Transpersoner är utsatta för diskriminering på den svenska arbetsmarknaden. Detta har under de senaste åren påvisats av instanser som EU:s råd för grundläggande rättigheter, Diskrimineringsombudsmannen och en statlig utredning som dokumenterat transpersoner erfarenheter från arbetsmarknaden.
Tidigare forskning visar att diskrimineringen tar sig uttryck såväl under rekryteringsprocesser, där det är vanligt att transpersoner selekteras bort på grund av sina könsöverskridande identiteter, som på dessa personers arbetsplatser där det är vanligt att de utsätts för nedsättande behandling.
För ett år sedan publicerades en vetenskaplig artikel i facktidskriften Labour Economics, signerad tre forskare verksamma vid Linköpings universitet, som i denna presenterade en studie som konkret påvisar hur transpersoner sållas bort i rekryteringsprocesser i Sverige.
Det räcker inte med att vi slår oss till ro med att den här lagen finns på plats
Studien har nu omarbetats till svenska i Ekonomisk debatt. Mark Granberg, doktorand i nationalekonomi vid Linköpings universitet och en av forskarna bakom studien, säger att man med denna hoppas göra fler personer medvetna om transpersoners situation i landet.
− Även fast könsidentitet och könsuttryck är en av de sju diskrimineringsgrunderna i svensk lagstiftning så är det här fortfarande ett problem, och det räcker inte med att vi slår oss till ro med att den här lagen finns på plats.
− Det är viktigt att öka medvetenheten om frågan så att arbetsmarknadens parter börjar ta den på större allvar, säger Mark Granberg.
Färre positiva svar till transpersoner
Studien bygger på ett experiment där forskarna under perioden januari till maj 2019 skickade ut 2 224 fiktiva jobbansökningar till arbeten inom tolv lågkvalificerade yrkeskategorier som låg utannonserade på Arbetsförmedlingen.
Av dessa yrken kvalificerades fyra som kvinnodominerade (kundtjänstpersonal, lokalvårdare, barnskötare, undersköterska) och fyra som mansdominerade (truckförare, lastbilsförare, lagerarbetare och bilmekaniker), och de resterande som könsneutrala.
I de fall där forskarna indikerade att de fiktiva sökande var cispersoner fick de positiva svar i 40 procent av fallen, medan endast 34 procent av svaren som gällde de ansökningar där man indikerat att den sökande var en transperson var positiva. Detta signalerades genom att den sökande angav att hen ersatt sitt tidigare kvinnliga namn med ett manligt namn eller vice versa.
Fack och arbetsgivare och politiker måste ta situationen på allvar för att den på sikt ska förbättras
Mark Granberg säger att skillnaden i svar är statistiskt säkerställd, och att det innebär att en transperson måste skicka 12 ansökningar för att få lika många positiva svar som en cisperson får på tio ansökningar.
− Det är svårt att säga exakt vad motiven bakom besluten är i varje enskilt fall, men det finns en uppenbar trend här, säger Mark Granberg.
Könskodade yrken diskriminerar mer
En slutsats som forskarna kunde dra av studien är att diskrimineringen tar sig olika uttryck beroende på om det rör sig om en kvinno- eller mansdominerad eller könsneutral bransch.
− Något förenklat kan man se att det inte förekommer någon direkt diskriminering inom könsneutrala yrken, men att bilden är annorlunda om det finns en tydlig dominans av endera kön inom yrket.
− Inom kvinnodominerade branscher är det i huvudsak män som diskrimineras, men det förefaller som att det beror på att de sökande är just män, inte för att de har en könsöverskridande identitet. Däremot inom manliga branscher så finns det en tydlig diskriminering av just transpersoner, säger Mark Granberg.
Inom manliga branscher finns det en tydlig diskriminering av just transpersoner
Enligt Mark Granberg är en svårighet med att komma till rätta med det här problemet att det är svårt att bevisa att arbetsgivare inte sållar bort transpersoner av något annat skäl än att de har könsöverskridande identiteter.
− I enskilda fall är det svårt att bevisa, vilket kan vara en delförklaring till att vi sett relativt få fall där transpersoner har anmält arbetsgivare till Diskrimineringsombudsmannen.
− Men trenden är tydlig och fack och arbetsgivare och politiker måste ta situationen på allvar för att den på sikt ska förbättras. Forskarvärlden kan peka på och styrka att det rör sig om ett reellt problem, så att det inte sopas under mattan, säger Mark Granberg.