Sent onsdag kväll blev det plötsligt stopp i kommittéförhandlingarna vid ILO:s årliga tvåveckorskonferens i Genève.
Hanteringen av hur en känslig fråga skulle regleras i rekommendationen gjorde att hela Afrikagruppen bestämde sig för att lämna förhandlingen i protest. Därmed ansågs det inte meningsfullt att den resterande kommittén skulle fortsätta arbetet.
En vändning som riskerar en ny ILO-konvention för att tackla våld och trakasserier mot män och kvinnor i arbetslivet.
Lise Donovan, TCO.
– Allt återstående arbete har skjutits upp till nästa års arbetskonferens. Vilket är mycket beklagligt. Det här hotar att det överhuvudtaget blir en ILO-konvention om våld och trakasserier nästa år, säger TCO:s chefsjurist Lise Donovan.
Facklig motgång om Global deal
Global Deal verkar också bli en motgång för internationella fackföreningsrörelsen vid ILO-mötet. Arbetsgivarsidan erkänner inte Global Deal som ett verktyg för att främja social dialog och schyssta villkor på arbetsmarknaden, som Stefan Löfven, en av initiativtagarna till Global Deal, brukar beskriva det.
– Redan i arbetsgivargruppens inledningsanförande, som brukar vara ett artighetstal, gjordes klart att man inte kommer att ställa upp på Global Deal, säger LO:s internationelle sekreterare Oscar Ernerot, också på plats i Geneve.
Tror du att Global Deal kommer att nämnas i det färdiga dokumentet på fredag?
– Bäst för ILO hade varit ett brett mandat. Men det ser svårt ut.
Lise Donovan var först optimistisk när arbetet inleddes i kommittén. Hon hade goda förhoppningar om att parterna trots meningsskiljaktigheter skulle kunna förhandla fram en konvention med en kompletterande rekommendation som den internationella arbetsorganisationens 187 medlemsstater sedan skulle kunna besluta att anta vid nästa års ILO-konferens – som blir ILO:s hundraårsjubileum.
Svenskt Näringsliv: Inget behov för svensk del
Svenskt Näringslivs jurist Anna Bergsten är också på plats i Genève och förklarar arbetsgivarorganisationens ståndpunkt.
– Från ett svenskt perspektiv finns inget behov av en konvention om våld och trakasserier mot män och kvinnor i arbetslivet.
Sverige, menar hon, har redan ett väl fungerande regelverk som kan påverkas om vi ratificerar en detaljerad och bred konvention; att svenska arbetsgivare och företag till exempel får ett utökat regelverk och ansvar.
– Det är inget vi önskar.
En alltför detaljerad konventionen riskerar att leda till alltför höga trösklar för länder att vilja ratificera
Fast även ur ett internationellt perspektiv är en konvention inte önskvärd, säger Anna Bergsten.
– En alltför detaljerad konventionen riskerar att leda till alltför höga trösklar för länder att vilja ratificera. Då har man missat målet. En konvention blir inte bindande bara för att den finns.
Diskussioner om konventionens omfång
Diskussionerna var också långa kring den känsliga frågan om hur våld i nära relationer ska hanteras i arbetslivet: vilket ansvar har samhället respektive arbetsgivaren gentemot en misshandlad kvinna som inte kan gå till jobbet?
– Om du inte kan infinna dig på jobbet kan det bli fråga om frånvaro, som blir grund för uppsägning. Våld i nära relationer kan påverka din möjlighet att utföra arbetet, menar Lise Donovan.
Parterna var också oeniga om förhållandet till tredje part.
– Till exempel kunder och patienter. Om du som arbetstagare utsätts för våld och trakasserier får det effekt för hur, och om du kan uträtta ditt arbete.
Fast eftersom det är medlemsstaterna som ratificerar konventionen är de skyldiga att genomföra den och fördela ansvaret.
– Arbetsgivarens ansvar är bara en del av lösningen.
TCO:s chefsjurist Lise Donovan är inte förvånad över arbetsgivarsidans inställning till en konvention mot trakasserier och våld.
– Det är ingen hemlighet att arbetsgivarparten är emot en sådan konvention, berättar Lise Donovan på plats i Genève.