Facket når färre utrikesfödda: ”En varningssignal”

Den fackliga organisationsgraden har sjunkit i många år, särskilt bland LO:s medlemsgrupper. Nu finns även nya siffror uppdelade på inrikes- och utrikesfödda som Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet, har presenterat i en reviderad rapport.

Organisationsgraden sjunker i mycket hög omfattning bland utrikesfödda arbetare, men även de utrikesfödda tjänstemännens organisationsgrad sjunker något inom offentlig sektor. Bland privatanställda tjänstemän födda utomlands märks däremot en svag ökning i stället de senaste åren.

Inkomstförsäkringarna har spelat större roll för fackligt medlemskap i privat sektor

– En delförklaring kan vara att det har varit en hög nivå tidigare på offentliga sidan, nio av tio tjänstemän har varit med i facket, säger Anders Kjellberg. Efter att organisationsgraden sjönk kraftigt på hela arbetsmarknaden mellan åren 2006 och 2008 har återhämtningen uteblivit bland de offentliganställda tjänstemännen.

Vad kan det bero på?

– Det är svårt att säga. Delvis kan det bero på att inkomstförsäkringarna har spelat större roll för fackligt medlemskap i privat sektor. Unionen har exempelvis riktat in sin medlemsrekrytering på dem. Privat sektor är ju skakigare än offentlig sektor, där det finns en större trygghet och längre uppsägningstider.

Det kan även handla om att facken generellt inte når ut till utrikesfödda i tillräckligt hög utsträckning, enligt Anders Kjellberg.

– De flesta tjänstemän i professionsyrkena går med i sitt fackförbund av tradition. Men de som kommer från andra länder kommer kanske hit med en färdig utbildning. De går kurser, men kommer inte in den vanliga vägen i via studerandemedlemskap i facket.

Vi vet också att vi har svårare att nå nya i arbetslivet. Vi behöver jobba på det och bli mer relevanta.

Veronica Magnusson, Visions ordförande, pekar också på att organisationsgraden bland offentliganställda tjänstemän har varit hög generellt sett. Men att den sjunker snabbare är ändå oroande, tycker hon.

– Det är en kraftig varningssignal att det finns en skillnad, och det ska vi ta på allvar.

Vad tror du att den skillnaden beror på?

– Det har anställts väldigt många utrikesfödda i offentlig sektor senare år, vilket är bra. Men vi vet också att vi har svårare att nå nya i arbetslivet. Vi behöver jobba på det och bli mer relevanta.

Hur ska ni nå dessa grupper?

– Vi kan till exempel bli bättre på att uppmärksamma diskrimineringsfrågorna och vara mer aktiva i frågor som handlar om etniskt tillhörighet. Vi måste också jobba mer med vår egen representation, visa att alla kan ta plats hos oss och bli lyssnade på.

Vi måste också jobba mer med vår egen representation, visa att alla kan ta plats hos oss och bli lyssnade på.

Enligt Veronica Magnusson är målet att sammansättningen i de fackliga styrelserna ska spegla arbetsplatsernas sammansättning. Inte bara vad gäller etnisk bakgrund utan även vad gäller till exempel ålder.

Vårdförbundet: ”De undrar vad vi är för några”

Varken Vision eller Vårförbundet har någon egen statistik om hur representationen ser ut bland medlemmarna vad gäller etnisk bakgrund. Men liksom Visions ser även Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro med oro på de sjunkande organisationsgraden i den gruppen. Hon pekar på ytterligare en tänkbar anledning.

De kan vara rädda för olika myndigheter och institutioner och undrar vad vi är för några. Det är viktigt för oss att möta rädslan och förklara hur den svenska modellen faktiskt fungerar.

– Fackliga ledare dödas fortfarande runt om i världen, och det finns en rädsla för facklig engagemang i länder utanför EU.

När Sineva Ribeiro arbetade i Göteborg träffade hon många sjuksköterskor från länder utanför EU, berättar hon. Många av dem var skeptiska till facket.

– Det är inte konstigt, de kan vara rädda för olika myndigheter och institutioner och undrar vad vi är för några. Det är viktigt för oss att möta rädslan och förklara hur den svenska modellen faktiskt fungerar.

Hur ska ni nå ut till fler utrikesfödda?

– Vi är jättenoga med att vara där när utländska sjuksköterskor legitimeras och informera dem. Vi har också samarbete med till exempel sjuksköterskeföreningen i Stockholm, där vi bjuder in sådana som ännu inte fått sin svenska legitimation och stödjer dem i processen. Där får vi också kontakt med dem.

Prognos om att organisationsgraden fortsätter sjunka

I nya tillägg till sin rapport gör Anders Kjellberg även två prognoser för framtiden, som båda visar fortsatta sjunkande medlemstal. För arbetare innebär båda prognoserna att enbart drygt 50 procent kommer att vara medlemmar i ett fackförbund år 2028. För tjänstemännen sjunker den väntade organisationsgraden från 2018 års siffra 72,5 till cirka 66–68 procent på tio år.

Än så fungerar systemet, men det kan förändras på sikt mot mer lagstiftning. I Tyskland fick facken svänga om i frågan om att lagfästa minimilöner.

Det finns en risk att den svenska modellen är hotad på sikt om utvecklingen fortsätter åt samma håll, enligt Anders Kjellberg. När den fackliga organisationsgraden sjunker allt mer, kan också arbetsgivare bli mer tveksamma att ansluta sig till arbetsgivarorganisationer på sikt.

– Det är inte aktuellt i Sverige än, men kan bli så småningom. En halv miljon löntagare har ju inte kollektivavtal idag. Än så fungerar systemet, men det kan förändras på sikt mot mer lagstiftning. I Tyskland fick facken svänga om i frågan om lagfästa minimilöner. Från att ha varit motståndare till statlig reglering började de driva frågan om lagstiftning (vad gäller minimilöner) och fick igenom det, säger Anders Kjellberg.