemmet. Lars Persson hade tagit sitt liv.
Mobbning som arbetsmiljöbrott
Kammaråklagare Åse Schoultz vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i Östersund åtalade två av Lars Perssons chefer, enhetschefen och socialchefen, för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. För första gången skulle mobbning på en arbetsplats prövas som arbetsmiljöbrott i domstol.
Enligt Schoultz hade de båda cheferna orsakat Lars Perssons sjukdom och död genom att de åsidosatt sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen att förebygga ohälsa. Åsidosättandet innefattade ett medvetet risktagande av allvarligt slag. Östersunds tingsrätt höll i allt väsentligt med åklagaren.
Båda sidor överklagade till hovrätten
De båda cheferna befanns skyldiga till arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död, och till grovt arbetsmiljöbrott i den del som gällde de arbetsrättsliga åtgärderna (avskedandet). Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 100 dagsböter vardera.
Såväl de dömda som åklagaren överklagade. De dömda ville bli frikända, åklagaren ville ha en straffskärpning.
”Målet handlar ju om ett händelseförlopp där fel staplas på varandra. Tingsrätten såg dem sammantaget men nu tar hovrätten felen var för sig.”
Hovrätten för nedre Norrland bedömer nu i sin dom förhållandena på individ- och familjeomsorgen, där Lars Persson arbetade, på helt annat sätt än tingsrätten och friar cheferna. Kammaråklagare Åse Schoultz är kritisk mot domen.
– Målet handlar ju om ett händelseförlopp där fel staplas på varandra. Tingsrätten såg dem sammantaget, men nu tar hovrätten felen var för sig och finner då att cheferna inte varit straffbart oaktsamma.
– Dessutom gör hovrätten Lars Persson till problemet, och lägger ansvaret på honom. Hovrätten ser inte att problemen är organisatoriska. Man lägger också ansvar på facket och frågar varför inte facket begärde komplettering av mobbningsutredningen.
”Tingsrättens dom såg kopplingen mellan hotet om avsked, som saknade grund, och Lars Perssons självmord. Tingsrätten var modig och stack ut hakan.”
Maria Steinberg, Örebro universitet. Foto: Michael Steinberg
Även Maria Steinberg, Sveriges främsta expert på arbetsmiljörätt, är kritisk.
– Hela målet är unikt, säger hon. Tingsrättens dom var välskriven och man såg kopplingen mellan hotet om avsked, som saknade grund, och Lars Perssons självmord. Tingsrätten var modig och stack ut hakan. Hovrätten tycker att cheferna gjort en massa fel, men behandlar felen var för sig och anser då att felen inte är tillräckligt allvarliga för en fällande dom.
Hovrätten anser liksom tingsrätten att de båda åtalade brustit i hanteringen när det gäller anpassning av arbetsförhållandena, omplaceringsmöjligheterna och kartläggning av behovet av rehabilitering. De har, som hovrätten uttrycker det, i viss mån varit oaktsamma i förhållande till arbetsmiljölagens krav på att vidta åtgärder för att förebygga ohälsa. Oaktsamheten bedöms dock inte så klandervärd att den är straffbar.
”Regelverk ger större utrymme för misstag”
Oaktsamheten i samband med mobbningsutredningen är mer omfattande påpekar hovrätten.
”Det finns dock inga tydliga föreskrifter om hur mobbningsutredningar ska genomföras. Bristerna tar därmed sikte på det mer allmänna regelverket i arbetsmiljölagstiftningen. Eftersom det regelverket är mycket generellt lämnar det också utrymme för skiftande tolkningar. Det måste därmed också tolereras ett större utrymme för felbedömningar och misstag än när det finns detaljerade föreskrifter som reglerar en viss situation eller ett visst förhållande.”
Med hänsyn till detta finner hovrätten att inte heller bristerna i anslutning till mobbningsutredningen är av sådant slag att cheferna ska bedömas som straffbart oaktsamma.
Dåliga råd friar socialchefen från straff
I fråga om de arbetsrättsliga åtgärderna konstaterar hovrätten att det var tämligen klart att det inte fanns tillräckliga skäl för avskedande. Enhetschefen hade emellertid inte delegation att avskeda, och redan av det skälet ogillas därför talan mot honom i denna del. Beträffande socialchefen påpekar hovrätten att han inte varit ensam som agerade för att avskeda Lars Persson, och att han hade litat på personalchefens uppgifter om att det fanns juridiskt hållbara skäl för ett avskedande. Socialchefens oaktsamhet i detta avseende anses därför inte så klandervärd att den är straffbar. Denna del av domen är Maria Steinberg är särskilt kritisk till.
– Hade det varit en arbetsplatsolycka hade högsta chefen – även om han fått dåliga råd av exempelvis en skyddsingenjör – förväntats ta egna beslut och han hade hållits ansvarig för dem. Då hade man inte skyllt på skyddsingenjören. Nu handlade det om mobbning och då skyller man på personalchefen och befriar socialchefen från ansvar.
Åklagaren vill överklaga friande dom
Sammanfattningsvis kommer hovrätten fram till att det inte varit fråga om oaktsamhet av sådant slag att den är straffbar som vållande till annans död eller vållande till sjukdom. De åtalade kan därmed inte heller fällas till ansvar för arbetsmiljöbrott. Och därför ogillas åtalet mot dem.
Hovrättsdomen måste överklagas anser experten på arbetsmiljörätt, Maria Steinberg, och det är också vad åklagaren Åse Schoultz riktar in sig på.
– Jag vill väldigt gärna ha målet prövat i Högsta domstolen, säger hon. Men jag äger inte längre frågan utan måste först försöka få med mig Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum i Malmö, som i sin tur måste övertyga Riksåklagaren om att överklaga till HD.