Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Therese Svanström: ”Min första förhandling var med chefen på ICA Fagersta” TCO:s nya ordförande Therese Svanström. Foto: Kristina Sahlén.

Therese Svanström: ”Min första förhandling var med chefen på ICA Fagersta”

Intervju Hon har längtat efter att få jobba som förtroendevald. Att bli den som pekar ut riktningen, i stället för att gå vid sidan av. Och nu måste Therese Svanström, som TCO-ordförande, greppa tag i stora frågor: den svenska modellen, turordningsregler, omställning, klimatet, välfärdens och demokratins framtid.
3 feb 2020

‒ Jag har länge jobbat med politiskt valda ledningar. Då har tanken växt fram att det vore kul att ha den utåtriktade rollen också. Att få prata om frågorna som man brinner för och att få använda mina kunskaper för att få opinionsbilda.

Det säger Therese Svanström i en intervju med Arbetsvärlden.

Hon var tidigare tjänsteman (kanslichef på Unionen och Vision), och statssekreterare åt socialminister Annika Strandhäll (S).

Nu har hon själv en förtroenderoll. Och opinionsbildandet tycks ligga henne varmt om hjärtat.

När vi slår oss ner för intervjun i TCO:s bibliotek inleder hon med att avslöja att hon haft journalistdrömmar. De inledande högskolestudierna var i media- och kommunikationsvetenskap på Örebro universitet. Det var också där hon blev aktiv i Socialdemokratiska studentföreningen och sedermera styrelseledamot.

Kan din tidigare tillhörighet i Socialdemokraterna utgöra en belastning i en partipolitiskt obunden organisation som TCO?

‒ Ja det kan den säkert göra, för den som väljer att tolka det så. Sedan har jag själv ett tydligt svar på frågan och det är att den inte gör det, säger hon och bekräftar att hon inte längre är medlem i partiet.

Jag hade uppdraget att stänga butiken och då skulle man gå ut på baksidan och det var jävligt läskigt.

Therese Svanström är född i byn Vad i Dalarna, flyttade sedan till Fagersta i Västmanland och är den första i familjen med en högskoleutbildning.

‒ Meningen med att plugga vidare och att ta lån var en stor fråga hemma. Så det var viktigt för mig att det blev något bra av det.

Gör din bakgrund att du känner ett ansvar för att fler har ett bra arbetsliv?

‒ Ja, lite kan jag känna det, att det har kanaliserats den vägen.

Therese Svanströms började sitt eget arbetsliv tidigt. Hon jobbade under tio år extra på kvällar och helger på ICA i Fagersta. Och hon lärde sig att säga ifrån på jobbet och att det kan fungera.

‒ Jag tog min första förhandling på ICA. Jag hade uppdraget att stänga butiken och då skulle man gå ut på baksidan och det var jävligt läskigt.

– Man låste kassaskåpet och gick ut på baksidan i någon lastficka. Då sa jag till min chef att detta kan jag göra men då vill jag ha högre lön. Han blev jättearg och jag tänkte att ’nu får jag sluta’.

– Men så kallade han in mig på kontoret dagen därpå. Då tänkte jag att nu var det slut på det här, men så sa han: ’okej då, du får väl mer lön’.

Det var ju inte så att vi snöt partssystemet ur näsan på ett par år.

‒ Jag har alltid återkommit till frågor som har med arbetsmarknaden att göra. Och det är väl för att jag själv är väldigt intresserad av arbetslivet och yrkeslivet, säger Therese Svanström. Foto: Kristina Sahlén.

Som ordförande för TCO hör det inte till uppdraget att förhandla om avtalsvillkor – utan att bilda opinion i politiska och arbetsrättsliga frågor.

En fråga som gjort att Therese Svanströms första tid på TCO fått en rivstart är EU-kommissionens förslag om europeiska minimilöner. Ett förslag som de svenska parterna kraftigt motsatt sig.

Minimilöner undergräver parternas inflytande och hör inte hemma på EU:s bord, menar fack och arbetsgivare.

Hur ska då TCO och svenska fack vara solidariska med löntagare i Europa, samtidigt som man motsätter sig de minimilöner som många i Europafacket efterlyser?

Therese Svanström har en tro på att resten av Europa ska anamma den svenska partsmodellen.

‒  Vi vet ju att det är ett mer långsiktigt arbete men det har ju visat sig ge resultat. Vi i de nordiska länderna är ju några av de få länder som upprätthållit en reallöneökning. Det finns en risk att man ser minimilöner som en snabb och enkel lösning på ett problem som egentligen tar längre tid att lösa. Det var ju inte så att vi snöt partssystemet ur näsan på ett par år.

Det finns ju också en risk med att införa minimilöner i länder med låg organisationsgrad, menar hon.

‒  För då kan man ju känna sig nöjd med det. Finns det inte risk att det blir taket för vad en lön i ett sådant land är?

Jag tror man ska vara orolig för risken för en ökad otrygghet.

Just nu pågår som en del av januariavtalet en utredning av bland annat lagen om anställningsskydd, las. Samtidigt för parterna egna förhandlingar som rör en stor del av arbetsmarknaden.

Är du orolig för uppluckrade turordningsregler?

‒  Ja, det får man väl ändå säga. Jag tycker att vi haft ett system som fungerat väl. Sedan måste vi ändå vänta in och se vad utredningen kommer fram till. Men jag tror man ska vara orolig för risken för en ökad otrygghet.

Välfärdens finansiering och kommunernas kris är en hett debatterad fråga. Bland annat har Saco efterlyst en utredning om välfärdens finansiering.

Vilken är din och TCO:s inställning till välfärdens finansiering ‒ vill du se en generell välfärdsmodell eller kan man tänka sig ett grundpaket som man sedan adderar privata tjänster till?

‒ Jag tycker att det finns ett nationellt och generellt ansvar för en välfärd och en trygghet i grunden för när du i livet behöver hjälp. Det är mitt ingångsvärde att det finns ett sådant behov av en generell välfärd och det har jag också uppfattat är TCO:s ingångsvärde.

Står det i motsättning till ett baserbjudande där man väljer tilläggstjänster?

‒ Det beror väl på hur det är utformat och vad det innebär. Den frågan tycker inte jag riktigt har varit på agendan. Jag tror det är svårt i praktiken att genomföra också om jag ska vara helt ärlig. Hur är en sådan modell över huvud taget genomförbar om man ska garantera någon form av generell välfärd?

En annan aktuell strategifråga för TCO är i vilken utsträckning medlemsförbunden bör ta välfärden i egna händer, om politiken inte levererar.

Ska facken själva erbjuda inkomstförsäkringar och omställning, eller undergräver man då pressen på politikerna att leverera a-kassa och arbetsmarknadsutbildning?

‒ TCO som organisation jobbar ju med de generella insatser och åtgärder som sker genom politiska beslut. Det är ju upp till respektive förbund att själva fundera över vad man har för erbjudande till sina medlemsgrupper.

‒ Utvecklingen innebär ju nya anställningsformer med plattformsekonomi. Hur organiserar vi arbetskraften på en sån arbetsmarknad? frågar sig Therese Svanström. Foto: Kristina Sahlén.

Ska facken erbjuda sina medlemmar rabatter på privata sjukvårdsförsäkringar?

‒ Det är en fråga för respektive förbund.

I Frankrike pågår en långdragen strejk mot höjd pensionsålder, men här hemma är det ganska tyst.

TCO har aviserat att man inte går med på den höjda riktålder för pensionen som nu ska införas såvida den inte innehåller ”satsningar på förbättrad arbetsmiljö och flexibilitet i arbetet”.

Har de kraven uppfyllts?

‒ Det kan jag inte svara på hur man upplever att det uppfyllts. Inspelen från TCO handlar väl mycket om att levandegöra OSA-arbetet (systematiskt arbetsmiljöarbete som ska ske i samverkan mellan arbetsgivare och skyddsombud, reds anm.). Det handlar om att få debatten om stress och press i arbetslivet att göra avtryck. Men OSA är det verktyg som är lagstiftning och det borde man titta mer på.

Varför hör vi inte fler protester från TCO mot planerna på höjd riktålder, liknande de som LO kommit med?

‒ Det får jag komma tillbaka till.

En annan utmaning är klimatkrisen. Är det dags för TCO att jobba med ett klimatpolitiskt program och anställa egna klimatexperter?

‒ Klimatet var en av frågorna som kongressen i maj pekade ut som särskilt prioriterad förutom demokrati. Vi får se hur vi ska operationalisera det. När TCO har lyft fram behovet av en skattereform har vi ju där pekat på behovet av ökad skatt för klimatinsatser. Men det kanske finns behov av att samla ihop det. Vi får se hur det ska omsättas i praktiken.

Stressen när man blir inrullad på operation över att inte veta om man kan prata när man kommer ut eller veta vem man är.

I sitt installationstal nämnde Therese Svanström att precis allt i karriären från S-studenters styrelse till politisk sakkunnig hos arbetsmarknadsminister Hans Karlsson till facklig kanslichef och sedermera statssekreterare, inte gått spikrakt.

Innan jobbet som kanslichef hos Unionen var hon sjukskriven en lång tid. Vad hände?

‒ För ett och ett halvt år sedan hade jag en hjärntumör och var sjukskriven i tre månader. Det var en nyttig erfarenhet att vara sjukskriven och en stress att vara borta från arbetslivet. Stressen över att inte veta vad man kommer att klara av i ett arbetsliv framöver. Det var jobbigt. Stressen när man blir inrullad på operation över att inte veta om man kan prata när man kommer ut eller veta vem man är.

– Jag lovade mig själv att jag skulle använda den erfarenheten mer än jag gör i vardagen. Men det är lättare nu att vara tacksam över allt i livet. Jag har nog alltid varit tacksam, men det är ännu mer påtagligt när man varit med om något sådant. Man kan lägga en del irritationsmoment åt sidan och tänka att: så jädra viktiga är de inte.

Therese Svanström har också tidigt lyft fackens roll för demokratin. Bland annat genom att underteckna den deklaration som regeringens kommitté för att högtidlighålla demokratins 100-årsfirande har tagit fram.

Att vi vågar berätta hur viktig samhällsbärande funktion vi har, tror jag på.

‒ Jag tror vi i facket har ett erbjudande som är bra men kanske inte så känt. Och vi är inte alltid världsbäst på att marknadsföra det om jag ska vara helt ärlig, menar Therese Svanström. Foto: Kristina Sahlén.

 

‒ Vi har befunnit oss i en hyfsat stabil och lugn period en stund, men inte så länge som man kan tro. Vi tar lätt demokratin för givet. När diskussionen nu återuppstår igen, tror jag facken behöver ta större utrymme.

– Lärare och sjuksköterskor jobbar med den här typen av frågor varje dag. Dessutom har vi förtroendevalda som, med den värdegrund som varenda organisation i TCO-förbunden har, verkar utifrån demokratiska principer. Att vi vågar berätta hur viktig samhällsbärande funktion vi har, tror jag på.

Therese Svanström kommer från två av de TCO-förbund som växt kraftigast de senaste åren. Under hennes tid vände Vision 25 års krympande medlemssiffror till en ökning.

Varför står tjänstemäns organisationsgrad still eller till och med försämras något särskilt i offentlig sektor?

‒ Därför att vi fortsatt har ett jobb att göra. Jag har ju pratat jättemycket om organisering och rekrytering som grunden för att vara en värdefull påverkansorganisation. TCO behöver vara med och driva den frågan.

När du en gång lämnar över ordförandeklubban i TCO, vad vill du bli ihågkommen för?

‒ Att TCO bidragit till att bevara stärka och utveckla den svenska modellen med väl fungerande partssystem som kommit förbundens medlemmar till del i form av man är trygg i anställning och i arbetslivet. Det skulle jag vara stolt över om jag lyckats åstadkomma.

3 feb 2020
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan