Av förslagen i den statliga utredning om straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel, som presenterades i juli, kritiseras främst ett i de remissvar som nu kommit in – att införa brottet ”missbruk av offentlig ställning”. Bakgrunden till förslaget är att regeringen, i Tidöavtalet, förbundit sig att utreda återinförandet av tjänstemannaansvaret.
Enligt utredningen behövs en sådan brottsrubricering som, till skillnad från dagens lagstiftning, även omfattar beslut som offentliganställda fattar men som inte avser myndighetsutövning. Några exempel som nämns i utredningen är beslut som rör offentlig upphandling samt lag- och domstolstrots.
Men flera av remissinsatserna pekar på otydligheter i förslaget – som skulle medföra osäkerhet för offentliganställda tjänstemän. Samtidigt menar flera instanser att det är svårt att se behovet av en ny brottsrubricering, då det redan idag finns ett arbetsrättsligt system där fel som begås i tjänsten kan leda till exempelvis löneavdrag eller uppsägning.
Lise Donovan, jurist på TCO, menar att ett fel som ska dömas enligt straffrätten kräver mer precision, eftersom det kan leda till fängelse.
– Därför är det väldigt noga hur man formulerar det, att det ska vara förutsebart, och det är inte detta, säger hon.
Fel person kan straffas
LO lyfter i sitt remissvar att de områden som enligt utredningen inte täcks in av lagen idag, offentlig upphandling, förvaltning av allmänna medel och lag- och domstolstrots, handlar om processer med många led, som involverar många personer.
Lise Donovan är inne på ett liknande resonemang och menar att förslaget lägger ansvaret på fel nivå, alldeles för långt ner i organisationen.
Utredningen föreslår bland annat:
- Att korruptionsbrotten samlas i en ny lag som benämns lag om straff för vissa korruptionsbrott.
- Att ett utvidgat ansvar för missbruk av det offentliga uppdraget införs genom en ny brottsrubricering – ”missbruk av offentlig ställning”. Syftet är att ge bättre verktyg för att ställa tjänstemän ansvariga vid allvarliga fel och därmed öka rättssäkerheten och skydda medborgarna.
- Att straffskalan för tjänstefel skärps.
- Att man definierar vilka omständigheter som kan beaktas vid bedömningen av om ett tjänstefel ska betraktas som ringa och därmed undantas från straffansvar.
– Det är ofta som man inte kan påverka det beslut man fattar. Det kan vara så att chefen eller politiker har bestämt att det ska vara på ett visst sätt men det är jag som individ som formellt fattar beslutet som blir ansvarig. Det kanske leder till att man inte vill fatta beslut eller funderar en omgång till, man blir mer ängslig.
Lise Donovan tillägger att förslaget därmed skulle medföra negativa konsekvenser även på samhällsnivå.
– Det blir sannolikt en mer ineffektiv verksamhet när folk är rädda för att göra fel.
Kan skapa tystnadskultur
Flera instanser tar upp att förslaget riskerar att leda till en tystnadskultur. Statskontoret hänvisar till exempel till forskning som visar att kriminalisering av enklare handlingar riskerar att leda till att personer och organisationer blir mindre benägna att anmäla fel som upptäcks. Det kan leda till att organisationerna inte lär sig av felen.
Vidare pekar många på att oklarheterna i lagförslaget riskerar att leda till att rättsväsendet får hantera ett stort antal omotiverade brottsanmälningar, med stora kostnader till följd.
Kritik även från de som stött förslaget
Sveriges Kommuner och Regioner, som visserligen är positiva till att införa brottsrubriceringen ”missbruk av offentlig ställning”, kritiserar ändå utredningens förslag och konstaterar att man ser en ”ökad risk för okynnesanmälningar när brottsrekvisiten är otydligt utformade.”
En instans som däremot är positiv till förslaget är Ekobrottsmyndigheten, som anser att det är tveksamt om dagens arbetsrättsliga sanktioner är tillräckliga för att förebygga korruption. Att det är så beror delvis, menar myndigheten, på att beviskraven är svåra att uppnå för arbetsgivare som ”till skillnad från brottsbekämpande myndigheter, varken får använda tvångsmedel eller spaningsmetoder.”