Det finns stora politiska och fackliga intressen av ett jämställt uttag av föräldraledigheten – för att komma åt de ojämlikheter som skapas på arbetsmarknaden av att kvinnor i större utsträckning är hemma med barnen. Men frågan är känslig och det har visat sig vara svårt att få de breda skarorna att hurra för ”kvoterad”, eller så kallad individualiserad föräldraförsäkring, där kvinnan och mannen har lika många dagar.
I flera opinionsmätningar vill de flesta föräldrar helt enkelt välja själva – något som för många väger betydligt tyngre än makroargument på samhällelig nivå.
Samuel Engblom, TCO.
Långsamt har utvecklingen sedan 1990-talet ändå gått mot öronmärkta ”pappamånader”. I dag utgör de tre av föräldraförsäkringens 16 månader och dessa får alltså inte överlåtas åt kvinnan. Ändå tar kvinnorna i genomsnitt ut ungefär tre fjärdedelar av föräldraledigheten.
Någonting som slår hårt mot jämställdheten i samhället.
Innan familjebildandet lever män och kvinnor nämligen relativt jämställt. Kvinnor har i genomsnitt lika eller högre utbildningsnivå och löneskillnaderna är mindre innan föräldraskapet.
Det är först när barnen kommer som skillnaderna på flera områden vidgas. Kvinnors löner utvecklas sämre, de går oftare ner i arbetstid och får av dessa skäl också lägre pension.
Flera politiska partier och starka röster inom fackrörelsen vill av den anledningen se en fortsatt individualisering av föräldraförsäkringen – för att förhindra att den blir en ”kvinnofälla”. Men att helt sonika dela upp den är inte det enda sättet att påverka hur försäkringen används.
”Ja, vi är öppna för en generell begränsning av flexibiliteten i föräldraförsäkringen. Hur många dagar man kan ta ut när, att man ser över den typen av regler.”
Förslaget som regeringens utredare tagit fram att begränsa föräldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn kan ha öppnat dammluckorna för en generell begränsning i den omtyckta förmånen.
Idag får föräldrar som kommer till Sverige tillgång till lika många dagar med föräldrapenning som om barnet vore nyfött även om det är, exempelvis, två år gammalt – någonting regeringen ser som en överkompensation och vill täppa till. Dessutom, menar man, fördröjer det föräldrarnas etablering på arbetsmarknaden. Förslaget innebär att föräldrarna inte får tillgång till alla 480 dagar med föräldrapenning om barnet är över två år vid bosättningen.
Vill inte skapa ett regelverk som är gör åtskillnad på härkomst
Men många finner det olustigt att införa en begränsning i föräldraförsäkringen baserad på barnens härkomst. Svenskt Näringsliv vill i sitt remissvar till förslaget istället begränsa antalet föräldrapenningdagar utifrån barnets ålder för alla försäkrade och samtliga barn.
Med tanke på att kvinnor födda i utlandet tar ut föräldraledigheten i högre utsträckning än svenskfödda kvinnor kan föräldraförsäkringen som den ser ut idag orsaka en fördröjning för nyanlända kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden. En generell begränsning skulle kunna åtgärda det utan att regelverket gör åtskillnad på olika grupper.
I sitt remissvar ropar även TCO efter generella regler som gäller för alla – även om det skulle innebära en begränsning för alla.
– Ja, vi är öppna för en generell begränsning av flexibiliteten i föräldraförsäkringen. Hur många dagar man kan ta ut när, att man ser över den typen av regler. Det är en av de saker man kan göra, säger Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO.
Vad får TCO att vilja minska flexibiliteten i en omtyckt förmån som föräldraförsäkringen?
– Har man regler i ett system som vi ser bidrar till en minskad jämställdhet mellan könen, ja då måste man se över den typen av regler. Sedan ska man tänka på att i det här fallet, i den här föreslagna regeln, den är ju konstruerad så att man har tittat på hur många dagar man i normalfallet har kvar efter att barnet fyllt två år, sedan har man lagt ribban där, säger Samuel Engblom.
Utredningens förslag om begränsning av föräldrapenning innebär att föräldrarna skulle få 200 dagar med föräldrapenning om de bosätter sig i landet när barnet är två år. Antalet dagar har räknats fram baserat på hur många dagar föräldrar i genomsnitt har kvar när barnet är i den åldern. Alltså inget drastiskt ingrepp, menar Samuel Engblom.
”Han får jobbet, han får befordran. Sedan kan han likt förbannat vara föräldraledig och bli hyllad, och alla tycker det är himla fint.”
Han förespråkar också bättre information om just hur betydande effekter det ojämna uttaget ur föräldraförsäkringen får på jämställdheten i samhället.
– Det får effekter på hur mycket man jobbar deltid, hur man fördelar ansvaret för barn, och det påverkar jämställdheten på arbetsmarknaden genom att det skapar förväntningar hos arbetsgivare där de gör antaganden om hur de ska rekrytera eller befordra. Hur män respektive kvinnor kommer att bete sig, säger Samuel Engblom.
Det innebär dock inte att TCO vill ha en helt individualiserad föräldraförsäkring. Slutmålet är att bortovaron från jobbet till följd av att barnen är små är lika mellan könen, sedan kan detta uppnås på olika sätt.
Däremot finns ett kongressbeslut som gör det möjligt för TCO att driva på för en fjärde öronmärkt månad.
– Vårt slutmål är att bortovaron från jobbet på sammantagen nivå för män och kvinnor är lika. Det är inte att föräldraförsäkringen är lika, eller att varje familj ska dela lika. Att en man i 30-35-årsåldern inte ses som en risk på samma sätt som en kvinna i samma ålder är ett jämställdhetsproblem. Han får jobbet, han får befordran. Sedan kan han likt förbannat vara föräldraledig och bli hyllad, och alla tycker det är himla fint, säger Samuel Engblom.