Frågan om fackets roll har inte precis orsakat några rubriker under det nyligen avslutade klimatmötet COP26 i Glasgow. Världsfacket ITUC:s generalsekreterare Sharan Burrow var på plats och lyckades få ett visst gehör för kravet på en rättvis klimatomställning.
Två formuleringar i avtalstexten finns om att staterna ska ”inse behovet av att säkerställa rättvis omställning som främjar en hållbar utveckling och utrotning av fattigdom samt skapande av nya jobb med goda villkor”.
Utöver dessa paragrafer fick också Världsfacket gehör från EU-kommissionen och 14 regeringar för en deklaration som är mer långtgående. Där sägs bland annat att de klimatplaner som länderna framöver ska upprätta varje år måste innehålla uppgifter om vad som gjorts för att klimatomställningen ska bli rättvis. Bland åtgärder som nämns finns stöd till omskolning och främjande av den sociala dialogen.
Hedvig Schylander har skrivit masteruppsatsen ”No jobs on a dead planet”.
Hedvig Schylander, har skrivit en masteruppsats på Göteborgs universitet där hon granskat hur svenska fackföreningar förhåller sig till och arbetar med klimatfrågor. Idag arbetar hon som utredningssekreterare inom ett regeringsuppdrag till nästa klimatpolitiska handlingsplan med fokus på klimatomställning i regioner och kommuner.
Hon ser skrivningarna på Cop26 som ett framsteg.
– Det är verkligen något att ta fasta på och dra nytta av.
Facket kan bli folkbildare
Hennes slutsatser efter att ha intervjuat bland annat TCO, LO, Vision, Vårdförbundet, Handels, IF Metall och Union to Union handlar om en stor potential i ett ökat fackligt engagemang för klimatfrågan.
− Det här kan vara ett sätt att stärka facket och locka nya medlemmar. Ofta är det svårt att få ungdomar att gå med i facket, men det är också bland unga som klimatintresset är som störst. Så om facket lyckas få en klimatprofil kan det vara lockande att gå med. Jag tror att många kan tilltalas av att facket tar ett bredare samhällsansvar och jobbar för alla tre dimensioner av hållbarhet – ekonomisk, social och klimatmässig.
Klimatrörelsen måste ha ett bättre klassperspektiv.
Hon knyter också an till fackets roll som folkbildare och citerar ett av sina intervjuobjekt: ”Det här är en chans på en livstid att använda facket för att sprida kunskap ner till fabriksgolvet och hela vägen hem till folk i hela världen”.
Ett aktuellt exempel på en sådan facklig roll är de klimatombud – eller Green reps som de kallas i Storbritannien – som i alla fall ett svenskt förbund (Vision) nu är på väg att introducera.
− Det är ett gott exempel. Jag är mycket glad för att Vision gör detta, säger Hedvig Schylander.
Minska utsläpp i egna produktionen
Det finns fler exempel. En av de intervjuade lyfter fram den klassiska metoden att förhandla med arbetsgivaren. Det lokala facket kan helt enkelt ta initiativ till en dialog med arbetsgivaren om vilka utsläpp den egna produktionen och transporterna orsakar och väcka frågan vad man kan göra åt det.
– Det är ju de anställda som har bäst kunskap om verksamheten. Jag kommer ihåg när jag själv jobbade i matbutik och såg hur otroligt mycket mat vi slängde. Jag tyckte det var väldigt jobbigt och det finns säkert anställda i många andra företag som känner likadant.
Rättvis klimatomställning på COP
I förordet till Parisavtalet från 2015 nämndes för första gången begreppet rättvis klimatomställning (just transition) i ett internationellt klimatavtal. I Glasgowavtalet från 2021 har formuleringen skärpts något och tagit plats i själva avtalstexten.
Under avsnittet ”Mitigation” uppmanas regeringarna att ”inse behovet av stöd för en rättvis omställning”. Och i avsnittet ”Implementation” återkommer att de ska ”inse behovet av att säkerställa rättvis omställning som främjar en hållbar utveckling och utrotning av fattigdom samt skapande av nya jobb med goda villkor”.
− Det här är helt klart en framgång jämfört med tidigare, säger Ulf Jarnefjord, som var på plats i Glasgow i rollen som konsult åt Europafacket.
Utöver dessa paragrafer fick också Världsfacket gehör från EU-kommissionen och 14 regeringar för en deklaration som är mer långtgående. Där sägs bland annat att de klimatplaner som länderna framöver ska upprätta varje år måste innehålla uppgifter om vad som gjorts för att klimatomställningen ska bli rättvis. Bland åtgärder som nämns finns stöd till omskolning och främjande av den sociala dialogen.
Ytterligare ett exempel hon nämner gäller samordning av transporter − det må gälla allt från varutransporter till hemtjänst. Genom att involvera dem som kör skulle transporterna kunna samordnas effektivare och leda till lägre utsläpp.
− När det gäller den egna arbetsplatsen har man både kunskaper och ett engagemang. Om det kunde kombineras med fackets folkbildande roll skulle det kunna utgöra ett kraftfullt grepp i klimatkampen.
Hedvig Schylanders kanske viktigaste slutsats är att facket och klimatrörelsen skulle vinna på att gå hand i hand i stället för att – som de ibland gör − bekämpa varandra.
Jag kommer ihåg när jag själv jobbade i matbutik och såg hur otroligt mycket mat vi slängde
− Jag tror inte att facket blir en ny klimatrörelse, men facket måste se sin roll i klimatomställningen och kämpa för att den sker på medlemmarnas villkor och säkerställer även ekonomisk och social hållbarhet. En viktig facklig uppgift är att vara med och forma arbetsmarknaden. Och nu påverkas arbetsmarknaden starkt av klimatförändringarna och omställningen, alltså måste facket ta sitt ansvar i de frågorna.
Och hur kan klimatrörelsen påverkas av facket?
− Klimatrörelsen måste ha ett bättre klassperspektiv och se kopplingen till ekonomiska och sociala frågor.