Antti Palola. Ordförande, STTK. (Tjänstemännens centralorganisation i Finland) Foto: Liisa Valonen
– Jag är mycket besviken över att förhandlingarna stött på grund. Samtidigt hoppas jag att vi ska vara flexibla nog att kunna återgå till förhandlingsbordet, säger de finländska tjänstemännens ordförande Antti Palola till Arbetsvärlden.
Redan på senvåren, när den nya finska center-höger-regeringen presenterade sitt regeringsprogram, aviserade man att det behövs ett samhällsfördrag mellan regering och arbetsmarknadsparterna. Bakgrunden är en oro för den finska ekonomin samt sysselsättningen och önskan att förbättra landets konkurrenskraft. Sedan dess har förhandlingsturerna varit många och långa, men på onsdagen den här veckan tycktes de sista möjligheterna till en överenskommelse vara uttömda. Då hade regeringen gett arbetsmarknadens parter fritt spelrum att under några veckors tid sinsemellan komma överens, utan politisk inblandning.
”Redan från början har arbetsgivarna inte velat komma överens om något avtal som förbättrar landets ekonomi och skapar flera jobb.”
När förhandlingarna så strandade på onsdagen gav ordföranden i den största centralorganisationen FFC (motsvarar vårt LO) Lauri Lyly genast arbetsgivarnas centralorganisation, Finlands Näringsliv EK, skulden.
– Redan från början har arbetsgivarna inte velat komma överens om något avtal som förbättrar landets ekonomi och skapar flera jobb. Istället har man under förhandlingarna passivt lutat sig mot regeringens linje, förklarar han enligt dagstidningen Helsingin Sanomat.
VD för EK, Jyri Häkämies, ställer sig oförstående till kritiken.
– Vi har alla i veckor och månader jobbat hårt för att få till stånd en uppgörelse.
Vad som definitivt satte käppar i hjulet var när transportarbetarfacket AKT i torsdags förra veckan meddelade att man inte vill vara med på något centralt samhällsfördrag. Enligt arbetsgivarna i Finlands Näringsliv EK faller därmed hela tanken bakom fördraget.
– Vi hade först kunnat komma överens om fördraget och därefter se hur många förbund som hade anslutit sig, svarar landsorganisationens ordförande Lauri Lyly.
Den finländska regeringen – bestående av Centerpartiet, Samlingspartiet (Moderaterna) samt Sannfinländarna – kom i höstas efter misslyckade förhandlingsrundor med arbetsmarknadsorganisationerna med ett tufft sparpaket, vilket fick de fackliga centralorganisationerna att sparka bakut.
– Det innebar flera försämringar av arbetstagarnas villkor och vi kan inte acceptera att man från regeringen vill ha en tvingande lagstiftning, säger tjänstemannaordföranden Palola till Arbetsvärlden.
”Sakernas tillstånd i Finland är inte så dåliga att man skulle behöva göra dem sämre genom att bråka.”
Hur har då STTK, det vill säga Finlands motsvarighet till TCO, agerat under den förhandlingsrunda enbart arbetsmarknadsparterna emellan och som nu alltså spruckit?
– Vi har hela tiden försökt att förhandla om alternativa paket, det vill säga om lönelösningar för åren 2017 och 2018, samtidigt som vi velat ha alternativa och mer rättvisa kostnadsbesparingar.
– Det förslag regeringen kommit med belastar främst låg- och medelinkomsttagare och dem som arbetar inom offentlig sektor, det vill säga framför allt kvinnor.
Den skarpaste skiljelinjen i det finländska fackliga landskapet går idag mellan landsorganisationen FFC och arbetsgivarna samt regering. Tjänstemännens STTK har förvisso mycket skarpt markerat mot alla regeringsförslag som man menar skulle drabba svaga grupper, men ordföranden Antti Palola håller också en dörr öppen för återupptagna samtal.
– Jag anser att det är möjligt att återkomma till förhandlingsbordet, ju fortare desto bättre. Det kräver flexibilitet hos alla parter.
– Sakernas tillstånd i Finland är inte så dåliga att man skulle behöva göra dem sämre genom att bråka.