Det första året ger 4,1 procents löneökning och det andra 3,3 procent. I siffrorna ingår de 0,2 procent per avtalsår som avsätts till flexpension/deltidspension, och som ska finansiera en frivillig nedtrappning av arbetstiden för dem som närmar sig pensionen.
Flera av de fackliga representanterna framhöll på fredagskvällens presskonferens att de uppnått det högsta värdet i industriavtalets historia, även om man samtidigt inte stack under stol med att det trots detta faktiskt blir reallönesänkningar under 2023. Detta på grund av den höga inflationen.
IF Metalls ordförande Marie Nilsson tog fasta på att det kan bli reallöneökningar igen redan 2024.
− Inflationen kommer att vara hög under 2023 vilket innebär att det inte blir någon reallöneökning, men det här avtalet som vi har träffat kommer att ge goda förutsättningar till att återgå till reallöneökningar redan nästa år, sa hon på presskonferensen.

Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt var nöjd med resultatet.
När ni tackade nej till det första budet sa ni att det krävdes stora förändringar för att ni ska skulle ändra er. Blev det så?
− Det måste man säga. Det första budet från Opo var på 6,5 procent och nu blev det 7,4 procent, säger Unionen förhandlingschef Martin Wästfelt till Arbetsvärlden.
Kritiker har sagt att facken borde har gått ut hårdare och krävt mer för att inte reallönesänkningen skulle bli så stor. Unionens Martin Wästfelt menar dock att nivån man lade sig på var rimlig. Detta utifrån hur lönebildningsmodellen är utformad och det faktum att den gett reallöneökningar i 25 år, och är värd att försvara även i svåra år.
Vad säger du till dessa kritiker?
Avtalet i korthet
Samtliga fem förbund i Facken inom industrin sa ja till de opartiska ordförandenas, Opos, slutliga hemställan i industriförhandlingarna. Avtalen löper över två år och har ett avtalsvärde på 7,4 procent. Avtalen innehåller avsättningar till deltidspension/flexpension och en särskild höjning av avtalens lägsta löner på 1350 kr från den 1 april 2023. För IF Metall, GS och Livs innehåller avtalen en låglönesatsning 1 april 2024 där arbetsplatser eller branscher med anställda som tjänar under 28 211 per månad får en högre lönepott. Källa: Facken inom industrin.
− Med tanke på att modellen utgår ifrån att vi inte ska jaga inflationen eller bidra till en löne- och prisspiral anser vi att det var rätt nivå. Vi har också nått väldigt nära det vi krävde. Vi hoppas nu att övriga aktörer, till exempel företagen som sätter priser och Riksbanken också gör sin del, så att inflationen kan gå ner, säger Martin Wästfelt.
En generationsfråga
Även Sverige Ingenjörers förhandlingschef Camilla Frankelius var tillfreds med överenskommelsen.
− Vi begärde 4,4 och fick 4,1 första året, och det är bra värden bägge åren, säger hon till Arbetsvärlden.
De som har varit med om perioder med högre inflation vet vad det innebär.
Hon tillägger att till att det är en speciell och orolig tid. Hennes bedömning är att de flesta medlemmar förstår att facken måste hålla igen lite för att få ner inflationen.
− Jag tror att det är en generationsfråga. De som har varit med om perioder med högre inflation vet vad det innebär.
Det finns inte direkt något i avtalet som Sveriges Ingenjörer är riktigt missnöjda över.
− Visserligen har det inte blivit så mycket förändringar i övrigt i avtalen, men vi har heller inte gått med på några försämringar, säger Sveriges Ingenjörers förhandlingschef.
Hög nivå förutsatte två år
För en vecka sedan sa hon att det andra året måste vara uppsägningsbart för att facken skulle gå med på ett tvåårigt avtal. Men så blev det inte. Det finns ingen uppsägningsklausul inför det andra avtalsåret.
− För oss var det viktigt att få höga nivåer i avtalen, och om vi inte hade gått med på detta, och hade gjort andra året uppsägningsbart, så hade vi inte fått till en sådan hög nivå.
Höjda lägstalöner
Avtalet innebär också en höjning av lägstalönerna med 1 350 kronor på alla de avtalsområden där man framfört krav om dessa.
− Vi tycker att satsningen är väldigt viktigt i det ekonomiska läge vi befinner oss i. Detta för att se till att vi ger löneökningar till dem med de minsta ekonomiska marginalerna, sa Unionens ordförande Martin Linder på presskonferensen.
Låglönesatsningen andra året
Dessutom innehåller avtalet en låglönesatsning under det andra året för LO-förbunden inom Industriavtalet, det vill säga GS, Livs och IF Metall. Satsningen innebär att arbetsplatser och branscher med anställda som tjänar under 28 211 kronor kommer att få en högre lönepott.
− Eftersom en större del av de som tjänar på denna nivå är kvinnor är detta också en jämställdhetssatsning, sa Livs ordförande Eva Guovelin.
Man har ifrågasatt om vi skulle lyckas komma överens.
Stabiliserande kraft på svensk arbetsmarknad
Teknikföretagens förhandlingschef menade att Industriavtalet ännu en gång visat sig vara en framgångsrik konstruktion.

− Man har ifrågasatt om vi skulle lyckas komma överens under dessa omständigheter. Men vi kan konstatera att vi klarade provet, att vi är en stabiliserande kraft på svensk arbetsmarknad, sa Tomas Undin, Teknikföretagen.
Levererade arbetsfred
Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf sa, precis som efter det första budet, att avtalet ligger på smärtgränsen för vad företagen klarar av.
− Det är en historiskt hög nivå och inte i nivå med produktivitetsutvecklingen. Det är påfrestande för konkurrenskraften. Men vi levererade arbetsfred vilket också är en konkurrensfördel för Sverige.
På frågan om han trodde att nivån skulle leda till varsel eller uppsägningar sa han att det inte gick att svara på.
− Men en nivå som inte motsvarar produktivitetsökningen kommer att sätta press mot rationaliseringar. Så 2023 är ett förlorat år för både anställda och företag, sa Per Widolf.