Regeringens makroekonomiska bedömningar blir underlag för politiska beslut, vilket innebär att felberäkningar kan få konsekvenser när politik som grundar sig på förväntningarna sjösätts.
Trots det visar Riksrevisionens granskning att prognoserna är för optimistiska. Riksrevisionen har tittat på de medelfristiga makroprognoserna i de ekonomiska propositionerna för åren 2007–2017.
Det visar sig att över- och underskattningar i prognoserna målar upp en rosigare bild av de offentliga finanserna än vad som är motiverat. Och det kan resultera i att stora summor blir felräknade. Enligt Riksrevisionens räkneexempel skulle en överskattning baserad på prognoserna kunna uppgå till 76 miljarder kronor det sista prognosåret.
De är väldigt viktiga och framför allt på medelsiktig horisont.
– Framför allt är det en beräkning utifrån de genomsnittliga felen i de granskade propositionerna. Det behöver inte alls innebära att det är ett fel vi kan förvänta oss i dag, säger Håkan Jönsson, projektledare på Riksrevisionen, till Arbetsvärlden, och påpekar att de här prognoserna inte har någon koppling till regeringens politiska hemvist.
Utifrån de genomsnittliga felen räknar Riksrevisionen fram en överskattning av den offentliga sektorns inkomster som uppstår genom att man överskattar hushållens konsumtion och lönesumman under perioden. Med en beräkning på genomsnittlig moms ger överskattningen av hushållens konsumtion 14 miljarder extra. Överskattningen av lönesumman ger 20 miljarder. Alltså en överskattning av 34 miljarder kronor i inkomster från moms och skatt på arbete, med Riksrevisionens exempel.
När inkomstsidan kombineras med en underskattning av statlig och kommunal konsumtion på i genomsnitt 42 miljarder kronor hamnar beräkningen i att det offentliga sparandet överskattas med i genomsnitt 76 miljarder kronor det sista prognosåret under perioden – det vill säga nästan 2 procent av landets BNP.
Hur viktiga är de här prognoserna?
– De är väldigt viktiga och framför allt på medelsiktig horisont. För i det korta perspektivet är det mycket annat som påverkar. Kapitalvinst kan exempelvis röra sig uppåt och neråt på kort sikt. I det medelsiktiga perspektivet är det just makroprognoserna som påverkar och vårt räkneexempel har vi med just för att visa att effekterna är stora, säger Håkan Jönsson.
– De över- och underskattningar vi har sett medför en allt för optimistisk syn på det offentligfinansiella sparandet, allt annat lika.
Riksrevisionen föreslår att regeringen ändrar metoden för hur BNP prognostiseras så att man i framtiden inte överskattar inkomster i den offentliga sektorn så mycket som i dag. Myndigheten vill också att regeringen tar reda på varför den statliga konsumtionen underskattas så pass kraftigt i prognoserna.
Finanspolitiska rådet på samma linje
Det Finanspolitiska rådet kritiserar också regeringen i sin rapport som publicerades på måndagen. Också här lyder kritiken att regeringen är för optimistisk i sina prognoser. Finanspolitiska rådet har jämfört med Konjunkturinstitutets prognoser och påpekar att regeringen är mer optimistisk vad gäller BNP-tillväxt och arbetslöshet.
– Det görs systematiska överskattningar av det offentliga sparandet och BNP-tillväxten, och systematisk underskattning av arbetslösheten, säger Harry Flam, ordförande på Finanspolitiska rådet, till Arbetsvärlden.
– Jag vill betona att vi gjort den här undersökningen under en lång tidsperiod, under hela Alliansregeringens tid, och två år utav rödgrön regering. Så det mesta av det vi säger rör den tidigare regeringen och inte den här regeringen.
Dessutom pekar Finanspolitiska rådet på att regeringens finanspolitik borde vara ”betydligt mer åtstramande”
Det visar sig också att regeringens prognoser är mindre träffsäkra än Konjunkturinstitutets under perioden 2007–2016. Beräkningarna leder också till en systematisk överskattning av sparandet på två–tre års sikt.
– Regeringens prognoser de närmaste åren bygger alltid på att regeringen inte kommer fatta beslut om några nya utgifter eller nya skatter, så det är oförändrade regler som prognoserna bygger på. Det gör automatiskt att man överdriver det offentliga sparandet. Vi vet att man inte kommer spara så mycket, säger Harry Flam.
Myndigheten rekommenderar att regeringen tillämpar en framskrivningsmetod för att få en mer realistisk bild av hur de offentliga finanserna utvecklas.
Dessutom pekar Finanspolitiska rådet på att regeringens finanspolitik borde vara ”betydligt mer åtstramande” mot bakgrund av pågående högkonjunktur i svensk ekonomi, en högkonjunktur som bedöms förstärkas både i år och nästa år.
Och man varnar för ökade utgifter framöver.
Vi föreslår att arbetsmarknadens parter öppnar för enklare jobb med lägre löner.
– Vi varnar för att man underskattar kostnaderna för asylinvandringen. Regeringen tror att efter 2018 så har de tillfälliga effekterna i form av extra stora utgifter klingat av men vi tror att det tar längre tid, säger Harry Flam.
– Det stora problemet är arbetslöshet och sysselsättning för asylinvandrare och vi föreslår att arbetsmarknadens parter öppnar för enklare jobb med lägre löner.